28 september 2007

85 procent närvaro - 100 procent glädje

Igår var jag på återträff med klassen från Berghs. Vilken fantastisk uppslutning, 17 av 20. Det var jättekul att uppdatera sig om vem som gör vad. Några har dragit igång egna små verksamheter, ganska många har börjat jobba, ett par stycken letar fortfarande efter drömjobbet.

Vi träffades på Tabbouli på söder. Ett toppenställe för övrigt. Samtalen kretsade mest kring jobb. Jag, och säkert fler med mig, insåg vilket fantastiskt nätverk vi har. Det känns tryggt nu när jag själv ska börja jobba, vetskapen om att jag har så många sjukt duktiga människor att ringa till när jag stöter på patrull.

Andra bloggar om:
, , , intressant.se

26 september 2007

Slutspurt på lata dagar

Nu drar det ihop sig, snart är det slut på spontana långluncher med vänner. Det har varit härligt, roligt och inte så lite lyxkänsla. Men nu är det snart slut och jag känner hur matlådeplanerande eller smårgås-vid-datorn-lunch börjar närma sig. Igen.

Men, idag ska jag luncha med en vän på stan. Lyx. För mig, inte för henne. Hon måste återvända till sitt arbete efter en timme. Jag däremot kan strosa långsamt och makligt genom staden.

25 september 2007

G.I.N.A - en aha-upplevelse

Jag fattade precis att de i TV-reklamen för Gina Tricot sjunger just G.I.N.A bla bla bla. Jag har inte hört det tidigare. Jag har mest bara irriterat mig på den töntiga låten som spelas till den åmande tjejens dansande. Min summering av reklamfilmen - dålig. Fast kul att jag efter typ tio år fattar vad det är de sjunger.

Andra bloggar om:
, , intressant.se

Röd-blå röra i Sundbyberg

Jag kan inte förstå hur två politiker i samma kommun samtidigt kan komma på att de har hamnat fel. Inte lite fel heller. Kan man vara moderat politiker och verkligen tro på det som högersidan står för och bara svänga om och bli socialdemokrat? I DN läser jag om den politiska soppa som pågår i Sundbyberg, min gamla kommun.

"Men moderaterna har haft svåra ledarskapsproblem. Och i augusti meddelade plötsligt de båda m-ledamöterna Michael Spira och Arne Wijkman att de hoppat av till s — och majoriteten blev en minoritet. Att byta parti mitt under en mandatperiod är dock omöjligt. Spira och Wijkman får alltså agera som politiska vildar, och hur de slutligen ska ställa sig i olika frågor har varit oklart."

Jag älskar uttrycket "politisk vilde" och i det här sammanhanget är jag verkligen benägen att hålla med. Jag tycker att de kanske ska hitta nya jobb utanför politiken. Jag skulle i alla fall inte känna något som helst förtroende för dessa herrar. Byta sida bara för att det svajjar lite. Bah!

Andra bloggar om:
, , , , intressant.se

Jag har fått jobb - cirkeln är sluten

För fjorton månader sedan arbetade jag fortfarande. Sedan dess har jag ägnat tio månader åt att lära mig ett helt nytt yrke. Dessa har varit de mest intensiva månaderna i mitt liv. Jätteroligt men vansinnigt jobbigt. Efter det har jag haft ett sommarlov. Verkligen varit helt ledig. Jag har inte varit så ledig någon sommar sedan mellanstadiet när jag började extrajobba (om jag bortser från lite mammaledighet).

I torsdags var jag fortfarande aktiv arbetssökande, sedan gick det snabbt. En intervju i fredags, ett kompletterande möte igår och nu är det klart. Jag börjar på måndag, känns väldigt roligt och spännande. Ett nytt jobb i en för mig ny branch.


Det har periodvis känts som om jag varit arbetslös hur länge som helst, men blickar jag tillbaka har jag egentligen bara sökt jobb riktigt aktivt i en och en halv månad. Och, det är det längsta jag någonsin varit utan jobb i mitt liv. Jag inser att jag är ganska lyckligt lottad.

Det första jag gjorde idag var att ringa och ta farväl av arbetsförmedlingen. Baj baj!

Andra bloggar om:
, , ,, intressant.se

24 september 2007

Årets Stockholmsderby - ett antiklimax

Laddar upp i soffan för ett drömderby. AIK är starka, snygga och alldeles, alldeles fantastiska. En vinst innebär en erövring av den allsvenska ledningen.

Inte samma fina spel som i senaste derbyt mot Hammarby. Men vilken rysare, så mycket som står på spel. Inte alltför långt in i andra halvlek smäller det. Djurgården spelar inte bra, men lyckas göra ett snyggt mål. Det är helt öppet i mål, serverat så att säga. Med en halvtimme kvar kvitterar AIK och jag studsar i soffan. Ensam och ingen att high-fiva med. Men det gör inget. Jag känner med publiken. 34 000 på Råsunda, rekord för i år. Jag väntar på det avgörande målet, men det kommer inte. Vilket plattfall.

Andra bloggar om:
, , , , intressant.se

Rädda världens barn - SMS:a bort en kista

Idag placeras små träkistor ut i Stockholm. Det är Läkare utan gränser som vill uppmärksamma oss på hur stort problemet med mat är i stora delar av världen. Det är svårt att förstå att det varje år dör mer än 5 miljoner barn till följd av undernäring, det är nästan 14 000 barn varje dag. Det är svårt att förstå när vi i Sverige varje dag kan äta oss mätta.

-Vi hoppas att det inte ska upplevas som osmakligt, säger Anneli Eriksson, ordförande i Läkare utan gränser till Metro idag. Men vi vill visa tydligt vad det faktiskt handlar om – att det är många små barn som dör. – Alldeles för många får inte den hjälp och behandling de behöver.

Ett SMS gör lite skillnad, tre stycken räcker till att intensivbehandla ett akut undernärt barn i två veckor. I takt med sms-bidragen kommer antalet kistor på stan att krympa. Se till att skicka iväg ditt bidrag nu.

Läs Anneli Ericssons
blogg under kampanjen. Läs mer om kampanjen här.

Andra bloggar om:
, , , intressant.se

21 september 2007

Första yogapasset avklarat

Jag överlevde. Jag tog mig hem med både livet och bilen i behåll. Efter två timmars yoga kan jag säga att jag är mer förbryllad än innan. Det var inte alls som jag trott. Jag hade någon helt felaktig bild av yoga där man sitter i märkliga positioner och andas och hmmm:ar. Icke, det var inte alls någon risk att fastna i kanelbulle-position. Snarare handlade det om att sträcka ut, vilket fick mig att inse hur otroligt ovig jag är. Men det är en annan sak. "Glöm inte att andas" sa vår yogainstruktör med jämna mellanrum. Hon pratade hela tiden, med en ganska sövande, nästan sensuell röst. Jag tror att det är en del av grejjen. Allt ska vara lågmält, tyst och långsamt.
Första halvtimmen eller så fick vi sitta i en bekväm ställning, med benen i kors, medan vår instruktör berättade lite om yoga. Sen var det träning. Det var solhälsningar, både a och b, det är tydligen själva grunden. För er som inte vet, är det en liten serie med rörelser. Detta är något man måste behärska innan man går vidare. I solhälsningen ingick det en pose som hette hunden. Handflator och fötter i golvet och baken mot taket, det är ganska jobbigt att stå så i fem andetag åt gången. Straxt innan jag trodde att jag skulle falla ihop och svimma, så säger fröken; "ni kanske inte tror det just nu, men denna position kommer att kännas som en vila". Yeah, right!

Jag vet inte om jag gillar det eller avskyr det. Det är ganska stora skillnader mot kickboxningen som jag tränade tidigare. Jag har två dagar till att ta reda på om det är min grej. Det passar bra in i min nya livsstil. Som fröken sa idag; "det här med yoga, det är som att man fyller sitt liv med nya, bra saker. För att få plats måste man göra sig av med sådant som inte är bra". In med nytt och ut med gammalt säger jag.

Andra bloggar om:
, , intressant.se

Yoga - coming up

Ikväll väntar första passet av tre i min intensiv-yoga-helg-för-nybörjare. Kan inte bestämma mig för om jag ska ta bilen eller inte. Tänk om jag är så ihopknuten att jag inte kan köra hem? Eller, tänk om jag är så känslomässigt berörd att jag inte kan vistas bland andra. Det står nämligen i min kallelse:

"När du utför yogan kommer du att möta glädje och välmående men ibland också motstånd och rädsla. Om du blir känslomässigt berörd under eller efter ett yogapass så prata gärna med din lärare om det efteråt."

Jag kanske hittar mig själv där inne i yogasalen och blir livrädd. Jag borde kanske åka taxi.

Andra bloggar om:
, , intressant.se

Jobbintervju - bra för självkänslan

Intervjun idag gick väldigt bra. Det var ett avspänt och trevligt möte. Den aktuella tjänsten skulle vara en stor utmaning och framförallt ett stort steg framåt i min utveckling. Det är ganska snabba puckar, på måndag ska jag träffa två andra medarbetare och sedan får vi se hur det blir.
Jag var lite nervös inför mötet eftersom jag inte tyckte att jag hunnit förbereda mig tillräckligt. Jag hade med mig en del texter och annat som jag skrivit och det var uppskattat. Jag tror hur som helst inte att jag gjorde bort mig eller sa något olämpligt.
Fördelen med lite halvt improviserade möten är att det inte finns några enorma förväntningar åt något håll. Nu när jag vet lite mer, ska jag ägna helgen åt att sätta mig lite mer in i deras verksamhet. Om det gick bra idag, så kan det gå bättre på måndag.

VDn, som jag träffade, hade tydligen hittat till min blogg. Det kan inte vara alltför illa, eftersom han ville träffa mig. Jag kanske borde tänka lite mer på seriositeten i mina inlägg. Eller inte.

Andra bloggar om:
intressant.se

20 september 2007

Killar i rosa spelar fotboll för livet

En synnerligen lyckad PR-kupp är Rosa Bandets samarbete med IFK Göteborg. Så oväntat och intressant samarbete. Så manligt av spelarna att byta matchtröja och spela i rosarandiga tröjor för en god sak. Det är när Hammarby möter IFK Göteborg i allsvenskans 22:a omgång på Ullevi som tröjbytet sker. Efter matchen auktioneras tröjorna ut och alla pengar går till Cancerfonden och kampanjen för bröstcancer.
Roligast är pressutskicket i samband med detta. En röd strumpa som skickats "av misstag" till redaktioner, att lägga i tvättmaskinen med sin vittvätt. Riktigt kul.

Det är nästan så att jag hoppas att IFK vinner matchen, trots att de ligger lite för nära toppen nu.

Andra bloggar om:
, , , , intressant.se

När det regnar så öser det...

I tisdags var jag på intervju för en tjänst som kanske inte är direkt drömmen. Bra övning ändå och allt gick väldigt bra. Tror att jag blir lite avspänd när jag inte är alltför het på gröten. Men så idag, på väg hem på bussen så ringer det. "Är du intresserad av lite PR arbete?" Jajamensan, kan du ge dig på. Inom fem minuter var en intervju bokad imorgon förmiddag. Spännande, och mycket mer intressant. Jag vet ganska lite just nu, har fullt upp med att göra lite research inför morgondagens möte. Och det eviga problemet, vad tusan ska jag ha på mig?

Håll tummarna för mig!

Andra bloggar om:
intressant.se

Acne på rea

Jag vet inte riktigt om denna annons funkar. Läste det feta och slutade sedan. ACNE/FINNAR HALVA PRISET. Jag tänker, nej tack. Inte ens om det är gratis.

Blästring och första steget mot ett bländande leende

Idag har jag varit hos tandläkaren, alldeles frivilligt. Jag har länge funderat på tandblekning, men dragit mig främst på grund av priset. Jag fick tips om Mälarkliniken i Gamla Stan, specialiserade på estetisk tandvård - och prisvärda. Det var de, jag jämförde med Folkis och det skiljde i runda slängar 1500 kronor. Så, jag ringde idag och hade tur. Fick en tid redan på eftermiddagen.

Väl där blev jag mottagen som en prinsessa. Otroligt vilket trevligt bemötande. Jag har aldrig varit med om maken. Jag tillbringade inte mindre än två och en halv timme där och fick en kunglig behandling. Jag fick lära mig att det är viktigt att tänderna är riktigt ordentligt rengjorda innan behandling för bästa resultat. Först, en runda med skrapen och sedan saltblästring med citronsmak. "Tänk Tequila", sa den söta tandsköterskan. Jag kan lova att mina tänder har aldrig varit så rena som nu. Efter rengöring fick jag sitta och titta på informations- och instruktionsfilmer om tandblekning, allt medan det fixades med mina skenor. Ett par timmar senare och jag var på väg därifrån, med en påse innehållandes allt jag behöver för ett bländande leende. På vägen ut vinkade samtliga tre tandfeer mig adjö. Som om jag vore en prinsessa.

Andra bloggar om:
, , intressant.se

19 september 2007

När badrummet hamnar på gatan

Jag är mest sannolikt världens bästa målgrupp för Leo Burnett´s nya kampanj. Kunden är försäkringsbolaget If och det handlar om badrum och fuktskador. Det är en riktigt bra kampanj där reklam och PR är väl synkade. Annonstavlor med läckande rör och badankor kommer att pryda Stockholm.
"Vattenskador är en mardröm för alla villaägare. Vi tycker att detta är ett roligt sätt att använda mediet på", säger Leo Burnett´s projektledare Lotta Onajin till
Dagens Media.

På If´s hemsida kan man göra ett självtest för att se om ens hus ligger i riskzonen för vattenskador. Vi gjorde den på skoj - och gissa - risken är maximal att vi har fukt i badrummet! Som tur är har vi påbörjat en renovering av just detta redan, dessvärre var inte If vårt försäkringsbolag utan vi får betala alldeles själva.

Andra bloggar om:
, , , , , intressant.se

Min ängel - en förövare

De ringde från dagis idag. Min son har varit delaktig i en "incident". Fyra grabbar leker, leken urartar och tre av pojkarna gaddar ihop sig mot den fjärde. Föremål kastas och träffar pojken i ögat. Ingen allvarlig fysisk skada, men illa på flera sätt ändå.
I vårt hem tillämpar vi anti-våld. Vi slåss inte och pratar ganska ofta om att man inte ska slå någon. Inte ens när någon är dum. Kompisar är inte dumma, de gör dumt. Det gör ont att veta att min lilla gosegubbe har tendenser att använda våld. I min värld handlar det om att vara svag inför grupptryck och det är väldigt illa.
På måndag är det krismöte, alla föräldrar till såväl offret som förövarna ska samlas och prata om vad som hänt och hur vi på bästa sätt ser till att det inte händer igen. Jag är glad att dagis tar händelsen seriöst.
En sak som förvånar mig, är att det verkar som om personalen endast har kontaktat mammorna. I vårt jämställda land. Jag förstod av fröken som ringde att hon varit i kontakt med de andra mammorna, inga pappor. I barnens kontaktuppgifter finns telefonnummer till båda föräldrar. Varför ringer de aldrig till papporna? Samma sak vid sjukdom när jag tänker efter, de ringer alltid mig först. Jag ska komma ihåg att fråga om det på mötet.

Andra bloggar om:
, , , , intressant.se

Ingen barndom utan Markoolio

Jag upplever just nu min andra Markoolio-era. Den första var jag med om för sisådär tio år sedan, när min tonåring var barn. Då var det svängig pop med barntillåtna texter. Alla barn trallade till "vi drar till fjällen" och "millenium". Jag och dottern var till och med på ett skridsko-disco i Solna Ishall där Markoolio uppträdde. Det var länge sedan.
Nu är han tillbaka i mitt liv. Femåringen har upptäckt Markoolio och sjunger högt och hjärtligt "Ingen sommar utan ragga..", helt utan att förstå vad ragga betyder. Det är samma svängiga pop, men inte riktigt lika barnvänliga texter. Men det gör ingenting, min femåring förstår inte vad som menas med att vara lullig var dag eller vad hembränt och cola är. Han sjunger glatt med. Och, jag gillar det. Kul med en artist som behåller stilen och kan få det att funka år ut och år in.

Andra bloggar om:
, , intressant.se

14 september 2007

Positivt flow

Jag har medvind just nu. Pengar på kontot, badrumsrenovering i slutfas (!?!?) och snart helg. Nästa vecka börjar mitt nya liv. Det går bra nu, jag har flyt. På måndag, introduktionskurs i pilates. Alltså, mitt nya, hälsosammare jag ska få sig en kickstart. Dessutom en intensivkurs i ashtangayoga väntar nästa helg.
På tisdag, en intervju. Spännande, mer om det sedan. Dessutom har jag fått flera positiva svar från ett par byråer. Hoppas hoppas...

På söndag ska jag dansa framgångsdansen för den ljusnande framtid.

Tvångsbeteende

Jag har någon form av tvångsbeteende. Eller så är jag en galen tävlingsmänniska, vet inte. Jag gillar inte när folk går eller kör bil framför mig. Jag måste helt enkelt förbi. På motorvägen är detta inte helt lyckat. Jag kör alltid för fort. Jag måste förbi och fram. Blir galen på folk som promenerar långsamt eller inte håller till höger när de går så att jag kan ta mig fram. För att inte tala om hur irriterande det är med människor som använder omkörningsfilen för att bara finåka. En gång bestämde jag mig för att köra laglydiga 90 hela vägen hem. Jag klarade det, men jag var ett nervvrak när jag kom hem.
Bör jag söka hjälp?

Nio av tio mobiler riskerar att hamna i soporna

Nu vill Naturskyddsföreningen att en form av pantsystem ska införas för att minska risken att gamla mobiltelefoner hamnar i soporna. I en artikel på DN.se idag skriver Mikael Kulle att det idag säljs sju gånger fler telefoner än vad som återvinns. Just nu verkar dock de flesta gamla telefonerna hamna hemma i byrålådorna snarare än i soporna. Men vad händer när det är dags att städa ur sina gamla lådor?

- Ju mer skräp mobiltelefonerna blir i hemmet, desto större risk att de åker ut med soporna. Det är skrämmande eftersom de farliga metallerna påverkar oss mycket om de kommer ut i miljön, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

Nokia tycker man inte att det är ett stort problem, men säger samtidigt att en framtida kampanj kan komma att genomföras där någon form av ersättning ges för den gamla telefonen. Det allra viktigaste, säger Helena Castren, företagets miljöansvariga, är att de inte hamnar bland soporna.


Jag säger, kalla in Trazan och hans Electric Banana Band. Här behövs lite PR och återvinningsrock.

Andra bloggar om:
, , , , , , intressant.se

Skördedags


Jag är ingen trädgårdsmänniska. Jag har inte några odlingar hemma som jag går och pysslar med. Men vi har björnbär. De kom med huset. Första året vi bodde här höll vi på att gå miste om hela skörden, eftersom vi inte fattade att det var björnbär. Nu vet vi bättre att ta tillvara på de små godingarna. Ikväll blir det efterrätt.

Andra bloggar om: , , , intressant.se

13 september 2007

Nu har jag gjort det!

Jag har inte kunnat släppa tanken på att testa yoga. När det var som mest tokhysteriskt med yoga för några år sedan vägrade jag, av princip. Nu känns det lockande. Jag surfade runt och kollade alternativ, bestämde mig slutligen för att om det ska testas så ska det testas ordentligt. Så nu är jag inbokad på en intensivhelg med ashtangayoga. Nästa helg!

In med nytt och ut med gammalt är mina ledord nu för tiden. Som feng-shui ungefär.

Andra bloggar om:
, , , intressant.se

12 september 2007

Sommarens sista blomma

I dag fick jag denna lilla bukett av min son. Han plockade omsorgsfullt de sista blommorna på en liten gräsplätt på väg hem från dagis.
Ett litet minne av sommaren som aldrig riktigt kom.

Badrum 2007 - uppdatering

Tänkte att det var dags för en uppdatering av läget i badrummet. Igår kom faktiskt duschen upp. Stooort framsteg. Jag känner att det närmar sig. Möbler är beställda och enligt käraste hantverkaren ska golvet bli helt klart i dag. Vi får väl se hur det blir med det.

Andra bloggar om:
, , intressant.se

Planering, planering, planering

Man kan säga att jag är navet i vår familj. Den som får allt att flyta som det ska. Utan mig skulle till exempel tonåringen gå till skolan utan skor eller sambon treva sig ut till bilen utan glasögon varje morgon.
Ett annat bra exempel är när vi ska bort, hela familjen. Låt säga att vi ska på middag klockan 19. Om jag inte agerar och styr upp så kommer det halv sju att stå tre stycken fullkomligt ofärdiga troll i hallen. Eventuell present eller blomma kommer inte att vara ordnad. Det skulle i det läget bli kaos. Medlemmar ur familjen skulle irra omkring med en deoderant under armen, ett strykjärn i högsta hugg och en strumpa halvvägs uppdragen. Krig om dusch och plats vid spegeln, panik eftersom de tilltänkta kläderna ligger i smutskorgen och en allmän hysteri för att vi kommer att bli sena.
Därför, agerar jag samordnare i dessa lägen. För att slippa kalabaliken som uppstår (den kommer ändå, fast i mindre skala). Jag ordnar med present/blomma. Jag påminner om avfärden ett par timmar innan och frågar varje person när den har tänkt att duscha, vad den ska ha på sig och kolla då för allt i världen redan nu att det är rent och inte hopplöst skrynkligt. Undersök i god tid möjligheten att hitta två likadana strumpor. Och så vidare. Kanske låter tramsigt, de borde väl lära sig om jag inte agerar projektledare kan man tro. Nej, jag har provat. Det blir galet och jag kommer försent till middagen och jag hatar att komma försent.

Idag skulle sambon iväg på ett viktigt möte. Verkligen viktigt. Han och kollegan skulle åka SJ från centralen. Sambon bestämde att åka buss till stan för att slippa parkeringskrångel. Bra tänkt.
Om det vore jag, skulle jag ha lagt fram det mesta kvällen innan. Definitivt biljetter, dokument och eventuella papper eller presentationer. Det är jag det.
Sambon hann åka tio minuter med bussen när han kom på att tågbiljetten låg kvar hemma. Rena turen att de inte hunnit upp på motorvägen, då hade det varit kört. Självklart hade han inte lagt på någon tidsmarginal för oförutsedda händelser och var därför redan ute i sista stund. Med panik i rösten ringde han från busshållplatsen. Det skulle ta en halvtimme för taxi att komma. Inte en chans att hinna alltså. Han hoppade på en buss tillbaka, jag åkte och mötte vid hållplatsen, med tågbiljetter. Sambon hoppar in i bilen, tokkör från Värmdö. Använder bussfil där sådan finns. Kommer till centralen med andan i halsen. Hinner med tåget. Sannolikhet att detta inte kommer att upprepas? Noll.

Andra bloggar om:
, , , intressant.se

11 september 2007

Vad är grejen?

Grejen är att jag just hittat den roligaste bloggen. Jag har läst och skrattat så att laptopen i mitt knä hoppat. Det bästa är att jag bara börjat läsa.

Motståndskraft

Idag var jag i stan och lunchade med en vän. Efter lunchen strosade jag runt på NK, letandes byxor. Det är något jag behöver. Jag hittade inga byxor, men väl en jacka. En jättefin. Det var en sådan mittemellan jacka. Inte en varm vinterjacka, men inte heller för tunn för att använda just nu. Den var inte heller för dyr, det vill säga det var den perfekta jackan och jag köpte den inte. Mitt förståndigare jag bestämde att jag ska gå hem och överväga inköpet noga. Om jag fortfarande tänker på den om två dagar, ska den införskaffas. Om den då är slut, var det aldrig meningen att jag skulle ha den.

Andra bloggar om:
, intressant.se

Hantverkare = någon som driver dig till vansinne

Vi har en hantverkare i hemmet just nu. Han ska kakla vårt badrum (nej, det är inte klart än...). Jag trodde inte att jag hade fördomar, men det har jag. Efter ungefär en månads arbete kan jag ärligt säga att jag blir gaaaaalen!
Det absolut värsta är nog att han enväldigt styr sina arbetstider som det passar honom och således bankar, låter och dammar under bästa middagstid.
Dessutom har vi seriösa kommunikationsproblem. Förra veckan sa vår kakelkille att det skulle vara klart i söndags. Den senaste tidsuppskattningen fick jag idag, nu är det trettio timmar kvar. Han sa dock inte vilka trettio timmar...

Andra bloggar om:
, intressant.se

Ny forskning - Facebook ger dig inte nya vänner

Och nu har en engelsk forskare kommit fram till den fantastiska slutsatsen att man inte ska förväxla sina riktiga vänner med sina internetvänner.

Ur artikeln på DN.se idag ;

Online-enkäterna visade att 90 procent av någons "nätvänner" är personer som de mött i verkliga livet. Att man träffats är alltså en viktig förutsättning för att bli vänner online. En anledning till detta är att människor är beroende av "ärliga signaler", menar Will Reader, speciellt när det gäller vilka man blir nära vän med. På teknikkonferensens hemsida citeras han: - Det är lättare att tolka ärliga signaler när man möts ansikte mot ansikte och använder ansiktsuttryck och kroppsliga gester, medan det är svårare att lägga märke till oärliga gester online.

Ibland kan jag inte låta bli att förundras över vad det forskas i.

Andra bloggar om:
, , intressant.se

Hur hjälper vi de verkliga offren?

Brevid varje missbrukare står ett antal offer, oftast barn. Äntligen får dessa, verkliga offer lite uppmärksamhet. I gårdagens DN debatt skriver Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, att mer resurser måste läggas på dessa barn. I sin artikel skriver hon att endast två procent av de medberoende barnen nås av stöd. Och då är jag övertygad om att det finns ett enormt mörkertal. I sin artikel presenterar hon ett antal åtgärdsförslag. Alla förslag är bra, men de handlar bara om att utbilda vuxna. Jag saknar förslag på hur man ska få barnen att öppna upp och börja berätta.

- Socialtjänst, missbruksvård, psykiatri och andra instanser som möter vuxna med missbruk är specialiserade på att bemöta och behandla vuxnas problem. Men barnen glöms ofta bort. Även om en förskollärare eller skolsköterska kan ana vad som ligger under ytan, saknas ofta kunskapen om vad man ska göra. Det handlar först och främst om att våga se och att våga fråga. Men det kan ta emot att fråga om man inte vet vad man ska göra med de svar man får. Personer som vistas nära barnen behöver känna till vilket stöd som finns att ge, skriver Maria Larsson i DN debatt.

Det man kan hoppas är att alla lärare och socialsekreterare verkligen förstår hur ett barn till en missbrukare fungerar. Det är nämligen så att dessa barn inte själva vet eller förstår att deras familj inte är som andra. Fråga ett medberoende barn om allt är bra och du får sannolik ett uppriktigt jakande svar. Det är väl varken bättre eller sämre än någon annan dag? Dessa barn saknar ofta förmågan att känna, de har svårt att skilja mellan äkta och oäkta, mellan sanning och lögn. Den värld de visar upp för andra (inklusive välvilliga lärare) är ofta en fantasivärld där allt är bra.

För att den utbildning av lärare, skolsköterskor och kuratorer, ska få önskad effekt så vill det ju till att de barn som är drabbade själva förstår det. Barnen behöver, precis som de vuxna, information om vad som händer i en familj med missbruk. Lika viktigt är det att barnen förstår att de inte är ensamma. Att berätta hur vanligt det är skulle säkerligen minska skamkänslan och även känslan av utanförskap och ensamhet.

En av de åtgärder Maria Larsson föreslår är att låta
Folkhälsoinstitutet kartlägga hur många barn det rör sig om. En gammal uppskattning är att det i Sverige finns 200 000 barn till missbrukare. Sannolikt är den siffran mycket högre. Enligt skolverket går nästan 1 000 000 barn i grundskolan läsåret 06/07. Det betyder att ungefär 5% av eleverna lever i missbrukarhem.

Som förälder kan man också göra mycket. Har barnen vänner som ofta kommer över, vill sova kvar, drar sig för att åka hem? Kanske kan man närma sig dessa barn och fråga hur de har det därhemma. Många gånger är det lättare att anförtro sig åt en kompis förälder än sin lärare.


Det är toppen och väldigt viktigt att det satsas resurser på dessa bortglömda barn. Minst lika viktigt är det att ämnet får uppmärksamhet. En som skriver mycket bra om missbrukarbarn är Hillevi Wahl, läs gärna hennes krönika i Metro förra veckan.

Andra bloggar om:
, , , , , , , , , intressant.se

10 september 2007

Jag har blivit dumpad!

Min son, 5 år, har gjort slut med mig. Igår berättade han att han inte längre är kär i mig, utan i Frida. Han lovade i alla fall att gifta sig med oss båda när han blir stor. Alltid en tröst.

Enannans nya strategi

Det är inte kul att söka jobb. Jag tyckte det ett tag, men nu är det inte kul längre. Jag stör mig väldigt mycket på hur dålig svarsfrekvensen är på de ansökningar jag skickat. Rekryteringsfirmor, PR-byråer och kommunikationsavdelningar borde tänka lite mer på sin egen PR. Även om de inte ser mig som en blivande medarbetare, så är jag faktiskt en potentiell, framtida kund.

Jag funderar på att ändra min kanske något mesiga framtoning i de brev jag skickar.

Bästaste NN

Ni kan nu sluta leta. Jag är mest troligt den bästa medarbetaren ni kan tänka er. Jag kan det mesta, det jag inte kan lär jag mig på en kafferast.
Jag kan få ert företag att lyfta, att glänsa, att rocka fetast, att sopa era konkurrenter av spelplanen. Vad väntar ni på?

Ödmjukast
Enannan

Andra bloggar om:
, , , intressant.se

9 september 2007

Flashback from hell

För jättelänge sedan skrev jag ett inlägg om mina femton minuter i rampljuset (här). Det var inte en helt angenäm upplevelse, men jag har bearbetat det traumat och lagt det bakom mig. Tills igår. SVT visade en inspelning av föreställningen Kvarteret Skatan från Rival i Stockholm. Det väckte läskiga minnen. Jag och min sambo satt och hade lite ont imagen, kände stort medlidande för Tanja och Tommy som bjöds upp på scenen, men var också oändligt tacksamma att SVT inte filmade på premiären.

Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se

8 september 2007

Den kreativa föräldern

Idag hade lillkillen 5-årskalas. Vi gjorde det lätt för oss. Vi övergav ett hus i kaos och lämnade över allt till de duktiga instruktörerna på The Little Gym i Sickla.
Det var 16 barn som tjoade och klättrade och allt jag behövde göra var att socialisera med de föräldrar som valde att stanna kvar. För alla som tycker att kalasplanering är jobbigt, kan jag verkligen rekommendera detta. Barnen hade jättekul, minimalt med planering för oss föräldrar och inget tråkigt efterarbete.

Barnens namn - en känslig fråga

Det händer att människor frågar vad mina barn heter och jag blir alltid lika irriterad när de inte hajjar första gången. Min son heter Theo och när jag säger det får jag svaret; -Jaha, Theodor! -Nej, Theo!! -Jamen, han är väl döpt till Theodor??? -Han är inte döpt och han heter THEO!!!! Aargh, ska det vara så svårt att förstå?

En vän till mig döpte nyligen sin yngsta son till Pelle. Samma sak. -Vad heter pojken? -Han heter Pelle. -Jaha, Per! -Nej, Pelle. -Jamen, vad heter han på riktigt?

Jag citerar papegojan Jago i Aladdin; "Jag blir så lack så jag ruggar".

7 september 2007

Varför är det så svårt att säga nej?

Jag kan bara inte låta bli att handla av dörrförsäljare yngre än typ 12 år. Jag har hittills beställt från WWF, Jultidningar och något annat som jag inte minns. Jag vet att det kommer fler, jultidningsförsäljningen har bara börjat... Sen är det cocosbollar, salamikorvar, frukostfrallor och strumpor som skolor och föreningar säljer. Det är inte hållbart, men jag vet inte hur jag ska sluta. Min sambo har inga problem med att säga nej tack. Knepet kanske är att skicka honom att öppna dörren i fortsättningen? Men, då får jag ta fiskbilen. Där kan han lätt bli köpgalen och handla scampispett för en halv månadslön.

Andra bloggar om: , , , , intressant.se

Jag kastade in handuken - och blev en ny människa

Jag gav upp idag, panikringde till frisören som ligger närmast och bönade och bad. Det går inte längre, jag kan inte fortsätta att se ut som en vassrugg. En vassrugg som dessutom blir mer och mer ojämn för varje själv-klippning.

Idag förberedde jag mig bättre än tidigare. Jag fattade ett snabbt beslut om hur jag ville ha det och gav mig iväg. Ingen tid till eftertanke.

Det var den gladaste av alla frisörer som mötte mig. Hon var precis som i mina drömmar. Hon frågade mig hur jag tänkt mig och jag berättade och pekade och förklarade. Sen frågade jag vad hon tyckte. Och, jag fick bra svar, lite nya idéer och framförallt, ett positivt bemötande.

I med saxen och sen körde vi bara läckert. Bort med tufsigt och ojämnt och in med nytt. Jag var där samtidigt som en reporter och fotograf från Nacka Värmdö Posten var där för att göra ett nedslag i verklighetens frisyrtrender. Fotografen valde ut mig och min frisör, Sandra, att illustrera artikeln. Så, inte nog med att mitt nya jag sakta växte fram under saxen, jag hade dessutom en kamera under näsan eller brevid örat hela tiden. Kändes väl inte helt bekvämt. Jag frågade om han inte kunde vänta och fota när jag var lite snygg efter klippningen istället för att föreviga min slickade-katten-look. Han bara skrattade.

Jag blev så glad över mitt besök idag så att jag direkt bokade en tid för uppföljning. Det här är bara början...Nästa gång blir det folieslingor.

Andra bloggar om:
, , , intressant.se

4 september 2007

Middagen - familjens sociala stund på dagen

I vår familj försöker vi äta middag tillsammans. Eller åtminstone jag och barnen, sambon jobbar sent. Jag har fortfarande en dröm om att det kan vara den där trevliga, harmoniska sammankomsten där vi småpratar om dagen som varit, skrattar och har trevligt. Jag minns inte när det hände eller ens om det hänt.

Jag (ropar): Maten är klar!
Tonåring (närmar sig bordet): Jag är inte så hungrig...
Jag (ropar igen, riktat till 5-åringen): Kom nu, maten är klar!!
Jag (ropar igen, riktat till 5-åringen): Kom nu, maten är klar!!
Jag (ropar igen, riktat till 5-åringen): Kom nu, maten är klar!!
Jag (till tonåringen): Hur har du haft det idag?
Tonåringen: Mmm, bra
Jag: Vad har ni gjort?
Tonåringen: Mmm, inget
Jag: Hur verkar lärarna? (hon har just börjat en ny skola)
Tonåringen: Mmm, jorå
Jag (less på konversationen, sur och ironisk): Vi behöver ju inte prata med varandra bara för att vi sitter vid samma bord.
5-åringen (har ännu inte smakat på maten): Jag gillar inte det här.
Jag: Jodå, det gör du visst.
5-åringen (vänder sig om och börjar leka med något i fönstret): Nehe, det gör jag inte alls.
Tonåringen: Jag är klar nu, kan jag gå ifrån bordet?
Jag (har tappat tron på en social sammankomst): Ja, gör det
5-åringen (har flyttat runt mat på tallriken och lagt tre skedar på ena kanten): Om jag äter det här så räcker det sedan????
Jag: Visst, whatever...

Guldvindar från Solna

Jag kände det igår, första gången den här säsongen. Guldvindarna. AIKs derbymatch igår mot Hammarby var en fröjd att se. Jag erkänner, har inte tittat på alla matcher i år. De jag såg i våras gjorde mig lite deppig.
Igår däremot såg jag ett starkt, bra lag med massor av vilja att besegra världen. Eller åtminstone årets allsvenska.

Tack Valdemarin och Pavey för två fantastiska mål. Tack resten av laget för en guldmatch. I år blir det SM-guld.

Andra bloggar om:
, , , , , intressant.se

3 september 2007

Min egen bästa frisör

Jag har avbrutit allt samarbete med yrkeskåren frisörer. Jag blir helt enkelt aldrig nöjd. Efter tio års letande och ständiga besvikelser har jag nu bestämt mig för att klippa mig själv. Jag tycker inte att mina önskemål eller krav är särkilt höga. Ett drömscenarie skulle kunna vara;

Frisör: Hej!
Jag: Hej, hej!
Frisör: Vilket fantastiskt vackert hår du har! Vad kan jag hjälpa dig med?
Jag: Tja, jag vet inte riktigt... Är ganska trött på min icke-frisyr. Vad tycker du?
Frisör: Åhhhh, jag har massor av bra idéer. Jag tycker att....

Och så får frisören utlopp för sin kreativa sida. Hon/han vet vad som gäller, ser på mig vilken typ jag är och vilken stil som skulle kunna passa. Jag lämnar salongen med hoppsasteg och känner mig som... Ny.

Så blir det aldrig. Inte ens i närheten. Närmre sanningen är följande;

Frisör: Hej!
Jag: Hej, hej!
Frisör: Vad har du tänkt dig?
Jag (känner mig redo för någonting nytt och spännande): Tja, jag vet inte riktigt... Är ganska trött på min icke-frisyr. Vad tycker du?
Frisör (inte helt närvarande): Tja, det är ju ganska risigt...
Jag (i ett slag helt befriad från lust att sitta där och bli klippt): Eh, men du, ta bara topparna.
Frisör (suckar, tänker på Gud vet vad): Okej.

I ett nafs har den oengagerade frisören befriat mig från en halvdecimeter hår runt om. Som vanligt hinner jag inte undersöka om vi har samma uppfattning om vad toppar är. Jag genomlider ytterligare en halvtimme eller så medan den tråkiga frisören babblar på om ännu tråkigare saker och jag mest förfärad ser hur högarna med hår på golvet runt mig växer.
Jag betalar och går ut i bilen, fortfarande med en icke-frisyr, men mycket kortare. Hulkande dunkar jag pannan mot tutan tills det dånar i hjärnan. Och jag lovar mig själv att aldrig mer. Sagt och gjort, sedan i våras klipper jag mig själv. Det blir inte bra, men det blir som jag vill.

Andra bloggar om:
, intressant.se

Grundlös fruktan

Jag hade blandat ihop korten alldeles vad gäller mitt träningspass i fredags. Det var inte yoga min vän tog med mig på utan aerobics. Min oro att fastna i en omöjlig pose var alltså grundlös. Som gammal hobbydansare borde jag inte ha problem med koordinationen, men det var inte så lätt som man skulle kunna tro. Jag skyller på att det är väldigt länge sedan jag dansade. Instruktören, eller ledaren, hörde jag ryktas om skulle vara Lets Dance-Maria. Jag har inte tittat så där värst mycket på programmet och skulle inte känt igen henne själv. Hon var jättesnygg och så där sprudlande positiv och glad som man bara inte kan vara när man samtidigt studsar runt. Jag tror inte jag gjorde ett världsbäst intryck. När det gäller att jogga på stället eller höga knähopp så har jag inga problem att hänga med. Det är när det ska kombineras med skutt och hopp åt olika håll som jag trasslar ihop det.

Det var i alla fall roligt och kanske blir det fler vändor. Jag måste snart fatta ett beslut om jag ska investera i ett årskort på
SATS eller inte. Det blir ganska dyrt om man ska betala per gång. Å andra sidan måste jag komma iväg ganska ofta och regelbundet för att kostnaden per gång ska komma ner på en rimlig nivå. Jag känner människor (fler än en) som har köpt kort på det dyra gymmet och sedan inte tränat mer än en handfull gånger. Det blir väldigt dyra träningspass.

Andra bloggar om:
, , , , , intressant.se