Det är med stor tacksamhet över att ännu ha livet i behåll jag skriver detta inlägg. Jag har just varit ute med hunden på vår vanliga lunchpromenad och höll på att helt och hållet blåsa bort. Man kan säga att vi arbetade oss fram i motvind, jag och hunden. Vi passerade en liten båtbrygga där det tydligt hördes att en båt låg och slog mot bryggan. Som den ansvarsfulla medborgare jag är, gick jag ut för att se efter hur det stod till. Det var en liten, öppen motorbåt med stålskrov och som var helt inslagen i en presenning som orsakat ljudet. Jag kunde inte göra så mycket mer än att konstatera att båten mest troligt håller bättre för sjögången idag än vad den lilla bryggan gör.
När vi vände tillbaka mot land, jag och hunden, kom det en helt oväntad kastvind som tog tag i hunden och välte ner henne i vattnet. Det är inte en liten väskhund jag har, utan ett 25-kilos kompakt muskelpaket. Hon ska inte blåsa iväg. Hon klarade sig utan skråmor, men det var med ett förvånat ansiktsuttryck som hon kravlade sig upp ur vassruggen.
Att klimatet är åt fanders läser vi om dagligdags. Är detta ytterligare ett sätt för vädergudarna att påpeka faran med vårt omiljömässiga leverna? Jag vet inte, men jag är i säkert förvar hemma nu, hunden också.
Andra bloggar om: Stormvarning, Klimathotet, intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar