Idag när jag lämnade byrackan för ny operation var hon riktigt glad att se doktorn. Hon var helt till sig. Visst är han en stilig vitrock, men hon måtte ha glömt vad han gjorde med henne sist. När jag hämtade henne var hon inte lika glad. De har karvat ut så mycket att till och med muskulaturen på benet tagit stryk. Den blick jag fick när hon försökte resa sig i sitt omtöckande tillstånd var inte nådig. Jag står definitivt på hennes shitlist.
Fyra stora rakade fläckar pryder nu hennes i normala fall vackra kropp. De två tidigare knölarna har gåtts igenom igen. Det är mycket borttaget runtomkring. Doktorn sa att det är nödvändigt eftersom de sabla knölarna har tentakler som kan fara iväg en bit.
Två nya, mycket små knutor togs bort samtidigt.
Min fina vovsing har nu blivit av med ena skinkan, bokstavligt är det en stor grop där. Och benet. Benet! Som hon rör sig nu fattar jag inte att hon ens ska kunna gå ordentligt. Än mindre leka och hoppa.
Det är inte alls som sist, hon är bortdomnad av smärtstillande och har ledsna ögon. Mer ledsen uppsyn än vanligt alltså. Det kan bero på tratten. Jag hoppas att det beror på tratten.
1 kommentar:
Fy. Man vill ju förklara att det är för att man måste och att det är för det bästa. Men hur gör man det med djur. Tratten gör ju sitt till såklart. Stackars liten. :(
Skicka en kommentar