5 juli 2007

Konfirmation utan Gud

Jag blev riktigt lycklig när jag läste Metro häromdagen och såg en artikel om ett alternativt konfirmationsläger. Organisationen som anordnar lägret, Humanisterna, tar helt avstånd från alla religioner. Humanisterna anordnar lägret för ungdomar som vill diskutera frågor om livet, om etik, moral och mänsklighet. Men, utan att blanda in Gud. Jag är helt övertygad om att många ungdomar är intresserade av dessa frågor, men inte helt övertygade om Guds existens. Att då behöva bekänna sig till en viss tro avskräcker säkert många från att konfirmera sig.
Frågor som tas upp under konfirmation, såväl traditionella som alternativa, är viktiga. Jag tycker att mycket av detta skulle ingå i den ordinarie skolundervisningen, vilket jag är tveksam om det görs.

När det var dags för mig, det är ganska länge sedan, gavs inte direkt några alternativ. Eller, jag blev inte tvingad, men "ville jag verkligen vara den första i släktens historia som inte följde den fina traditionen bla bla bla...".
Jag har en ganska udda och definitivt dubbelmoralisk släkt när det kommer till religionsfrågor. Min pappa är ateist, men hade inte mycket att säga till om när det kom till min religiösa uppfostran. Min mamma och den delen av släkten är i sinnet inte troende, lever inte speciellt moraliskt eller etiskt korrekt, men tycker att dop och konfirmation är självklarheter - utan att alls ifrågasätta motivet eller den egna uppfattningen. Visst hade jag kul på mitt konfirmationsläger, men jag hade hellre gjort det utan att behöva bekänna mig till kristendomen.

Andra bloggar om: , , , , intressant.se

4 kommentarer:

Anonym sa...

Min farmor blev jätteledsen när jag valde Humanisternas läger. Men det e en ny generation nu. Jag föraktar traditioner.

Enannan sa...

Åh, vad kul - en med erfarenhet. Jag hoppas att din farmor ändå kunde glädjas med dig efteråt. Jag håller med dig - traditioner är till för att brytas.

Tjing på dig!

Anonym sa...

Jao hon fick väl acceptera. Det var så himla kul på vårt läger och massa najsiga polare. Och inte en enda förstörd söndag =) haha

Anonym sa...

Hejsan!

Jag har oxå brutit traditioner, men då mest mina egna! Jag är nu lite över 50 år, och har varit med om en del saker i livet som jag hoppas ni ska slippa. Går inte in på de i detalj, men det gäller inte missbruk och sånt, utan mer svår sorg.

Jag har alltid varit en tvivlare, kallat mig ateist i alla år. Men så en dag, när hela mitt liv ställdes upp och ner fick jag på något sätt ett nytt sätt att se på tillvaron. Jag har väldigt starkt upplevt att någon eller något hjälpt mig, och fortsätter att hjälpa mig över min sorg och smärta. Kan inte riktigt säta fingret på det, men det har hjälpt mig enormt mycket de senaste åren. Numera är jag övertygad om att det finns en himmel, och en Gud som styr över levande och döda. Jag vet att detta låter jäkligt flummigt, jag har inte några rationella svar heller. Vet bara vad jag upplevt, och det är starka saker!
Vad vill jag säga med det här? Jo, håll en dörr öppen och var inte så kategorisk som jag var. Vem som har rätt lär vi väl få se en dag när vi lägger näsan i vädret och går vidare till en ny tillvaro. Eller inte, om humanisterna har rätt!

Tills dess, må er Gud vara med er! Vem han än är!