Solhälsning, kom till mig

Imorgon ska jag ta itu med min inre harmoni. Jag ska för första gången testa yoga. Jag vet inte mycket mer än att det finns en position som kallas solhälsning. Mina fördomar om utövningen är att man bänder kroppen i omöjliga ställningar samtidigt som man tänker på ingenting. Ingenting annat än att andas rätt. Andas med magen, in och ut (nu kommer jag osökt att tänka på vad min tandläkare brukar säga till mig...). Sanningen är att jag är livrädd. Vad ger jag mig in på? Jag är inte smidig. Vad händer om jag skruvar ihop kroppen till en kanelbulle och sen inte kommer loss?

Jag ser framför mig hur min älskade sambo hämtar hem mig och placerar mig i soffan hemma. De kommer att vara tvungna att klippa kläderna av min kropp och vira in mig i ett orangefärgat skynke. Eftersom jag kommer få enorma svårigheter att tvätta håret regelbundet så ser min älskade familj inget annat alternativ än att raka av mig allt hår. För att jag inte ska känna mig helt kal, sparar de en liten tofs mitt på huvudet. Jag får en tamburin som sällskap, för att ha något att göra när resten av familjen är på jobbet och i skolan.
Jag skulle snart vara ett osocialt vrak, oförmögen att umgås på ett normalt sätt. Min familj skulle inte ha något annat val än att placera mig på ett godståg med destinationen Tibet. Jag skulle tas emot som hon-som-inte-talat-eller-rört-sig-på-mycket-mycket-länge. De skulle kalla mig Stelha Anha. Tibetanierna skulle sätta mig på ett podie i ett tempel och varje dag komma med blommor och frukt åt mig. När jag slutligen dör reses en guldstaty av mig på den plats jag avrundar mitt liv. I form av en kanelbulle.

Nej, jag kanske inte ska gå på yoga imorgon. Det verkar vara lite för riskabelt.

Andra bloggar om: Solhälsning, Yoga, intressant.se

Riskanalys "Härdsmälta"

Sannolikheten för att jag ska drabbas av en psykologisk härdsmälta är just nu 5. Konsekvensen är minst 5. Risken för psykologisk härdsmälta om badrumsprojektet inte inom kort övergår i slutfas är således 10.

Åtgärdsplan; hitta harmoni och andas lugnt. Använd magen.

En desperat hemmafru

Jag har känt mig som en hemmafru på sistone. Jag sköter tvätten, handlar, lagar mat och hämtar barn. Det är en roll som inte passar mig känner jag. Eller rättare sagt, jag gör precis samma saker som när jag jobbade heltid, men då var det mitt andra jag, mitt första jag var en heltidsarbetande inkomsttagare. Nu är jag hemmafru. Och desperat. Jag har sett TV-serien om andra hemmafruar någonstans i ett land långt bort. De städar inte, de dricker martini och spionerar på sina grannar. Det känns på något sätt som om deras hemmafruliv är aningen mer glamoröst än mitt. Jag menar, hur glammigt är det att dricka morgonkaffet på en altan som för närvarande är insluten i ett fallfärdigt partytält som inhyser tvättmaskin?

Men, jag blev lite lugnad när jag googlade på hemmafru och fann följande text på susning.nu. Jag menar, jag är inte gift och jag har aldrig förkläde. Jag skulle inte heller finna det kränkande att bli kallad lyxhustru. Jag stämmer alltså inte in i definitionen och kan således inte vara en hemmafru.

...En hemmafru är en gift kvinna som bidrar till familjens försörjning genom hemarbete och barnomsorg. Genom hemmafruns arbete kan familjen producera många varor i hemmet, som de därmed inte behöver spendera pengar på att köpa. Familjens rent monetära inkomst kommer i allmänhet från makens förvärvsarbete. Ekonomiska och politiska förändringar har gjort att värdet av hemarbete minskat relativt förvärvsarbete för många kvinnor. Det har bidragit till att jämförelsevis få kvinnor väljer att vara hemmafruar, medan det ännu under tidigt 1970-tal var vanligt att gifta småbarnsmammor var hemmafruar. Idag kallas ibland hemmafruar skämtsamt för lyxhustrur, vilket de själva uppfattar som en kränkande nedvärdering av deras arbetsinsats i hemmet.
Hemarbetande använder vanligen ett förkläde som arbetsklädsel...

Andra bloggar om: Desperat hemmafru, Hemmafru, Susning, intressant.se

Spännande vintersmitta

I år har vinterkräksjukan kommit lite tidigare än vanligt. Kjell-Olof Hedlund, chefsmikrobiolog på Smittskyddsinstitutet, säger till Metro idag;
– Laboratorieresultat från Göteborg visar att viruset inte är av de vanliga, kända sjukhusstammarna. Det är lite spännande.

Jag vet inte om spännande är rätt ord. Det går väl i linje med att årstiderna förflyttas, det är klart att den lilla virusrackaren måste hänga med i förändringarna. Vintern kommer framåt april, sommaren i augusti och så vidare. Jag tycker att det är på tiden att vinterkräksjukan kommer mer lägligt till bikinisäsongen. Jag har inte drabbats någonsin av detta så kallade caliciviruset, men har hört talas om viktminskning i samband med sjukdomen. Jag säger, det är på tiden att det kommer. Jag är redo!

Andra bloggar om: Metro, Smittskyddsinstitutet, Vinterkräksjuka, Caliciviruset, intressant.se

Vart jag mig i världen vänder, alltid Metro i mina händer

Värsta PR-tricket idag av Metro. Plockade som vanligt på mig samtliga gratistidningar för min bussfärd in till staden. Tänkte först att jag var lite trött i ögonen, att jag var ofokuserad. Men icke! Hela framsidan var på franska. Ekskuse moa, rö ne komprand padde fransä. När jag vänder blad så går det upp för mig - Världens största tidning. En artikel om Metro jorden runt, från Hong Kong till New York. Metro finns överallt, du kommer inte undan. Dock kan språket ibland ställa till det, som för mig idag. Men, vad tusan, jag vaknade till. Och, måste jag säga, ett roligt PR-trick.

Andra bloggar om: Metro, Gratistidningar, PR, intressant.se

Stormvarning

Det är med stor tacksamhet över att ännu ha livet i behåll jag skriver detta inlägg. Jag har just varit ute med hunden på vår vanliga lunchpromenad och höll på att helt och hållet blåsa bort. Man kan säga att vi arbetade oss fram i motvind, jag och hunden. Vi passerade en liten båtbrygga där det tydligt hördes att en båt låg och slog mot bryggan. Som den ansvarsfulla medborgare jag är, gick jag ut för att se efter hur det stod till. Det var en liten, öppen motorbåt med stålskrov och som var helt inslagen i en presenning som orsakat ljudet. Jag kunde inte göra så mycket mer än att konstatera att båten mest troligt håller bättre för sjögången idag än vad den lilla bryggan gör.

När vi vände tillbaka mot land, jag och hunden, kom det en helt oväntad kastvind som tog tag i hunden och välte ner henne i vattnet. Det är inte en liten väskhund jag har, utan ett 25-kilos kompakt muskelpaket. Hon ska inte blåsa iväg. Hon klarade sig utan skråmor, men det var med ett förvånat ansiktsuttryck som hon kravlade sig upp ur vassruggen.

Att klimatet är åt fanders läser vi om dagligdags. Är detta ytterligare ett sätt för vädergudarna att påpeka faran med vårt omiljömässiga leverna? Jag vet inte, men jag är i säkert förvar hemma nu, hunden också.

Andra bloggar om: Stormvarning, Klimathotet, intressant.se

Blast from the past

Igår stötte jag på en gammal vän från min barndom. Det plingade till i inkorgen och ett meddelande från den för det mesta ganska inaktiva sajten StayFriends ramlade in. Känner du igen dessa gamla skolkamrater från ditt förra liv? Och, ta mig tusan, det var min gamla bästis från barndomen. Vi bodde i samma port och var näst intill oskiljaktiga från 5-årsåldern och upp till gymnasiet ungefär.

Det var tillsammans med henne jag nyfiket närmade mig det motsatta könet. Det var också med henne jag kom på de mest geniala idéerna. Detta var en tid då ens föräldrar kunde få dåndimpen över höga telefonräkningar, eller bara över det faktum att telefonen var upptagen och ingen annan kunde ringa vare sig ut eller in. Eller att den man pratade med bodde på några sekunders skuttavstånd... Jag och min vän kom vid ett tillfälle på snilleblixten att använda en gammal walkie-talkie, vi bodde ju trots allt i samma hus. Så, enhet nummer ett firades ner från tredje våningen för att sedan fångas in två våningar längre ner. Sen var det bara att snacka. Att sladden till dessa walkie-talkies inte var lämpad för att ständigt utsättas för regn, snö och annat blev vi snart varse och projektet skrotades snart. Jag vet inte varför just detta kom till mig nu, men kanske för att kommunikationskanalerna har ändrats lite sedan min barndom.

Hur som helst, jag ägnade resten av gårdagen åt mailkorrespondens med min vän och rätt som det var så hade en lunch bokats in. Jag ska träffa henne igen på torsdag och det ska bli riktigt spännande. Kommer vi att känna igen varandra?

Det jag egentligen vill säga är att det är så smidigt nu att hitta och få kontakt med sina gamla vänner. Genom StayFriends eller Facebook till exempel. Och fördelen mot att helt enkelt slå upp dem i telefonkatalogen och ringa, är att man kan kolla lite på distans först. Jag vill verkligen slå ett slag för dessa sidor. Alla borde registrera sig. Vad lätt allt skulle vara då!

Andra bloggar om: StayFriends, Facebook, intressant.se

Facebook - en skolkatalog för vuxna

Med 33 miljoner användare och ett ständigt ökande intresse kan man väl lugnt påstå att Facebook är en hit. Facebook har endast varit uppe för allmänheten sedan hösten 2006, men värderas ändå till makalösa 56 miljarder kronor. Detta skriver Aftonbladet.se idag. Grundaren, Mark Zuckerberg, kan skratta hela vägen till banken tänker jag.

Det ursprungliga syftet med Facebook var att det skulle fungera som en intern nätverkssajt på det universitet där Mark studerade. Fortfarande är en stor del av användarna studenter, men gruppen 30 till 40-åringar ökar stadigt.

Flera Facebookanvändare och vänner till mig har ställt frågan vad meningen är? Varför ska man vara på Facebook?
– Hela teorin med Facebook går ut på att människor har verkliga kontakter runtom i världen. Människor kommunicerar först och främst med sina vänner och dem i sin omgivning, säger Mark Zuckerberg i en intervju med Time.

Ja, då vet vi. Det handlar alltså om att ha koll på vad människor runt oss har för sig hela tiden. Det handlar om att hitta gamla skolkamrater och på lite avstånd hålla sig uppdaterad om vad som händer i deras liv.
Personligen tycker jag att Facebook är som en jättestor lekstuga där det alltid finns lekkamrater upploggade, jättekul tidsfördriv alltså. Själv blev jag förvandlad till vampyr häromdagen, av en vän på Facebook.

Andra bloggar om: Facebook, Mark Zuckerberg, Aftonbladet, Time, intressant.se

Sommaren är slut, hösten är här och med badrummet går det också jättejättebra

Det går inte så fort att renovera ett badrum. Sambon har slitit som en galning med allt underarbetet och nu ska allt bara kaklas. Det visade sig att det inte alls bara skulle kaklas. Först ska det nätas och flytas och spacklas och tätas och så vidare. Inte att glömma är torktiderna däremellan. Majj Godd! Jag är så less på att leva i smuts och damm. Jag tror att jag håller på att utveckla en superstark allergi mot kaostillvaro, damm eller bara röra i största allmänhet.
Vi har ännu inte köpt badrumsmöblerna. Vi fick tipset att beställa snarast då det ibland är en månads leveranstid. Jag säger, spela roll! Vi har toalettstol och duschdörrar redan, vem behöver ett handfat?

Andra bloggar om: Badrum 2007, Renovering, Kaos, intressant.se

Life As It Should Be - Zero problems with ex-girlfriends

Jag bara älskar den här reklamfilmen från Coca cola, Life As It Should Be. Situationen känns säkert igen av de flesta och händelseutvecklingen är bara precis så som man i sina vildaste fantasier kan drömma om.

Utöver att filmen är toppen så tycker jag att flaskan är himla snygg. Det är så synd att jag bara inte kan dricka lightläsk. Jag är förevigt bunden till den vanligaste av vanliga, den röda burken.

Andra bloggar om: Coca Cola, Coca Cola Zero, Life As It Should Be, Reklamfilm, intressant.se

Vem vill ha en halv banan?

Sverigepremiär, säger Chiquita i sin annons för halva bananer. Jag såg denna på väg ut ur affären och har inte undersökt kilopriset, men gissningsvis kostar minibananerna mer per tugga än de normalstora. Det jag undrar är hur många som bekymrat sig över hur stora de vanliga bananerna är. Finns det en stor efterfrågan på dessa små minis? Antagligen har det lagts ner stora summor på att få detta konstaterat.

Så, i takt med att portionerna på tallriken blir mindre, antalet GI och nyckelhål blir fler, så kanske steget är naturligt att mellanmålsprodukterna blir mindre också.

Andra bloggar om: Chiquita, Bananer, Minis, GI, intressant.se

Midnattsloppet, inte för mörkrädda

Ikväll ska det springas i stan. Det är 26:e året som Midnattsloppet arrangeras och rekordmånga, 17000 personer, är anmälda. Midnattsloppet, läser jag på deras hemsida, är "ett av Sveriges största och roligaste motionsarrangemang". Typiskt att jag inte är anmäld, kanske nästa år... I år känner jag minst två tjejer som ska springa. Hejja Kicki och Lovisa, jag håller tummarna för er.

Ett tips för alla bilister är att ställa bilen hemma idag, eller åtminstone inte köra genom söder. På SvD.se läser jag att flertalet av de största gatorna kommer att vara helt eller delvis avstängda, vilket är betryggande för alla löpare. Kanske istället för bilen ta tunnelbanan in till stan och njuta av en öl i stället medan man bidrar till feststämningen.

Andra bloggar om: Midnattsloppet, Södermalm, SvD, intressant.se

Jag är så himla snygg

Häromdagen kom min fantastiska, underbara tonåring och berättade att hennes lika underbara kompis tyckte att jag var helt otrooooligt lik modellen för Tod´s (bilden är från en annons i senaste numret av ELLE). Jag höll på att trilla baklänges av den komplimangen. Jag vet inte vad hon heter, men sjukt snygg är hon i alla fall. Jag är inte helt säker på att hon skulle bli lika förtjust som jag blev över jämförelsen.
Detta var precis vad en stackars självkritisk trettiofemåring behövde för att muntras upp. Jag är så himla snygg!

Andra bloggar om: TODS, ELLE, intressant.se

Bland kottar och kor

Vad gör man en dag när det är för kallt för att bada, för rörigt att vara inne och för lite pengar i plånboken för att sticka iväg på äventyr? När kreativiteten flödar och det spritter i lekådran? Jo, man kan samla ihop en hög fördömda kottar och bygga en liten farm. Vår farm fyllde vi med vad jag först trodde var kottkossor, men som lillkillen senare upplyste mig om var spindlar. För säkerhets skull satte vi dit små krigsgubbar att hålla vakt. Ja, vad gör man inte för att roa sig?

Andra bloggar om: Kottar, Kottfarm, Sommarlov, intressant.se

Första året med tre årstider

Här går jag som bäst och väntar på att sommaren ska komma och vad ser jag? Gula löv i trädgården. Måste betyda att det är höst, vilket förvisso inte gör mig någonting eftersom jag älskar hösten. Men, vad hände med sommaren? Kom den någongång? Jag har inte badat i Sverige alls i år, knappt haft användning av vare sig shorts eller kjol. Definitivt inte bikini. Men, det faktum att hösten är här innebär att jag kan sluta fundera på om sommaren kommer. Jag säger som Green Day, Wake me up when september ends.

Andra bloggar om: Sommar, Höst, Gula löv, Green Day, intressant.se

Ursäkta jag bajsar

Finns det inga fredade zoner kvar? Ställen dit mobiltelefonen inte får följa med? Jag tillhör den generation som växte upp utan mobiltelefon, var vuxen när jag först ägde en egen. Det känns som evigheter sedan man faktiskt var oanträffbar när man inte var hemma, i skolan eller på jobbet. Jag tycker fortfarande det är skönt att ibland lämna mobilen hemma och vara helt ifred. Vetskapen om att jag är den enda som vet var jag är och vart jag är på väg är ibland tilltalande.

Jag har inga problem med att människor talar i telefon på tunnelbanor, bussar eller andra offentliga platser. Jag tycker det är upp till var och en att dela med sig av sitt privatliv. Det är upp till mig att lyssna eller stänga av. Men, jag trodde att det fanns åtminstone en plats dit folk inte tog med sig telefonen, toaletten. Tills för ett par veckor sedan. En av tonåringens vänner var över och vid ett tillfälle hör jag att det fnissas på toaletten. Detta i sig är inte ovanligt, det brukar vara en hel grupp av fnittriga tonåringar inne i badrummet samtidigt. Men, den här gången var personen ensam så jag blev lite fundersam. Jag frågade inte, tyckte väl inte att det var min sak och kanske var det ett undantag. Men, så häromdagen hände det igen, med en annan av tonåringens kompisar. Jag frågade henne om det och fick till svar; "Men, asså, det var ju efter", vilket jag uppfattade som att hon var klar med själva toalettbesöket. Men, det hörs ju ändå att man är på toaletten, även om det inte skvalar eller plumsar. Jag vet inte om jag vill höra att den jag talar med är på dass. Hur vet man om personen är klar eller bara "håller igen" medan man pratar. Är det dags för dessa toalettpratare att fundera över sin egen viktighet? Kanske dags att öva in lite mobilfria stunder varje dag, varför inte toalettbesöken?

Andra bloggar om: Mobilfria zoner, Toalettbesök, Tonåringar, intressant.se