Det dök upp en kommentar nyligen i ett av mina inlägg från tidigare i år. Från Lars Hultkvist himself. Han ber om mina synpunkter på en replik han skrev i Nacka Värmdö Posten, NVP.
Lars, vad tusan vill du att jag ska säga? Du är fortfarande en sorglig människa.
Intresserad av att läsa? Kolla här nedan eller läs på nvp.se.
Replik på Åsa Löfvendahls inlägg den 22 januari.Den moderata kommunfullmäktigeledamoten Åsa Löfvendahl (NvP den 21/1) och jag torde vara överens om att alla som gifter sig inte skaffar barn och att många skaffar barn utan att vara gifta.
Men hon anser att det är ”beklämmande” då jag ”blandar in äktenskap och barnfödande” i diskussionen om könsneutrala äktenskap. Men är det inte just det som gör äktenskapet unikt jämfört med alla andra föreningar som två eller fler personer kan ingå? I äktenskapsbalken står ju klart och tydligt att ”makar...skall gemensamt vårda hem och barn i samråd för familjens bästa.”
Just kopplingen till barnafödandet gör ju att inte syskon, andra nära släktingar eller fler personer än två får gifta sig, hur varma känslor de än har för varandra.Trots det menar Åsa Löfvendahl att äktenskapet inte har med reproduktion att göra. Men hon bemöter inte den viktiga invändningen mot att enkönade par skall få gifta sig, nämligen att man då bryter kopplingen till barnafödande. Därmed gör man det på sikt möjligt för såväl syskon som fler än två personer att ingå äktenskap. Med vilka skäl skulle man kunna motsätta sig det?
Jag förstår ambitionen att verka för att så kallade HBT-personer skall vinna ökad respekt. Men varför måste detta ske genom att erövra de institutioner, föräldraskap genom adoption och äktenskap, som är karakteristiska för förhållanden mellan man och kvinna? Borde man inte kunna kräva respekt för sin livsform på dess egna meriter?
Många anser att könsneutrala äktenskap skulle ge enkönade pars kärlek ett särskilt erkännande, nästan som om man var man och kvinna och kunde föda barn. Men om alla får rätt att ingå äktenskap försvinner väl detta symbolvärde? Har man då inte i realiteten avskaffat äktenskapet (även om själva ordet finns kvar) utan att respekten för HBT-personer därmed ökat?
Den frågan borde inte bara Åsa Löfvendahl och hennes partiledare utan också en stor del av det övriga politiska ledarskapet ställa sig innan de i värsta fall rycker undan den grundsten i samhällsbyggandet som äktenskapet mellan man och kvinna utgör.
Lars Hultkvist
Nybliven kd-medlem, Nacka
Någon som blev frälst? Någon som tror att Lars förstår i vilket sekel han lever? Någon som tror att folkpartiet i Nacka har slutat jubla än över att Lars lämnat dem?
Andra bloggar om: intressant.se
1 kommentar:
Och för den som undrar är det alltså denna bloggpost som avses.
Tja, Lars kanske trodde att du kunde prestera något hållbart argument för varför han har fel?
Visst kan man utvidga äktenskapet till att gälla partners av samma kön, men då finns inte heller någon moraliskt hållbar anledning att begränsa det vad gäller släktskap eller antal medverkande.
Tycker du att det är ok att även nära släktingar och fler personer kan gifta sig så är du konsekvent.
Tycker du att det inte är ok, så är du en hycklare.
Så, vilket sekel lever du själv i?
Skicka en kommentar