Living on the edge

Med alla nya rön om hur farligt det är med frukt så kan man undra om det farligaste av allt inte är att vara "frukterian". De kan inte bli långlivade.

Plus och minus

En natt med konstant hostande har gett resultat.

På plussidan: Träningsvärk i magen (innebär att något jag trodde var dött, faktiskt lever).

På minussidan: Man är lite trött.

Ro hit med lite kolera

Jag är lyckligt lottad när det gäller sjukdomar. Är aldrig sjuk. Kan nog räkna mina sjukdagar - i vuxen ålder - på ena handens fingrar. Ibland känner jag dock en viss avundsjuka mot alla som drabbas av vinterkräk, inflänsor och saftiga förkylningar. Jag vill också ligga hemma och zappa framför tv:n och kasta snorfanor på golvet och inte bry mig om tvätthögar, dammtussar eller evighetslånga att-göra-listor på jobbet.

Bara det att jag inte tror att en dylik sjukdom skulle få mig att ligga still en hel dag. Tror jag behöver något saftigare och kom fram till att en tillfällig förlamning i hela kroppen utom en arm (av praktiska skäl) skulle funka bäst.

Förmodligen kommer jag att drabbas av världens pest nu för att jag skriver så här. Bring it on!

Säg det med ett leende

Imorgon har jag en date med min tandhygienist. Observera tiden.

Ehh, det där nya livet

För någon vecka sedan började vårt nya liv. Ni vet med bantning och inget godis och så. Nu har vi haft kalas i typ fyra dagar, så man kan säga att vi är tillbaka på noll. I måndags började vi så sakteliga om. Men vad gör man när huset är fullt av rester? Läste att vi svenskar slänger sjukt mycket helt ätbart rakt ner i soporna. Och sån vill man ju inte vara. Så man äter...

På den tredje dagen

Idag är tredje dagen i det nya hälsosamma livet. Det går, tja, sådär. Gemensam lunch med kollegor idag, pasta. Inte särskilt GI har jag förstått. Men jag åt i alla fall ingen bulle på eftermiddagen. Ha!

Nu väntar kalas i dagarna tre, minst. Vi gör ett litet undantag för tårtor och annat. Vi har ju ändå varit helt sjukt duktiga i flera dagar. Måste firas.

Det nya livet

Och vi är nu inne på dag 2 utan chokladkakor. Än så länge går det alldeles utmärkt.

Den svenska vården, del 2

Jag har ännu inte kommit i kontakt med en läkare på vår vårdcentral. Jag har försökt i fyra dagar. Idag ringde de inte ens tillbaka.

I brevet från min läkarmottagning som kom häromdagen, står det att man på vårdguidens hemsida kan göra vissa val eller omval. Perfa, tänkte jag och loggade in som den it-vän jag är. Men, valmöjligheterna var sannerligen begränsade. Man kan byta mottagning. Punkt. Så, tillbaks till telefon-kö-helvetet.

Har jag nämnt tidigare att jag avskyr det svenska vårdsystemet? Jag kanske ska investera mina skattepengar som trillade in häromdagen till att köpa lite vård.

Andra bloggar om: Den svenska vården, Vårdguiden, intressant.se

Vårvindar friska

Nu nalkas den tid då allergiker går och bunkrar. Det är nässprayer och tabletter och ögondroppar och snorpapper. För sisådär tio år sedan var utbudet pyttigt på apoteket och dessutom svindyrt. Min drabbade sambo gick till läkaren och fick recept för att överhuvudtaget ha råd att medicinera sig hela pollensäsongen. Nu är läget annorlunda. Hyllmeter efter hyllmeter med riktigt billiga tabletter och sprayer i alla färger och former. Jag funderar - har efterfrågan skapat utbudet? Eller har läkemedelsföretagen sett sin chans och skapat ett behov genom att fylla hyllorna?

För alla oss som inte är direkt allergiska, men som ändå mår dåligt på våren, var finns våra mediciner? Kära AstraZeneca eller annat läkemedelsbolag, kan ni inte forska fram en produkt som vi kan dra in i näsan och som får oss att uthärda denna bedrövliga årstid?

Andra bloggar om: AstraZeneca, Vår, Allergi, Pollen, intressant.se

Träffa en guru...

Det kom ett mail med en inbjudan från Evelyne på Ingarö Spa. Den 9 februari kommer en livs levande yogaguru till Ingarö, Sverige. Det känns ju helt knasigt. För det facila priset 550 spänn får man träffa Swami Lalji, fjärde generationens yogamästare. Ungefär som att träffa master Yoda gissar jag. Fast utan lasersvärd.

Det är kanske den bästa present man kan ge sig själv. Att faktiskt ta det lite lugnt en stund.

Andra bloggar om: Ingarö Spa, Yoga, intressant.se

Rekord för bröstcancergala

Igår var det som bekant bröstcancergala i tv3. Jag såg det inte, bland annat för att jag inte har tv3. Men, jag är inte säker på att jag hade sett det annars heller. Jag tycker att det är lite jobbigt med dessa galor. Det är fantastiskt att det samlas in så mycket pengar, men det gör mig lite ledsen att det ska behövas tv-galor för att människor ska lätta på plånboken. Jag är helt enkelt lite kluven.

Jag är nyfiken att veta hur mycket produktionen av en dylik gala kostar. De 56 miljoner kronor som samlades in igår, hur mycket landar faktiskt hos Cancerfonden? Förhoppningsvis mer än vad som annars skulle ha inkommit.

Hur som helst, det var lite reflektioner från mig. Jag vill poängtera att jag är glad att det kom in så mycket pengar. Jag har, precis som så många andra, flera i min närhet som drabbats. Och risken att fler i min omgivning får diagnosen bröstcancer är dessvärre alltför hög.

Andra bloggar om: Bröstcancer, Cancerfonden, Välgörenhetsgalor, intressant.se

Uppdatering Yoga

Jag har fått förfrågningar om hur det går med mitt nya yoga-liv. Om jag säger så här, minnet börjar blekna. Om jag skulle få för mig att göra en solhälsning eller två så skulle jag behöva ha en fusklapp framför mig.
Jag saknar det. Min plan var att hitta en grupp som passar tidsmässigt. Sedan min introduktionshelg har mitt liv tagit små krumsteg och en någorlunda tom kalender har blivit fulltecknad. Kanske ett tecken på att det är viktigare än någonsin att ägna ett par timmar i veckan åt sin inre harmoni.

Vad hände då under den helgen för lite mer än en vecka sedan? Jo, från att ha varit tveksam på fredagen ändrade jag inställning under lördagen och söndagen. Yoga är lite flummigt, lite konstigt och jag kände mig lite malplacerad först. Men instruktören, jag kallar henne fröken, var så fantastisk och inspirerande på ett inte-alltför-flummigt sätt att jag inte kunde låta bli att gilla det.

Det som hände med mig är också lite märkligt. Nästan overkligt. För det första så upplevde jag en känsla av att inte tänka på någonting under flera timmar i sträck. Inge badrumsrenovering, inga värdskrig, ingen svält. Mycket konstigt var det. För det andra så kände jag mig väldigt lätt när jag gick ifrån träningspassen. Nästan som om jag lämnat flera kilon kvar på mattan i yogasalen. Jag är van från styrketräning och annat att känna mig nästan lite kompakt och absolut inte lätt efter ett träningspass. Väldigt udda, lite magiskt.

Kommer jag yoga igen? Japp, absolut. Jag ska bara pussla in det i mitt liv först.

Andra bloggar om: Yoga, Ashtanga Yoga, Träning, intressant.se

Rädda världens barn - SMS:a bort en kista

Idag placeras små träkistor ut i Stockholm. Det är Läkare utan gränser som vill uppmärksamma oss på hur stort problemet med mat är i stora delar av världen. Det är svårt att förstå att det varje år dör mer än 5 miljoner barn till följd av undernäring, det är nästan 14 000 barn varje dag. Det är svårt att förstå när vi i Sverige varje dag kan äta oss mätta.

-Vi hoppas att det inte ska upplevas som osmakligt, säger Anneli Eriksson, ordförande i Läkare utan gränser till Metro idag. Men vi vill visa tydligt vad det faktiskt handlar om – att det är många små barn som dör. – Alldeles för många får inte den hjälp och behandling de behöver.

Ett SMS gör lite skillnad, tre stycken räcker till att intensivbehandla ett akut undernärt barn i två veckor. I takt med sms-bidragen kommer antalet kistor på stan att krympa. Se till att skicka iväg ditt bidrag nu.

Läs Anneli Ericssons blogg under kampanjen. Läs mer om kampanjen här.

Andra bloggar om: Läkare utan gränser, Metro, Rädda ett liv, intressant.se

Första yogapasset avklarat

Jag överlevde. Jag tog mig hem med både livet och bilen i behåll. Efter två timmars yoga kan jag säga att jag är mer förbryllad än innan. Det var inte alls som jag trott. Jag hade någon helt felaktig bild av yoga där man sitter i märkliga positioner och andas och hmmm:ar. Icke, det var inte alls någon risk att fastna i kanelbulle-position. Snarare handlade det om att sträcka ut, vilket fick mig att inse hur otroligt ovig jag är. Men det är en annan sak. "Glöm inte att andas" sa vår yogainstruktör med jämna mellanrum. Hon pratade hela tiden, med en ganska sövande, nästan sensuell röst. Jag tror att det är en del av grejjen. Allt ska vara lågmält, tyst och långsamt.
Första halvtimmen eller så fick vi sitta i en bekväm ställning, med benen i kors, medan vår instruktör berättade lite om yoga. Sen var det träning. Det var solhälsningar, både a och b, det är tydligen själva grunden. För er som inte vet, är det en liten serie med rörelser. Detta är något man måste behärska innan man går vidare. I solhälsningen ingick det en pose som hette hunden. Handflator och fötter i golvet och baken mot taket, det är ganska jobbigt att stå så i fem andetag åt gången. Straxt innan jag trodde att jag skulle falla ihop och svimma, så säger fröken; "ni kanske inte tror det just nu, men denna position kommer att kännas som en vila". Yeah, right!

Jag vet inte om jag gillar det eller avskyr det. Det är ganska stora skillnader mot kickboxningen som jag tränade tidigare. Jag har två dagar till att ta reda på om det är min grej. Det passar bra in i min nya livsstil. Som fröken sa idag; "det här med yoga, det är som att man fyller sitt liv med nya, bra saker. För att få plats måste man göra sig av med sådant som inte är bra". In med nytt och ut med gammalt säger jag.

Andra bloggar om: Ashtanga yoga, Yoga, intressant.se

Yoga - coming up

Ikväll väntar första passet av tre i min intensiv-yoga-helg-för-nybörjare. Kan inte bestämma mig för om jag ska ta bilen eller inte. Tänk om jag är så ihopknuten att jag inte kan köra hem? Eller, tänk om jag är så känslomässigt berörd att jag inte kan vistas bland andra. Det står nämligen i min kallelse:

"När du utför yogan kommer du att möta glädje och välmående men ibland också motstånd och rädsla. Om du blir känslomässigt berörd under eller efter ett yogapass så prata gärna med din lärare om det efteråt."

Jag kanske hittar mig själv där inne i yogasalen och blir livrädd. Jag borde kanske åka taxi.

Andra bloggar om: Yoga, Ashtanga yoga, intressant.se

Blästring och första steget mot ett bländande leende

Idag har jag varit hos tandläkaren, alldeles frivilligt. Jag har länge funderat på tandblekning, men dragit mig främst på grund av priset. Jag fick tips om Mälarkliniken i Gamla Stan, specialiserade på estetisk tandvård - och prisvärda. Det var de, jag jämförde med Folkis och det skiljde i runda slängar 1500 kronor. Så, jag ringde idag och hade tur. Fick en tid redan på eftermiddagen.

Väl där blev jag mottagen som en prinsessa. Otroligt vilket trevligt bemötande. Jag har aldrig varit med om maken. Jag tillbringade inte mindre än två och en halv timme där och fick en kunglig behandling. Jag fick lära mig att det är viktigt att tänderna är riktigt ordentligt rengjorda innan behandling för bästa resultat. Först, en runda med skrapen och sedan saltblästring med citronsmak. "Tänk Tequila", sa den söta tandsköterskan. Jag kan lova att mina tänder har aldrig varit så rena som nu. Efter rengöring fick jag sitta och titta på informations- och instruktionsfilmer om tandblekning, allt medan det fixades med mina skenor. Ett par timmar senare och jag var på väg därifrån, med en påse innehållandes allt jag behöver för ett bländande leende. På vägen ut vinkade samtliga tre tandfeer mig adjö. Som om jag vore en prinsessa.

Andra bloggar om: Tandblekning, Mälarkliniken, intressant.se

Positivt flow

Jag har medvind just nu. Pengar på kontot, badrumsrenovering i slutfas (!?!?) och snart helg. Nästa vecka börjar mitt nya liv. Det går bra nu, jag har flyt. På måndag, introduktionskurs i pilates. Alltså, mitt nya, hälsosammare jag ska få sig en kickstart. Dessutom en intensivkurs i ashtangayoga väntar nästa helg.
På tisdag, en intervju. Spännande, mer om det sedan. Dessutom har jag fått flera positiva svar från ett par byråer. Hoppas hoppas...

På söndag ska jag dansa framgångsdansen för den ljusnande framtid.

Grundlös fruktan

Jag hade blandat ihop korten alldeles vad gäller mitt träningspass i fredags. Det var inte yoga min vän tog med mig på utan aerobics. Min oro att fastna i en omöjlig pose var alltså grundlös. Som gammal hobbydansare borde jag inte ha problem med koordinationen, men det var inte så lätt som man skulle kunna tro. Jag skyller på att det är väldigt länge sedan jag dansade. Instruktören, eller ledaren, hörde jag ryktas om skulle vara Lets Dance-Maria. Jag har inte tittat så där värst mycket på programmet och skulle inte känt igen henne själv. Hon var jättesnygg och så där sprudlande positiv och glad som man bara inte kan vara när man samtidigt studsar runt. Jag tror inte jag gjorde ett världsbäst intryck. När det gäller att jogga på stället eller höga knähopp så har jag inga problem att hänga med. Det är när det ska kombineras med skutt och hopp åt olika håll som jag trasslar ihop det.

Det var i alla fall roligt och kanske blir det fler vändor. Jag måste snart fatta ett beslut om jag ska investera i ett årskort på SATS eller inte. Det blir ganska dyrt om man ska betala per gång. Å andra sidan måste jag komma iväg ganska ofta och regelbundet för att kostnaden per gång ska komma ner på en rimlig nivå. Jag känner människor (fler än en) som har köpt kort på det dyra gymmet och sedan inte tränat mer än en handfull gånger. Det blir väldigt dyra träningspass.

Andra bloggar om: Yoga, Aerobics, Lets Dance, Maria Karlsson, SATS, intressant.se

Solhälsning, kom till mig

Imorgon ska jag ta itu med min inre harmoni. Jag ska för första gången testa yoga. Jag vet inte mycket mer än att det finns en position som kallas solhälsning. Mina fördomar om utövningen är att man bänder kroppen i omöjliga ställningar samtidigt som man tänker på ingenting. Ingenting annat än att andas rätt. Andas med magen, in och ut (nu kommer jag osökt att tänka på vad min tandläkare brukar säga till mig...). Sanningen är att jag är livrädd. Vad ger jag mig in på? Jag är inte smidig. Vad händer om jag skruvar ihop kroppen till en kanelbulle och sen inte kommer loss?

Jag ser framför mig hur min älskade sambo hämtar hem mig och placerar mig i soffan hemma. De kommer att vara tvungna att klippa kläderna av min kropp och vira in mig i ett orangefärgat skynke. Eftersom jag kommer få enorma svårigheter att tvätta håret regelbundet så ser min älskade familj inget annat alternativ än att raka av mig allt hår. För att jag inte ska känna mig helt kal, sparar de en liten tofs mitt på huvudet. Jag får en tamburin som sällskap, för att ha något att göra när resten av familjen är på jobbet och i skolan.
Jag skulle snart vara ett osocialt vrak, oförmögen att umgås på ett normalt sätt. Min familj skulle inte ha något annat val än att placera mig på ett godståg med destinationen Tibet. Jag skulle tas emot som hon-som-inte-talat-eller-rört-sig-på-mycket-mycket-länge. De skulle kalla mig Stelha Anha. Tibetanierna skulle sätta mig på ett podie i ett tempel och varje dag komma med blommor och frukt åt mig. När jag slutligen dör reses en guldstaty av mig på den plats jag avrundar mitt liv. I form av en kanelbulle.

Nej, jag kanske inte ska gå på yoga imorgon. Det verkar vara lite för riskabelt.

Andra bloggar om: Solhälsning, Yoga, intressant.se

Riskanalys "Härdsmälta"

Sannolikheten för att jag ska drabbas av en psykologisk härdsmälta är just nu 5. Konsekvensen är minst 5. Risken för psykologisk härdsmälta om badrumsprojektet inte inom kort övergår i slutfas är således 10.

Åtgärdsplan; hitta harmoni och andas lugnt. Använd magen.