Jag sjunger så sällan det är möjligt. Det är av ren omtanke jag låter bli. Det blir Ja, må hon leva och en och annan Helan går per år och sedan är det bra med det.
Jag är av den åsikten att antingen kan man sjunga och då gör man det, eller så kan man det inte och då låter man bli. Jag förstår verkligen inte konceptet Allsång på Skansen, men uppenbart är det jag som är trög, med tanke på den anstormning som blir varje år.
Nästan 2,3 miljoner människor tittade på premiären på SVT, så också jag i mitt omtöcknade sjukdomstillstånd. Jag fascinerades över den enorma publiken som hängde med i sina sånghäften efter bästa förmåga. Vad vet jag, det kanske är kul.
Det roligaste var dock när Trazan och Banarne fick med sig publiken i sin PR-kupp för batteriåtervinning. Vilken grej! Helt fantastiskt, jag skulle gärna se statistik för hur många fler som nu kommer att kvista iväg till återvinningstunnorna med "allt som rör sig, lyser eller låter". Resumé skriver att uppträdandet var värt miljoner och Naturvårdsverket jublar. Jag undrar bara hur lång tid det tar innan låten hamnar på tio-i-topp bland mobilsignaler?
Frågan är om publiksuccén Allsång på Skansen inte längre är en folklig fest utan en enda stor PR tillställning?
Andra bloggar om: Allsång på Skansen, SVT, Trazan och Banarne, Resumé, Naturvårdsverket, intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar