1 september 2009
Läge för ryggläge
Idag byttes dagens planerade Combat-pass på grund av sjuk instruktör (heter de instruktör, eller ledare, fröken eller vad?). Istället blev det Power Box. Och jag lovar, jag har aldrig varit närmare döden än efter detta pass. Vi var tre glada, träningssugna offer och en pigg instruktör som precis återvänt från ett års träningsuppehåll på grund av skada. Han hade SÅ mycket att ta igen... Jag är precis redo att inte göra någonting mer nu. Bara dö. Eller gå och lägga mig i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Oh vad roligt!!! Jag vill också känna så!! Jag velar mellan 2 lunchpass idag. Vet icke vilket det blir.
Så kände jag efter mitt livs första spinningpass.... Samtidigt är det lite härligt att känna så på nått perverst sätt :)
Döden klär henne? Men träningsvärk är en skön känsla tycker jag. Man har gjort något.
Ahhhhhhh - box är favoritpassen all timers! Blir värsta energikicken när den träningsvärksinfernot är över :)
Sådana instruktörer ska dö.
Jag är instruktör själv, så jag får säga så. :)
Yllet: Du fattar inte vad du önskar! Döden kändes välkommen...
Fru C: Det påminner mig om att inte gå på spinning :)
Miss UD: Jag vet inte hur väl den klädde mig. Idag har jag dock känt en skön värk i kroppen som påmint mig om att jag lever.
Annie: Japp - jag kommer att återvända. Fattar inte att jag säger detta...
Miss KYD; Döden dö ska de. Kanske inte du då :)
Skicka en kommentar