Det går att leva i kaos. Jag försöker att intala mig själv varje dag att det är en viss charm med att kryssa mellan sågar, plankor och flyttkartonger med saker som för tillfället inte har någon egen plats. Jag försöker tala om för mig själv att vi faktiskt har ett ganska stort hus och att den klaustofobi jag känner när det inte finns någonstans att ta vägen är helt och hållet inbillad. Man kan gå ut i regnet och vara väldigt mycket för sig själv. Det borde inte vara kaos, vi har en gästtoalett inne i huset och vi har det så förspänt att vi har en liten gäststuga med en alldeles utmärkt fungerande dusch. Vår familj är inte den första i världshistorien som ska renovera ett badrum, ett rum som dessutom inte är avgörande för att resten av tillvaron ska fungera. Eller?Jag håller på att bli galen. Inte nog med att vi ska göra det själva, min enda uppgift i detta projekt är att hålla mig och lillkillen ur vägen. Det hade ju varit helt fantastiskt om det hade varit en sommar med någon ynka liten solgnutta. Dagarna på stranden är väldigt lätträknade. Ett annat tänkbart alternativ är att jag för närvarande haft ett litet sparkapital på banken och kunde ta med mig barnen till ett soligare land, någonstans långt borta. Att försöka fördriva tiden i Stockholm, i regnet, utan några pengar, kan driva en till vansinne. Än så länge fungerar det med ett av sambons kreditkort, men jag måste erkänna att jag inte direkt känner mig så självständig.
Andra bloggar om: Kaos, Badrumsrenovering, Stockholm, intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar