Nu har jag på kort tid avverkat två vampyrhistorier. Av väldigt olika slag. En superduper, den andra "ehhh, jag är tydligen inte den tilltänkta läsaren". Låt den rätte komma in var alldeles fantastisk, och då hade jag ändå höga förväntningar.
Den andra, Om jag kunde drömma, rekommenderades av en tonåring i mitt hus. Tja, 350 sidor utan ett enda vampyrhugg och bara sliskig tonårskärlek är tydligen inte min grej.
2 kommentarer:
Visst är den bra, "den rätte..." menar jag!!
Hej Loppanlej - den var asbra!
Skicka en kommentar