Ok, jag vann inte

Han hann först. Pojkvännen kom hem med en iPad idag. Proklamerade att det var länge sedan en pryl tillfört så stor glädje och lycka i hans liv. Med illa dold avund spelade jag ointresserad.

Försten vinner!

Min pojkvän har upptäckt fenomenet iPad. Eller, han har fått för sig att han ska ha en. Jag förstår verkligen inte. Han läser inte. Han avskyr sociala medier - "en hajp", och skulle inte sänka sig till att skaffa ett Facebook-konto. Han lyssnar på musik... Men - är det inte en liiite dyr pryl för ändamålet?

I och för sig vill jag också ha en - men jag tycker att det är en helt annan sak. Jag behöver den ju.

Min bästaste vän

Vi hängde varje dag förra året - min bästaste vän. Sen - helt plötsligt - slutade vi att umgås. Du hamnade i skymundan och jag vet inte vad du har pysslat med sen i våras. Men nu är det vi igen. Du och jag. Varje dag. I flera månader.

Det är ju ändå lördag

Förrådet av pepparkaksrullar tog slut alldeles för fort så jag såg det som min plikt att bunkra idag. Och eftersom vi är en stor familj så kändes ett paket lite futtigt... Det råkade visst slinka ner en låda kardemummapepparkakor också. De bar ju mitt namn, det tog jag som ett mycket starkt tecken.

Min lilla Einstein

Var på utvecklingssamtal med lillkillen häromveckan och fnittrar fortfarande när jag tänker tillbaka på det.

Fröken: Vad tänker du om framtiden?

Lillkillen: Det ska bli kul att börja trean.

Fröken: Bra, bra. Vad skulle du vilja göra när du blir stor?

Lillkillen: Jag ska bli vetenskapsman. En god.

Fröken: Jaha... Vad bra...

Lillkillen: Sen ska jag få nobelpriset.

Frågor på det?

Överhört på stan

En vuxen till en annan:

- Ska det aldrig sluta snöa?

Är det inte en konstig kommentar från någon som bor i Sverige och det är november? Jag ville bara stanna upp och säga -Lilla du, det har bara börjat.

Jul - överraskningarnas förtrollade tid

Jag älskar julklappar. Att handla, att ge och att få. Inte sällan har jag planerat och funderat i månader. Min pojkvän tycker varje år att vi ska skita i julklapparna. I alla fall till varandra. Undrar om jag ska överraska hela familjen i år med en julklappsfri jul. Eller bara köpa en stor, riktigt fin sak till mig själv och lägga under granen. Eller, skit i granen - jag lägger paketet direkt bredvid sängen.

Undrar om det skulle leda till många och dyrbara psykologtimmar för barnen. Ser framför mig hur 8-åringen om ett gäng år sitter med darrande underläpp och försöker förklara sin besvikelse över att tomten inte brydde sig om någon av de tusentals markeringar han ägnat tid åt att göra i otaliga leksakskataloger.

Min julklapp till mina barn kan bli en slant - en liten grundplåt för framtida kostnader.

Jagar du nyckelhål är detta inget för dig

Den här lilla godingen fick följa med hem från affären idag. En fullkomligt fantastisk skapelse - helt befriad från fullkorn och nyckelhål. Det var som att äta pepparkaksdeg med en touch av marsipan. Det lilla, lilla fyrpacket blev ingen dammsamlare i förrådet skulle man kunna säga.

På tillfälligt besök står det på förpackningen. Tack gode gud säger jag.

Nytt år inom räckhåll

Idag kom en inbjudan till nyår. Kul! Fast det känns galet avlägset... Det ska bli otroligt skönt att lägga detta skitår till handlingarna. Jag tror banne mig att jag ska förtränga 2010 helt och hållet.

- Minns du den underbara sommaren 2010?

- Nej, tyvärr. Det året är borta.

- Men allsvenskan då, året då AIK...

- Nopp.

- Det var ju valår, minns du...

- Nej, helt väck.

- Men...

- Sorry. Gone, baby, gone!

Rörd till tårar

För första gången på ett halvår tittade jag in hos google analytics och förväntade mig en total flatline. Döm om min förvåning när jag såg att jag haft besökare på min blogg trots att inga inlägg över huvudtaget producerats. Inga. Och det var inte ett besök det handlade om, eller ett par stycken. Utan en konstant ström av läsare varje dag sedan i juni.

Fantastiska människor - vilka är ni?

Show me Lanvin och jag säger Que?

Önskar att jag känt ett sug efter de heta Lanvin-dressarna på HM. Men det gör jag inte - jag kan inte för mitt liv se mig själv iklädd någon av kreationerna. Nu kvittar ju det eftersom jag antar att de tog slut på några sekunder.

Fina är de i alla fall, ungefär som snittblommor i en vas. Tänker att det kommer att bli färgglatt på krogen framöver.

Grå, grå, grå...

Just nu går bloggen i grått - men den befinner sig i ett stadium av make-over. Kan bli vad som helst innan den är klar.

Jag tänker vitt. Snön ligger på marken och julen står för dörren. Eller blå, som himmel och hav. Eller gul, för att solen kanske återvänder nästa år. Eller nåt.

För säkerhets skull

Halkan drabbade mig som en oönskad förkylning idag. Förflyttade mig som en förstelnad pinne och funderade om inte broddar vore nåt. Lårbenshalsen är ju inte att leka med när man som jag börjar bli till åren.

Är det dags?

Jag vet inte. Första inloggningen på ett halvår. Kanske är det dags för en ny start, någon helt annanstans. Eller så gör jag en total make-over här. Med ny bild och allt.

Tål att tänkas på.