Brevid varje missbrukare står ett antal offer, oftast barn. Äntligen får dessa, verkliga offer lite uppmärksamhet. I gårdagens DN debatt skriver Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, att mer resurser måste läggas på dessa barn. I sin artikel skriver hon att endast två procent av de medberoende barnen nås av stöd. Och då är jag övertygad om att det finns ett enormt mörkertal. I sin artikel presenterar hon ett antal åtgärdsförslag. Alla förslag är bra, men de handlar bara om att utbilda vuxna. Jag saknar förslag på hur man ska få barnen att öppna upp och börja berätta.
- Socialtjänst, missbruksvård, psykiatri och andra instanser som möter vuxna med missbruk är specialiserade på att bemöta och behandla vuxnas problem. Men barnen glöms ofta bort. Även om en förskollärare eller skolsköterska kan ana vad som ligger under ytan, saknas ofta kunskapen om vad man ska göra. Det handlar först och främst om att våga se och att våga fråga. Men det kan ta emot att fråga om man inte vet vad man ska göra med de svar man får. Personer som vistas nära barnen behöver känna till vilket stöd som finns att ge, skriver Maria Larsson i DN debatt.
Det man kan hoppas är att alla lärare och socialsekreterare verkligen förstår hur ett barn till en missbrukare fungerar. Det är nämligen så att dessa barn inte själva vet eller förstår att deras familj inte är som andra. Fråga ett medberoende barn om allt är bra och du får sannolik ett uppriktigt jakande svar. Det är väl varken bättre eller sämre än någon annan dag? Dessa barn saknar ofta förmågan att känna, de har svårt att skilja mellan äkta och oäkta, mellan sanning och lögn. Den värld de visar upp för andra (inklusive välvilliga lärare) är ofta en fantasivärld där allt är bra.
För att den utbildning av lärare, skolsköterskor och kuratorer, ska få önskad effekt så vill det ju till att de barn som är drabbade själva förstår det. Barnen behöver, precis som de vuxna, information om vad som händer i en familj med missbruk. Lika viktigt är det att barnen förstår att de inte är ensamma. Att berätta hur vanligt det är skulle säkerligen minska skamkänslan och även känslan av utanförskap och ensamhet.
En av de åtgärder Maria Larsson föreslår är att låta Folkhälsoinstitutet kartlägga hur många barn det rör sig om. En gammal uppskattning är att det i Sverige finns 200 000 barn till missbrukare. Sannolikt är den siffran mycket högre. Enligt skolverket går nästan 1 000 000 barn i grundskolan läsåret 06/07. Det betyder att ungefär 5% av eleverna lever i missbrukarhem.
Som förälder kan man också göra mycket. Har barnen vänner som ofta kommer över, vill sova kvar, drar sig för att åka hem? Kanske kan man närma sig dessa barn och fråga hur de har det därhemma. Många gånger är det lättare att anförtro sig åt en kompis förälder än sin lärare.
Det är toppen och väldigt viktigt att det satsas resurser på dessa bortglömda barn. Minst lika viktigt är det att ämnet får uppmärksamhet. En som skriver mycket bra om missbrukarbarn är Hillevi Wahl, läs gärna hennes krönika i Metro förra veckan.
Andra bloggar om: DN, Maria Larsson, Alkoholism, Beroende, Medberoende, Folkhälsoinstitutet, Skolverket, Hillevi Wahl, Metro, intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar