Lillkillen har precis blivit kompis med telefonen. Han har tidigare inte velat prata med någon i denna märkliga apparat, men svarar nu gladeligen när det ringer. Han har ännu inte riktigt kläm på hur man hanterar främlingar i luren. Idag ringde det precis när jag höll till vid spisen och slängde pannkakor som ett proffs. Grabben var närmast och svarade. Samtalet varade en väldigt kort stund och bestod mest av "mm", "nehej" och liknande kortisar. Luren lades tillbaka i klykan och jag försökte bringa ordning i vad det handlat om. Utan vidare framgång.
Under middagen lite senare hade poletten trillat ner.
-Alltså, han som ringde, undrade om jag hade några syskon. Och jag sa nej.
-Men, du har ju en syster.
-Aa, men inte här. Han undrade om jag hade några syskon HÄR.
-Självklart...
-Det är ju katastrof!
-Vad menar du?
-Han har tappat bort sina egna syskon och letar efter nya.
-Han hittar de nog snart ska du se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar