Vid lunch idag ringde jag min far och sa att han inte behövde sitta inne och vänta - jag kommer inte förbi. Tyckte att det var schysst eftersom jag inte visste vad han väntade sig. Han får en stor bamsekram nästa gång vi ses istället.
Egentligen gillar jag inte riktigt dessa dedikerade dagar, känns lite pådyvlat. Men, som den sanna dubbelmoralist jag är tog jag igår med mig sonen till den lägsta av alla lägsta butiker (och den enda butiken för män i vår närhet), Dressman, och köpte lillgossens far ett par handskar. Sån är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar