Lillkillen skulle för första gången sova hos en vän i natt. Bästa tjejen som han känt i hela sitt lilla liv. Han har sååå sett fram emot detta äventyr. Klockan åtta hade de ännu inte ringt så jag trodde att det kanske skulle gå bra. Tjugo i nio ringde det. Grabben vill sova hemma.
-Mamma, jag saknade dig.
Inte är det jag som klagar. Tids nog kommer den tid då jag får ringa hem honom istället.
3 kommentarer:
Så där var jag med... På tok för länge! ;-)
Åh, sjutton. Hur är det nuförtiden?
Jodå. Sover borta nu som då! ;-)
Skicka en kommentar