Jag bor tillsammans med en 16-åring. Ibland. Hon är inte hemma så ofta. En anledningen är att vi inte har spelet Guitar Hero hemma. Jag ser spår varje dag som visar att hon fortfarande är hemma och vänder ibland. Jag ser rester runt badrum och kök, lämningar av en avslutad ostmackemiddag med o´boy. Jag ser spår runt duschen och i hallen. Jag kan också känna värmen som dröjt sig kvar på hennes kudde ibland framåt eftermiddagarna när hon lämnat sängen. Jag vet att jag när som helst kan få ett sms som talar om att hon satt nytt rekord i en rocklåt från åttiotalet. Sådant värmer alltid ett ömt mammahjärta.
Att ha en sextonåring hemma är som att leva i ett lotteri. Ibland vinner man (nästan aldrig) men för det mesta är det nitlott. Faktiskt drog jag en vinst häromdagen. Dottern går första året i gymnasiet. Trivs, men visar inte någon överväldigande entusiasm. Jag gick in på skolans intranät och kollade lite resultat nu första terminen. Hon har inte verkat så enormt flitig med läxorna, så jag var lite orolig. Döm om min förvåning när det visade sig vara idel VG och däromkring.
Man upphör aldrig att förvånas. Livet med en tonåring - en bergochdalbana.
1 kommentar:
Du kanske skulle utmana henne; alla gillar väl att lira luftgitarr och kanske kanske spelar du skiten av henne i dina gamla favoritlåtar.
Skicka en kommentar