Den senast avslutade boken hemma hos mig får jag nog beskriva som en av de knasigaste, men även roligaste böckerna på länge. Inte rolig som haha. Mer rolig för det underfundiga, finurliga språket. Och för alla sköna metaforer. Samtidigt är det en skrämmande skildring av en framtid, inte alls så angenäm och utopisk som man skulle önska. Är detta vad som väntar oss om vi inte gör någonting åt växthuseffekten?
Handlingen utspelar sig i Gautampuri, före detta Göteborg, en stad i norra delen av den asiatiska unionen. En stad med 20 miljoner invånare. Det är inte nutid, men ändå inte långt borta. Huvudpersonen är en ensam, halvsorglig polisman, Barsk.
Trafiken på kokosnötsavenyn var trög eftersom kossor med morgonfräscha blomsterkransar om halsarna stod mitt i gatan och tuggade på slängda kartonger. Att Bangatan döpts om var inget att förvånas över, fär den leder upp till en park där kokosträd kantar en vattenreservoar. Från parken fortsatte spårvagnarna mot Marwari Chowk och mer välbergade förorter bortom djungeln.
Kokosträd - vädret i Gautampuri hade transformerats parallellt med de politiska och ekonomiska omvälvningarna, vilket gjorde att allt kändes som karma.
(...)
Med växthuseffekten spred sig Sahara tills Medelhavet torkade ut och öknen täckte Europa med sanddyner höga som Eiffeltornet ända till centrala Danmark. Danskarna hade accepterat sin lott och anpassat sig till ett liv som beduiner, förutom en koloni med nudister på öarna Römö och Sylt som vägrade ta på sig kaftaner, Ibland kom danska kamelhandlare ända till Gautampuri och sågs som ett exotiskt tillskott till stadens myllrande basargator.
Boken Tandooriälgen är skriven av Zac O'Yeah. Zac är för övrigt en mycket intressant filur, läs mer här. Boken rekommenderas till alla som vill läsa en annorlunda, välskriven bok om ett mord på en Tandooriresturang i framtidens Göteborg.
Andra bloggar om: Tandooriälgen, Zac O'Yeah, Ordfront, intressant.se
1 kommentar:
håller precis på att läsa den och skrev om den på min Bokblogg, sen ville jag se lite vad andra tyckte och hamnade här. Kul att se att det är fler än jag som gillar hans metaforer.
Skicka en kommentar