Dagens ämne: Hajmat

Det snackas människoätande mördarhajar överallt. I fikarummet, vid middagen och på bussen. Jag hajjar inte. Den var väl hungrig? Statistiskt sett borde människan vara lite mer skraj för andra saker. Typ krig, bilkrascher, cancer eller bara dumma människor. Istället sitter nio miljoner svenskar och ojar sig över en hungrig haj långt, långt bort.

Men nu sätter Egypten in det tunga artilleriet i sökandet efter mördarhajen.

Aftonbladet.se: Skräckhajen jagas - med svensk karta "Kan ta dagar att hitta hajen"

När jag blir stor...

... ska jag bli en sån CSI:are. Coolt. Gå med tuffa kläder och fotografera brottsplatser. Samla skräp med pincett och sedan undersöka alltihop med mikroskop. Köra fingeravtryck genom databaser och topsa skurkar. Det skulle kunna vara min grej.

Projekt loppis

En vän har bokat två bord på Siggesta loppis i januari. Ett till henne och ett till mig. Det ska bli ett spännande projekt. Jag har mentalt börjat förbereda mig på mellandagsrensning av samtliga förråd i och omkring huset. Det jag behöver ta reda på är hur stort bordet är.

Feng shui - swoosh, swoosh.

På pälsen

Ikväll är det julmiddag med kollegorna. Vore ju trevligt att byta långkalsonger och termobyxor mot en klänning... Men kylan! Hur göra? Funderar på att använda farmors gamla persianpäls. Törs man? Eller får man på pälsen då?

En liten julhälsning

Skönt att man har någonting att se fram emot nästa år.

Ok, jag vann inte

Han hann först. Pojkvännen kom hem med en iPad idag. Proklamerade att det var länge sedan en pryl tillfört så stor glädje och lycka i hans liv. Med illa dold avund spelade jag ointresserad.

Försten vinner!

Min pojkvän har upptäckt fenomenet iPad. Eller, han har fått för sig att han ska ha en. Jag förstår verkligen inte. Han läser inte. Han avskyr sociala medier - "en hajp", och skulle inte sänka sig till att skaffa ett Facebook-konto. Han lyssnar på musik... Men - är det inte en liiite dyr pryl för ändamålet?

I och för sig vill jag också ha en - men jag tycker att det är en helt annan sak. Jag behöver den ju.

Min bästaste vän

Vi hängde varje dag förra året - min bästaste vän. Sen - helt plötsligt - slutade vi att umgås. Du hamnade i skymundan och jag vet inte vad du har pysslat med sen i våras. Men nu är det vi igen. Du och jag. Varje dag. I flera månader.

Det är ju ändå lördag

Förrådet av pepparkaksrullar tog slut alldeles för fort så jag såg det som min plikt att bunkra idag. Och eftersom vi är en stor familj så kändes ett paket lite futtigt... Det råkade visst slinka ner en låda kardemummapepparkakor också. De bar ju mitt namn, det tog jag som ett mycket starkt tecken.

Min lilla Einstein

Var på utvecklingssamtal med lillkillen häromveckan och fnittrar fortfarande när jag tänker tillbaka på det.

Fröken: Vad tänker du om framtiden?

Lillkillen: Det ska bli kul att börja trean.

Fröken: Bra, bra. Vad skulle du vilja göra när du blir stor?

Lillkillen: Jag ska bli vetenskapsman. En god.

Fröken: Jaha... Vad bra...

Lillkillen: Sen ska jag få nobelpriset.

Frågor på det?