Det är någonting med Facebook som folk gillar att ogilla. Framförallt de som inte testat eller nya användare. Tidningen Komets chefredaktör, Mats Edman, skriver om sina första, staplande steg i det senaste numret. I samma tidning har ytterligare två skribenter fått utrymme att ifrågasätta Facebooks existens.
Flest vänner vinner, äkta eller oäkta och ett blottlagt privatliv. Känns det igen? Samma diskussioner vart man än vänder sig. Många av mina vänner likadana. De flesta har inte ens varit inne på Facebook, men gnäller över alla inbjudningar de tvingas radera hela dagarna. "Hur ska man hinna med?", "rena rama lekstugan" och det bästa, "varför inte träffas på riktigt och umgås". Jag säger, varför inte både ock?
Jag tycker att det är helt ok om man inte vill lägga upp sig och sitt liv på Facebook. Man kan stå emot och använda tiden till annat. Men, det som stör mig är allt utrymme nej-sägarna får. I media och bland vänner. Under alla middagar med icke-Facebookande-vänner ska ändå ämnet avhandlas. Varje gång. Jag säger testa och återkom.
Jag tillbringar max fem aktiva minuter på Facebook om dagen. Jag hinner uppdatera mig kort om det hänt något. Om någon ny vän, grupp eller ett spännande event dykt upp. Inget som är livsnödvändigt, som jag inte klarar mig utan. Men som jag gillar. För jag är nyfiken.
Oavsett om man är med i Facebook eller inte så finns spridda åsikter. Helt klart kvalar ämnet in på topplistan över årets samtalsämnen.
Andra bloggar om: Facebook, Komet, intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar