Lillkillen berättade idag vid middagsbordet om sin läsläxa.
Lilleman: Vi ska läsa sidan 6 till 9.
Jag: Oj, vad mycket!
Lilleman: Nej, det är inte så mycket, det är bara versaler.
Funderar lite över när jag lärde mig betydelsen av versaler och gemener? Tror inte det var vid sju års ålder i alla fall.
Till Bambi, Rännstensungar och E.T är mitt öga torrt. Sätt mig framför Fotbollsgalan och dela ut priser till årets bästa tjejer och killar på planen och jag bölar som en bebis.
Idag har jag premiär-skajpat med dottern. Det var mysigt. Det är märkligt att prata med någon som är så långt borta, i en annan tidszon. Vi ringde och väckte henne för att lillkillen skulle få vara med och säga hej innan läggdags... Konstigt att hon avslutningsvis säger "god natt" och jag "ha en bra dag".
Jag är glad och tacksam att hon bor hos fantastiska människor och att hon har det bra. Men saknaden är ibland så ofantlig. Bara nio månader kvar tills hon kommer hem.
Om man låter lillkillen leka med sin Moodyface i bilen kan det lätt hända en olycka.
Samtal vid läggdags.
Lillkillen: Mamma, du vet att när du blir gammal kommer du att bli så där rynkig i hela ansiktet?
Jag: Mmmm.
Lillkillen: Men det finns en kräm du kan köpa och smörja in dig med så blir du inte rynkig alls. Du kommer se ut som du gör nu hela tiden.
Jag: Har du sett det på tv?
Lillkillen: Ja.
Självklart var vi förberedda att ta emot småmonster i helgen. Det gäller att ha ute-dekoren på plats. Lillgrabben fixade pumpan. Resultatet kanske inte hamnade i närheten av stortjejens "pumpa-mania", men i svenska mått mätt kan vi väl vara nöjda?
Koncentration... 
nöjd lillgrabb!
Lillkillen skulle för första gången sova hos en vän i natt. Bästa tjejen som han känt i hela sitt lilla liv. Han har sååå sett fram emot detta äventyr. Klockan åtta hade de ännu inte ringt så jag trodde att det kanske skulle gå bra. Tjugo i nio ringde det. Grabben vill sova hemma.
-Mamma, jag saknade dig.
Inte är det jag som klagar. Tids nog kommer den tid då jag får ringa hem honom istället.
