Jag har fått förfrågningar om hur det går med mitt nya yoga-liv. Om jag säger så här, minnet börjar blekna. Om jag skulle få för mig att göra en solhälsning eller två så skulle jag behöva ha en fusklapp framför mig.
Jag saknar det. Min plan var att hitta en grupp som passar tidsmässigt. Sedan min introduktionshelg har mitt liv tagit små krumsteg och en någorlunda tom kalender har blivit fulltecknad. Kanske ett tecken på att det är viktigare än någonsin att ägna ett par timmar i veckan åt sin inre harmoni.
Vad hände då under den helgen för lite mer än en vecka sedan? Jo, från att ha varit tveksam på fredagen ändrade jag inställning under lördagen och söndagen. Yoga är lite flummigt, lite konstigt och jag kände mig lite malplacerad först. Men instruktören, jag kallar henne fröken, var så fantastisk och inspirerande på ett inte-alltför-flummigt sätt att jag inte kunde låta bli att gilla det.
Det som hände med mig är också lite märkligt. Nästan overkligt. För det första så upplevde jag en känsla av att inte tänka på någonting under flera timmar i sträck. Inge badrumsrenovering, inga värdskrig, ingen svält. Mycket konstigt var det. För det andra så kände jag mig väldigt lätt när jag gick ifrån träningspassen. Nästan som om jag lämnat flera kilon kvar på mattan i yogasalen. Jag är van från styrketräning och annat att känna mig nästan lite kompakt och absolut inte lätt efter ett träningspass. Väldigt udda, lite magiskt.
Kommer jag yoga igen? Japp, absolut. Jag ska bara pussla in det i mitt liv först.
Andra bloggar om: Yoga, Ashtanga Yoga, Träning, intressant.se
1 kommentar:
En redan frälst kan ju inte låta bli att tjoa till lite extra :) Hoppas livspusslet ger dej de timmar du behöver för den behövliga yogan! Lycka till!!
Skicka en kommentar