Imorgon är det gårdsfest på lillgrabbens dagis. De har det varje vår med alla barn och föräldrar. Man packar med sig sin lilla picnickorg och slår sig ner och umgås. Har jag hört. Jag har nämligen inte varit med en enda gång. Jag tror att sambon var där förra året. Han får gå imorgon med.
Det känns jädrigt illa, jag vet att lillkillen gärna vill ha oss med båda. Och imorgon är sista gången. I höst börjar skolan och minnet av dagis kommer att blekna.
Och jag kan lika gärna fortsätta min bikt. Jag har varit på ett (1) föräldramöte under dessa år. Och då var jag mest irriterad. Jag har inte varit med en enda heldag på dagis (borträknat inskolning). Jag missar alltid att lämna in semesterlappar och dylikt i tid och får alltid ett par, tre påminnelser. Jag läser aldrig informationen som sitter häftmassad på varenda liten väggyta i dagishallen. Jag har aldrig fyllt i tider för hämtning och lämning som man förväntas göra på en lista dagligen.
Annat var det med dottern. Men det var skillnad, jag var ung och ensam och besatt av att göra rätt.
8 kommentarer:
Skönt att slippa vara värdo ensam! Välkommen i klubben!
Hälsar
Jag var iallafall på 1A's disco ikväll
Åh, vet inte om jag ska bli glad över att inte vara ensam, eller sorgsen över att det finns fler som känner sig värdo...
Fick du shejka nåt på disot eller bara hålla dig ur vägen?
Det var tre fyra mammor som dansade till caracola och markoolio, ungarna var ute och lekte i solen, hahahaha.
Jag var inte en av de dansande mammorna, vill jag bara förtydliga.
Yeah, right!
Hehehe, dansar aldrig nykter, vettu. ;)
Och på tal om nykter, den var en mamma som stod och drack rödvin ur en plastmugg. Så gick en unge förbi och frågade "vad dricker du?" "saft" svarar mamman! Nämenalltså, kan man inte säga att man dricker vin till ett barn?!?!?!?
Den mamman har nog fler problem än vad hon låtsas om. Trist.
Äh klart du inte är värdo men det finns ju en anledning till att barnen är på dagis, oftast att föräldrarna gör något annat, typ jobbar? :)
Ja, så sant så. Men, det hindrar inte att det svider lite i hjärtat när jag tänker på mina prioriteringar.
Skicka en kommentar