Simsalabim

Igår blev sonen av med sina skor på skolan. Han kunde inte för sitt liv komma ihåg var han tog av sig dem. Han mindes att det kunde varit utomhus. Han fick knalla hem i gummistövlar. Idag dök skorna upp. I sandlådan. Hokus Pokus!

Bland vampyrer

Nu har jag på kort tid avverkat två vampyrhistorier. Av väldigt olika slag. En superduper, den andra "ehhh, jag är tydligen inte den tilltänkta läsaren". Låt den rätte komma in var alldeles fantastisk, och då hade jag ändå höga förväntningar.
Den andra, Om jag kunde drömma, rekommenderades av en tonåring i mitt hus. Tja, 350 sidor utan ett enda vampyrhugg och bara sliskig tonårskärlek är tydligen inte min grej.

Min dotter - modebloggaren

Tonåringen har för tillfället en praktikplats på Björn Borg. Och hon stormtrivs. Såklart, ett modernt och kreativt företag. Passar en sjuttonåring som handen i handsken. Och i bloggvärlden har hon tagit så stora kliv att jag liksom inte på något sätt spelar i hennes liga... Hon bloggar just nu för Björn Borg och jag är omåttligt mallig. Ja, ni hajjar. Kanske dags för mig att dra mig tillbaka?

En hund saknas

Våra nära vänner och grannar blev av med en kär familjemedlem igår. Bilden är tagen för fem och ett halvt år sedan och den lilla skiten till vänster i bild är byrackan. På bilden ungefär 12 veckor gammal och nybliven värmdöbo. Till höger, den drottninglika lejonjägaren som skulle komma att bli byrackans mentor och lärarinna och senare en av de bästa vännerna. Igår försvann hon till hundparadiset efter en tids sjukdom.

Hon är så saknad.

Det kom ett bud...

Igår ringde det på kontorets porttelefon. För ovanlighetens skull var det jag som svarade.

”Det är från Ryska Posten”

”Handtag, famntag, klapp eller kyss?”

”Ja men välkommen upp då”

Och musklerna förtvinar så sakteliga

Nämen såklart att dagens träningspass skulle gå åt fanders. På grund av ett vägarbete på Skurubron satt jag fast på en buss och missade mitt efterlängtade box-pass. Självklart kunde jag ändå ha åkt dit och kört någonting annat istället, men vid det laget hade jag redan tappat sugen. Gick en långprommis med byrackan i stället.

Hur i hela farao kan de lägga ett vägarbete på Skurubron en fredageftermiddag, i rusningstid. Jäkla vägverket!

Jag befinner mig i min zen-garden

För en tid sedan fick jag en alldeles egen mini-zen-garden av en kär vän. Det är lurigt, för när krattandet pågår hamnar man i någon form av meditativt frånvarotillstånd. Mycket avslappnande och harmoniskt. Krattandet går av sig själv - fullkomligt okontrollerat.

Man krattar i vågor...

man krattar små kullar...

men när som helst gör sig verkligheten påmind.

Honk honk

Är det bara jag som tycker att det tutas för lite i det här landet? Är det bara jag som saknar en glad-tuta som komplement till sur-tutan i bilen? Hur ofta ser man inte någon man känner, någon snygging att tuta lite på eller bara vill uppmuntra omgivningen lite under sin färd? Och det enda man har tillgängligt att trycka till på låter som om man vill starta ett värdskrig.

Om någon biltillverkare läser detta och tar till sig denna fantastiska idé så kan jag gärna vara testpilot!

Living on the edge

Med alla nya rön om hur farligt det är med frukt så kan man undra om det farligaste av allt inte är att vara "frukterian". De kan inte bli långlivade.

Enannan dissar...

...bilförare som reglerar hastigheten med bromspedalen. Man ligger på en lång raksträcka med ett koppel av bilar framför sig. Och allra närmast framför, ett pucko vars bromsljus blinkar som speedade discolampor. Och så snart han kommit tillräckligt långt ifrån bilen framför, för att inte längre se mjällresterna på nackstödet, är det dags att gasa. För att ganska snart behöva bromsa igen. Bakom puckot sitter jag och försöker avstyra ett epilepsianfall.

Argh! Ibland vill jag ha en torped färdigladdad att bara utplåna något med. Åh, det var skönt att få det ur mig.

Doften av regn

Säga vad man vill om regn, det luktar fantastiskt gott efteråt.

Ligger på latsidan

Ser att veckans planerade träningsinsatser blev kraftigt decimerade. Hade goda intentioner, men det bidde bara ett pass. Jag känner mig slö och eländig, men så kan det vara. Nya tag nästa vecka.

Som den bonde jag är

När det är musöron på björken är det dags att sätta potatisen. Någon annan som använder denna tumregel? Nåväl, jag tog det på högsta allvar i helgen och satte potatis och passade dessutom på att peta ner lite morot- och ärtfrön när jag ändå var i farten.

Själva planteringen föregicks av ett besök hos min lokala trädgårdsbutik. Där gick jag på säljarens snack om eko-jord som kostade fyra gånger så mycket som annan jord, men som garanterat ger ekologisk skörd. Och vem vill inte vara ekologisk? Jag kan nämna att det luktade s.k.i.t i två dagar om den där jorden...