Jag har känt mig som en hemmafru på sistone. Jag sköter tvätten, handlar, lagar mat och hämtar barn. Det är en roll som inte passar mig känner jag. Eller rättare sagt, jag gör precis samma saker som när jag jobbade heltid, men då var det mitt andra jag, mitt första jag var en heltidsarbetande inkomsttagare. Nu är jag hemmafru. Och desperat. Jag har sett TV-serien om andra hemmafruar någonstans i ett land långt bort. De städar inte, de dricker martini och spionerar på sina grannar. Det känns på något sätt som om deras hemmafruliv är aningen mer glamoröst än mitt. Jag menar, hur glammigt är det att dricka morgonkaffet på en altan som för närvarande är insluten i ett fallfärdigt partytält som inhyser tvättmaskin?
Men, jag blev lite lugnad när jag googlade på hemmafru och fann följande text på susning.nu. Jag menar, jag är inte gift och jag har aldrig förkläde. Jag skulle inte heller finna det kränkande att bli kallad lyxhustru. Jag stämmer alltså inte in i definitionen och kan således inte vara en hemmafru.
...En hemmafru är en gift kvinna som bidrar till familjens försörjning genom hemarbete och barnomsorg. Genom hemmafruns arbete kan familjen producera många varor i hemmet, som de därmed inte behöver spendera pengar på att köpa. Familjens rent monetära inkomst kommer i allmänhet från makens förvärvsarbete. Ekonomiska och politiska förändringar har gjort att värdet av hemarbete minskat relativt förvärvsarbete för många kvinnor. Det har bidragit till att jämförelsevis få kvinnor väljer att vara hemmafruar, medan det ännu under tidigt 1970-tal var vanligt att gifta småbarnsmammor var hemmafruar. Idag kallas ibland hemmafruar skämtsamt för lyxhustrur, vilket de själva uppfattar som en kränkande nedvärdering av deras arbetsinsats i hemmet.
Hemarbetande använder vanligen ett förkläde som arbetsklädsel...
Andra bloggar om: Desperat hemmafru, Hemmafru, Susning, intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar