Nu har tonåringen varit borta i nästan två månader. I söndags försökte jag ringa, fick reda på lite senare att hon varit hemma, sovit och inte vaknat av telefonen. Gahhh!
Idag lyckades jag pricka in ett kort, kort samtal till hennes mobil under den minimala lunchrast hon har. Det blev ett hastigt samtal, mest för att höra hennes röst och fråga när i helgen jag ska ringa för att få till liiiite mer tid med min allra käraste dotter. Lördag är det bokat och bestämt. Då är det jag som ringer.
4 kommentarer:
Ja ring ring! Det ar alltid sa stressigt pa lunchrasterna. Ser fram emot att prata med dig mor! Fick godiset idag ocksa >:D har verkligen saknat salt lakritsen!! tack!!
Vassego darling. Vi hörs på lördag!
Jiisus vilka ögon hon har, dottern din!! Att du vågar släppa iväg henne sådär långt bort.... ;P
Polly - hade aldrig vågat om jag inte visste att hennes "familj" håller henne fången i sin källare :)
Skicka en kommentar