En helt ny dag

Igår var det begravning, det gick bra. Det blev ljust och fint och inte alls så högtravande och tungt som det ibland kan bli. Den kvinnliga prästen var toppen och tonade ner gud en aning vilket var helt enligt önskemål. Det finns också en trevlig sida med begravningar, man träffar människor från förr, som man inser att man har saknat. Det är trevligt! En intressant blandning av människor med olika liv, men med en gemensam nämnare, minnen av en person som vi alla har haft en egen relation till.

Jag hade nästan förväntat mig att solen skulle skina idag. Men det gjorde den såklart inte. Fast det känns nog lite ljusare idag i alla fall.

Over and out

Imorgon är det dags. Då begravs min lilla mamma. Ett avslut. Funderar på om jag är förberedd, hur jag borde känna just nu och om jag kommer att få släkten att rynka på näsan genom att inte vara svartklädd. Sånt sitter jag och tänker på när jag egentligen borde gå och sova.

Relalalaxa

Se, så avspänt han vilar på spikmattan...

... i ungefär tio sekunder.

Oförstånd är lycka

Har ni sett tv-reklamen för den sjukt enkla elfakturan? Den man förstår även klockan 3 på natten? Alltså ursäkta mig, jag förstår min faktura fin-fint, oavsett tid på dygnet. Och jag lovar, jag ler fan inte när jag läser den.

Det obehagliga smilet på gubben i reklamen tyder bara på oförstånd.

Olika syn på saker

Ur ett samtal med tonårsdotter på andra sidan jorden:

Tonårsprinsessan: Åhhh, det är bara fyra månader kvar.
Mamman: Hurra, det är bara fyra månader kvar!

Saker kan te sig på olika sätt.

Äta ute minus cirka fyra månader

Precis som varje vinter undrar jag varför vi inte har gjort något som helst försök att skydda de utemöbler vi har. Förnekelse? Kanske. Ett är säkert, det vankas varken fika på farstukvisten eller middag på altanen än på ett par månader.

Det behövs bara några plusgrader...

och lite sol...

Dolph - douze points

Visst var Dolph bäst igår på melodifestivalen? Ok, jag var lite omtöcknad av allt kräkande, men han var ju helt sjukt rolig!

Lägga en pizza

Den här helgen blev något av ett lågvattenmärke. Kom hem i fredags kväll med en orolig känsla i magen som urartade å det grövsta till ett pjukorama i badrummet. Tillbringade hela lördagen liggande som ett ynkligt mähä.
Söndagen blev helt ok, något piggare men vääldigt försiktig med födointagen. Känns helt ok att det är måndag i morgon.

Snart så

Jag har inte varit superaktiv här kan man väl säga. Men nu känner jag att inspirationen har börjat återvända. Inte minst då upptäckte att en vän börjat blogga.

Det blir nog en trevande återkomst och jag tror att aktiviteten kommer att ta fart först efter mammas begravning. Just nu är det fokus på att få ordning på allt det praktiska som ska fixas med efter att någon försvinner. Pappersskit. Och så jobb då rå.

Ganska meningslöst inlägg. Vill bara säga att jag fortfarande finns.

Julminnen

Efter en vecka i verkligheten är det väl dags att återuppliva minnen från en underbar jul i San Francisco hos dottern. Bilder i urval.

Julafton med lite Baseball

Juldagar i Dillon Beach. Världens bästa ställe.

Dottern med sin amerikanska familj.

Med prinsessan på Alcatraz.

Nyår och 18-årskalas!