Aldrig slutar en tonårsmamma att förvånas

Igår var sextonåringen bjuden på fest. Årtonårsfest. Helst av allt ville jag förbjuda henne att gå, för säkerhets skull. Men jag hade absolut ingen vettig anledning. Måste lita på sin tonåring, måste lita på sin tonåring, måste lita på sin tonåring...

Hon gick iväg, med en kompis. "När kommer du hem?" Frågade jag. "Vet inte", fick jag till svar. Och väntade mig än ändlös mängd av telefonsamtal fram och tillbaka under sen-kvällen eller natten. Tider som ska diskuteras, fram och tillbaka.

Klockan halv tolv får jag ett sms: "Tar en buss 0.00. Ses sen". What! Skriver något tillbaka och hoppas att jag inte låter alltför förvånad. Sen, kommer hon förbi och småpratar om kvällen innan hon går och lägger sig.

Jag var färdig att fälla en tår för min fantastiska tonåring som inte spär på min oro som förälder.

Strandparty

Vädergudarna var på vår sida idag. Strandpartyt på playa del Kolvik blev av och det var lyckat. Barnen badade och levde rövare i största allmänhet.

Årets sista bad?

Nybliven sexåring.

...och det var sooooool!

Paraply eller solhatt?

Idag tror jag vädergudarna fått tokfnatt. Varannan gång jag tittar upp från datorn skiner solen och nästa gång spöregnar det. Min kära sambo ringde på vägen till kontoret och sa att det snöade, fast han tog tillbaka det. Så jag vet inte. Inget förvånar mig längre. Men, solen SKA skina på lördag. Det ska den.

På den tredje dagen

Idag är tredje dagen i det nya hälsosamma livet. Det går, tja, sådär. Gemensam lunch med kollegor idag, pasta. Inte särskilt GI har jag förstått. Men jag åt i alla fall ingen bulle på eftermiddagen. Ha!

Nu väntar kalas i dagarna tre, minst. Vi gör ett litet undantag för tårtor och annat. Vi har ju ändå varit helt sjukt duktiga i flera dagar. Måste firas.

Dan före dan...

Imorgon fyller lillkillen sex år. Det är helt galet. Känns som om han funnits alltid. Vi är ju som alltid ute i allra sista sekund vad gäller presentshopping. Älskade sambon sprang runt i affärerna en kvart innan de stängde idag. Givetvis hade vi en sorts brutto-lista som han utgick ifrån. Jag vet inte riktigt vad resultatet blev, men jag hoppas det blir bra. Jag återkommer imorgon med uppdatering.
Lillpojken har i alla fall en önskan. Det ska sjungas på engelska imorgon bitti. Happy birthday och inget annat.

Kära vädergudar, hör min bön...

Käraste vädergudar. På lördag ska min lillkille ha 6-årskalas. Vi hade tänkt oss ett strandparty och nu ber jag om lite sol, eller åtminstone inte regn och storm. Jag vet att ni inte bryr er om en 36-årig semesterfirare, men ha förbarmande över barnen. Låt den svenska solen stråla som aldrig förr på lördag. Det räcker om den visar sig mellan klockan ett och tre. Sen kan regnhelvetet fortsätta.

Det nya livet

Och vi är nu inne på dag 2 utan chokladkakor. Än så länge går det alldeles utmärkt.

The office

Jag är tillbaka i verkligheten. På jobbet - the office. Och det är full rulle. Inte mindre än två nya ansikten sedan jag var där sist, och en kollega som lämnat bygget. Platsbristen var redan innan ett faktum och nu råder hela havet stormar. Det gäller att komma i tid så man får en stol. Sist in får helt enkelt sitta på undantaget.

Sällar oss till viktminskarna

Min sambo gnölar lite över att han gått upp i vikt under sommaren. Nu ska här bantas. Jag hänger med, känner att det gradvis har smugit sig på en liten ökning som gör att fläsket väller fram på oönskade ställen.
Åtta till tio kilo på två månader är min sambos mål. Jag väger mig inte och har istället målet att få på mig byxor utan att hålla andan samtidigt.

Vi firade beslutet med att plocka fram en Marabou-kaka som låg och skräpade.

De tre vännerna och Anna

För bara sex år sedan hade nästan inga av mina vänner barn. Det var liksom bara jag. Igår slog det mig, när jag lunchade med tre av mina bästa vänner, att vi fyra tillsammans har elva barn. Coolt va! Själv bidrar jag bara med två till den fantastiska samlingen.

Funderingar och grubblerier

Oftast är jag ute och går själv med min hund. Då jag inte har någon att prata med vid dessa tillfällen (och jag räknar bort min döva byracka) så blir det alltsom oftast att jag grubblar med mig själv. Väldigt sällan löser jag några världsliga problem.

Idag gick jag och funderade över vad jag är mest rädd för när det kommer till mina barn. Intressant nog upptäckte jag att jag i princip inte någonsin är rädd att de ska råka ut för självförvållade olyckor. Det vill säga ramla från klätterställningar eller träd, köra omkull med moppe eller äta giftiga växter. Inget sådant. Det boror säkert på att jag är skonad från att sådana saker händer med allvarligare följder än skrubbsår. Eller, lillkillen trillade och bröt nyckelbenet en gång för ett par år sedan. Men, det har aldrig varit värre än så.

Nej, det jag är mer än normalt rädd för är vad människor kan göra för ont mot dem. I större eller mindre omfattning. Misshandel, mobbing eller fördomsfulla människor i största allmänhet. Eller bara sådana som lite fördolt lyckas styra och ställa och långsamt knäcka självförtroenden. Det är vad jag är mest rädd för.

Skriv gärna och berätta om era största rädslor när det gäller nära och kära.

Sååå produktiv

Idag har jag hunnit med följande:

1. Kort morgonprommis med trött hund
2. Barnvakta grannens lillkille
3. Lämna urväxta kläder till en av bästa kompisarna samt fika
4. Tvätta+hänga på tork
5. Långpromenad med lek tillsammans med piggare hund.

Och klockan är inte ens två. Wow!

Hur var det nu igen?

Tänk att man så snabbt glömmer hur de mindre barnen fungerar. Jag menar de som ännu inte pratar.

Just nu är jag barnvakt åt en av mina favoritgrannar, 1 år. Han har vattkoppor och mamma var tvungen att ge sig ut och handla. Jag tog fram låda efter låda i sonens rum. Djur, bollar och annat. Och så var det bilarna han ville ha. Nu är han fullkomligt nöjd och allt jag behöver göra är att betrakta. Han verkar helt tillfreds med att jag inte stör i hans genomgång av samtliga åkdon.

Dagens lista

To-do:

1. Vattna blommor - check
2. Tvätta täcken och kuddar - på gång
3. Köpa skolväska till lillkillen
4. Luncha med lediga bästisar i Sickla

Jag tror nog att jag ska klara av dagens uppgifter.

Näst sista semsterdagen

Nu börjar jag nedräkningen. Det är dags att börja tänka på verkligheten. Jag kommer på mig själv med att tycka att det ska bli skönt att börja jobba igen. SÅ sunkig har semestern varit. Jag lever ännu på den vecka vi seglade i juli. De senaste tre veckorna har varit i det närmaste skit.

Gnällkärring, jag? Japp.

Barndomen snart ett minne blott

Kanske bilden på årets sista dopp? Tagen för någon vecka sedan när solen behagade visa sig.

Idag började verkligheten för lillkillen. Sexårs, det är nästan som skolan. Lite svårt att somna var det kanske igår, men det allra jobbigaste var den tidiga uppstigningen idag. Efter att ha sovit Törnrosa-länge sedan i juni var han inte så pigg vid halvsju imorse.

Kusligt nära en härdsmälta

Gårdagen kan bara beskrivas som katastrofal. Det roligaste som hände var att jag och lillgrabben var och tvättade bilen. Jag lyxade till med en guldtvätt och fick därmed underredet spolat. Tjoho!

Men idag skiner i alla fall solen. Och ikväll ska jag på bio med tonåringen. Vi ska se Indiana Jones.

Semester, vecka 1+2 av 3

Dags att summera semestern så här långt.

1. Regn och kyla
2. Tom plånbok
3. Trasig rygg

Jag har försökt att vara positiv. Typ, "lite regn skadar inte, det är så friskt och härligt". Eller, "smärta gör bara att man känner sig mer levande". Och så min favorit, "man kan ha roligt utan pengar". Mohahahaaaaaaaaaa, skrattar så jag krampar.

På riktigt, en ljuspunkt för denna min sista semestervecka vore om någon tryckte ner mig i en köttkvarn och vevade.

Uppdatering Clone Wars

Inte en film för en kille/tjej på fem, snart sex. Det var ovanligt mycket onödigt övervåld. Bortsett från det var det en superfilm, helt i min smak. Mycket välgjord.

Rymdstriden väntar

Idag ska vi bevista ännu mer kultur, denna gång i en helt annan form. Klockan 17.30 sitter vi på parkett för att följa dramatiken i klonernas krig. Jag som älskade Star Wars-filmerna har givetvis väldigt höga förväntningar. Kanske är jag mest uppskruvad av alla. Hur ska jag få tiden att gå lite fortare i eftermiddag...

Andra bloggar om: Clone Wars, Star Wars, intressant.se

Fantastiskt, helt fantastiskt

Kultur när det är som allra bäst bevistade vi igår. Linn var helt lysande, personlig och med stor värme. 45 minuter körde hon läckert, både solo och med specialinbjudna gäster, Tensta Gospel Choir som även de var bra.

Lillkillen diggade och fotograferade från första parkett. Han fick även en chans att hälsa på stjärnan efter spelningen, men då blev han lite blyg och gömde sig bakom en pelare. Bilden här ovan är tagen av lillkillen.

Andra bloggar om: Kulturfestivalen i Stockholm, Linn, Tensta Gospel Choir, intressant.se

Kultur-Anna

Nu lämnar jag min värdelösa uppkoppling och drar till stan. Ska bevista Stockholms kulturfestival och lyssna på Linn.

Baj.

Åh, vad seeegt det går

Vårt internet har trasslat i veckor nu. Fick ett nytt modem från Bredbandsbolaget och allt var frid och fröjd. En kvart ungefär. Jag får passa på att slänga upp en inlägg nu när jag har kontakt. Tjoho vilket meningsfullt inlägg.

Äldre - ÄLDRE???!?!??!

Ja, men tack Polly för denna intressanta länk som jag givetvis var tvungen att testa. Gissa vem som kommer att flytta snabbare än fortast? Inte ett enda rätt på varken mig eller sambon.

Typ: K36 Äntligen hemma

Utmärkande drag:

Äldre
Yrkesutbildade
Gifta par utan hemmaboende barn
Medel- och höginkomsttagare
Mindre enfamiljshus i glesbygd utanför storstad
Hemfokuserade
Förändringsbenägna individualister

Turista i sin egen stad

Idag besökte vi Kaknästornet. Det brukar bli en gång var tredje år eller så. Oftast när vi blir besökta av utom-stockholmare. Men, idag åkte vi dit i alla fall. Lunch och så avslutande lek i parken bakom.
Jag vet inte om det är så himla kul egentligen. Jag brukar mest fascineras av att man ser så långt och att jag är så hopplöst dålig på att identifiera vad det är jag ser. Jag har noll koll på vädersträck. Vilket förmodligen är en anledning till varför jag inte orienterar som hobby.

Hjärna på semester

Man skulle kunna tro att jag inte hade bättre för mig just nu än att skriva en massa skojsiga inlägg här. Men icke sa nicke. Trots brist på roliga aktiviteter och trots ett ihärdigt regnande som förpassar mig till insidan av huset mestadels av dagen så har jag noll och ingen inspiration. Jag tror helt enkelt att min hjärna tagit semester.

Jag går och duschar.

Nä nu blommar det

Vad göra när det regnar på semestern och kontot är tomt? Jo, man shoppar det enda som är undantaget shoppstoppet - gummistövlar. Jag gick på Värmdös eget Galne Gunnar, Brisak och fyndade det sista paret stövlar i min storlek. Och principen gummistövlar ska inte vara snygga är också uppfyllt...

Det är en regnig sommar vi har...

Igår började min semester. Jag startade med lite regn och ett tandläkarbesök som näst intill riunerade mig. Det kan bara bli bättre. Eller, det måste bli bättre. Jag har tre veckor ledigt framför mig.

När Bredbandsbolaget inte kan leverera

Om någon undrar varför jag ägnar dyrbar arbetstid åt att blogga och inte gör det på kvällstid hemma istället vill jag bara säga att det beror på att internettet där hemma strular (läs Bredbandsbolaget...). Vad göra? Jag tror att min chef har överseende.

Kaffemaskinen tar time-out

Idag är inte bara min sista arbetsdag innan semestern. Kaffemaskinen på min arbetsplats tackade för sig och vägrade servera mig kaffe idag.

Bilden har ingenting att göra med vår maskin på jobbet. Den är lånad från kaffehuset.