Vi intog Stadion i fredags, jag och Bruce. Han från ett håll och jag och trettiofemtusen andra från andra sidan. Det var bra. Men när jag lämnade konserten kändes det som att jag och Bruce hade olika musiksmak. Jag kände igen ett fåtal låtar. Det var Född att springa, Hungriga hjärtan och såklart - Dansar i mörkret. Men resten var helt nytt och för mig olyssnat. Grym på scen är han i alla fall, den gamle mannen. Det var inte en lugn stund på två och en halv timme eller så. Imponerande!
Sen har jag ägnat lite tid i helgen åt att gå igenom både nya låtar och en del gammalt som jag inte hört tidigare. Nu har jag kommit ikapp, och kan i efterhand uppskatta konserten lite bättre.
Och nästa stora, inplanerade musikhändelse är Madonna. Grymma förväntningar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar