Skjut inte upp till imorgon det du kan göra på en gång, tänkte jag när jag såg dunken med spolarvätska som min älskade sambo köpte åt mig för en vecka sedan. Och eftersom det tjuter varje gång jag startar bilen sedan en månad tillbaka då spolarvätskan är slut, så tänkte jag att det är idag det ska ske.
Sagt och gjort. Att öppna själva motorluckan är det stora hindret. Det är en liten spak brevid ratten man ska dra i och sim-sala-bim så ska det öppnas. Eller hur! Det blir en centimeterstor glipa man ska pressa in fingrarna i för att treva sig fram till en hasp eller nåt för att sedan öppna helt. Efter vad som kändes som en evighet av pillande och allt svartare händer och ett alltmer trytande tålamod mindes jag att det var på den förra bilen man var tvungen att treva. Denna fantastiska bil har en spak som liksom åker ut under luckan som man ska dra i...
Nåväl, nu är spolarvätskan påfylld i alla fall. En nagel gick åt fanders, men vad tusan. När jag nu hade hela bilen på vid gavel lekte jag med tanken att kolla oljan också. Men det sparar jag till en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar