Hohoo!

Jamen hallå, var har jag varit?

Upptäckte just det som jag befarade för en månad sedan när jag skapade den här bloggen - jag är en sopa på att uppdatera denna blogg med skojiga inlägg. Hm, kliar mig i huvudet och funderar på vad det kan bero på. Det första som slår mig är att jag inte hinner, att jag är så sjukt "bissy". Ja, jag och alla andra människor - det argumentet håller inte. Nehe, vad är det då då? Min ostrukturerade sida? Ja, kanske. Jag är rätt säker på att det är därför jag upplever det som att jag inte har någon tid, jag är så dålig på att planera tiden på ett vettigt sätt.
Om det inte är det heller så finns det bara ett alternativ kvar - att jag helt enkelt inte har något kul att komma med och det är ju inte sannolikt. Det mest troliga är alltså att jag behöver ett tydligare schema över mina dagar och åtaganden.
Om jag nu ska ta tillfället i akt och berätta om vad jag gör så skriver jag det sista på min hemtenta i projektledning. Den ska in i morgon och givetvis skjuter jag upp det till absolut sista stund, jag har ju planerat för illa de senaste veckorna för att få till detta tidigare. Hur som helst så går det nog bra. Bästa kursen och bästa läraren - det måste ju ha satt sina spår. Faktiskt så har jag använt böcker och anteckningar väldigt sparsamt när jag har skrivit på tentan. Undrar om det är att betrakta som en varningssignal - jag vill ju verkligen ha VG även på denna kurs. Kanske ska titta igenom svaren en gång till.

Vet vad jag INTE ska göra

Även om jag inte alls är på det klara med vad jag ska göra när jag är färdig här i juni, så vet jag nu - helt säkert - vad jag inte alls ska jobba med. Intervjuer, och allra helst inte fokusgrupper. Detta är ett löfte (till er underbara människor som dök upp och stod ut igår).
Vi hade alltså en (av två, fast nästa gång kan jag inte vara med och sabotera) fokusgrupp igår. Så lång ifrån konstens alla regler man kan komma lyckades vi till slut samla åtta personer samt tre intervjuledare kring ett bord med dignande godisskålar. Kaffe och smörgås samt bulle fick de också, så svälta behövde de sannerligen inte.

Regler som bröts:
1 Det fanns deltagare som kände varandra, mer eller mindre bra
2 Det fanns ingen ledare som var helt utan koppling till deltagarna
3 Intervjuguider fanns det inte mindre än två exemplar av i rummet
4 En av ledarna (jag) lyckades förmodligen med att prata mest av alla
5 En av ledarna (jag) lyckades med konststyckat att enbart ställa ledande frågor
6 En av ledarna (inte jag) tog anteckningar under hela mötet (vilket var en sabla tur, eftersom vårt hjälpmedel, en diktafon, stannade utan att vi märkte det)

Vet inte om denna lista behöver bli längre, jag lär inte kvala in på Helena Killanders topplista över intervjuledare.

Tur för mig att den kursen är avslutad för länge sedan och att betygen redan är satta. Puh!

Vemodigt avsked

Idag avslutades vår kurs i Projektledning. Det var verkligen tjugo deppiga elever som sammanfattade kursen med vår lärare Carina Höyheim. Hon har varit helt fantastisk och lyckats få hela klassen väldigt delaktig. Inte för att vår klass direkt är tystlåten, men denna kurs har sannerligen inspirerat och engagerat klassen. Alla har verkligen upplevt kursen som enormt givande och inspirerande. Jag tror att alla, utan undantag, anser att detta är både bästa kursen och bästa läraren hittills.
Det är sällan som superlativen haglat såsom de gjorde idag vid utvärderingen.

Kursen avslutades idag med en muntlig tenta, som alla klarade galant, samt en hemtenta som vi har ett par veckor på oss att jobba med. Jag som har haft sådan ångest inför dagens "förhör" hade inte behövt oroa mig. Jag behövde inte rabbla Maslows behovspyramid eller redogöra för ABC-kalkylering. Jag kom lindrigt undan med att beskriva hur man arbetar med en tidanalys. Jag tog exemplet med vårt badrumsprojekt (läs mer om det projektet längre ner).

Det var med sorg vi vinkade av Carina idag och det som väntar är kanske hennes största kontrast - Internkommunikation med Magnus Nelin. Nu tycker jag att Magnus är en väldigt bra lärare också, men inte riktigt på samma sätt. Bland annat är han väldigt oförutsägbar, en gång slängde han en penna på mig och min grupp vid ett redovisningstillfälle för att han tyckte att vi missat själva NYHETEN. Jag kommer aldrig att glömma detta någonsin igen, så länge jag lever.

Sveriges vassaste reklamtävling

Japp, nu är det gjort. Ingen återvändo. Jag har anmält mig till 48h - Sveriges vassaste reklamtävling för studenter. Jag ska vara helt allvarlig - jag är superskraj.

Det blir en härlig mix med reklamstudenter från hela landet i lagen. Lagen består av tre personer, en AD, en copy och en strateg. Varje lag har 48 timmar på sig att presentera en annons. Inga förberedelser och man har ingen aning om hur lagen sätts ihop.
Tävlingen är inte förren i slutet av mars, så jag har gott om tid att våndas över detta.

Nu däremot ska jag fortsätta att våndas över min tenta på fredag.

Think outside the box

Igår var jag på en så otroligt inspirerande föreläsning med Erik Kessel. Kessel har en byrå i Amsterdam, "Kesselskramer", och ägnar sig åt vad jag anser alternativ marknadsföring. Han har verkligen förmågan att tänka utanför ramarna. Jag försökte titta lite på hans arbeten på deras hemsida, men den var nog inte tänkt för detta utan hade snarare till syfte att förvirra. Det går inte att klicka någonstans och försöker man backa hamnar man på en annan sida. Han har förmodligen flera hundra sidor som hänger ihop utan att direkt berätta om vad de gör.

En lycklig i publiken blev vinnare av hans bok "2 kilo" som är ett samlat verk med alla hans arbeten. Jag blev lite sugen att köpa den, men insåg att det blir en present till mig själv efter skolan. Den var nämligen inte billig och går endast att beställa från amazon.uk.

Däremot beställde jag från Bokus (mitt budget-alternativ) "Gerillaföretagaren" och "Idébok". De var inte helt billiga heller, men jag kände hur mycket jag behövde dessa för att få bra idéer till mina olika projektgrupper. Jag vill öppna min kreativa dörr och släppa ut de galnaste tankarna. Jag vill också tänka utanför lådan.

Tills böckerna kommer ska mitt fokus dock till 100 % vara på projektledning. Vi har muntlig tenta på fredag och får dessutom en hemtenta i samma ämne. Tjohoo - kvällarna framöver är räddade!

Kick-off med examensgruppen

Ikväll har jag haft Kick-off med min examnesgrupp. Det var trevligt även om alla var trötta efter en tung vecka. Anders och Cathrine skulle dessutom upp och ha lektion imorgon - heldag mellan 9 och 16. Fy tusan, jag avundas dem inte.

Vi hade en kort genomgång på skolan innan vi gick till Andalucia på Döbelnsgatan. Vi åt Tapas, det var jättegott. Men jag vet inte om det var jättegott för att deras kock var förträfflig eller för att jag var hungrig som en varg. Jag hade inte prioriterat mat på hela dagen förrutom en power-bar som var så äcklig att jag bara åt knappt halva.

Eftersom det var ett festligt tillfälle så beställde vi in en kanna sangria till att börja med. Jag har inte druckit sangria på tusen år eller så och nu minns jag varför. Det smakar ju glögg, fast med fruktbitar i. Det är som saft ungefär, men med en eftersmak av kanel eller nåt.

Vi hann nätt och jämt äta upp maten och då pep våra kreatörer Marcus och Sebastian iväg, jag tror att någon mer fartfylld aktivitet väntade. Vi andra satt kvar en stund och gick sedan till Republik, på Tulegatan. Där stannade vi en knapp timme och sedan var det dags för oss trötta studenter att runda av.

Ja, det var väl min partyrapport. Nästa kommer om ett år eller så.

Vårdguiden, lyckan för en stockholmare

Idag blev jag varse. För första gången blev det klart för mig hur Sveriges, eller Stockholms sjukvård verkligen fungerar. Vi hade Birgitta Dunér från Stockholms Läns Landsting som föreläsare idag. Hon berättade om projektet Vårdguiden som var ett näst intill ofantligt projekt.

Det som är facsinerande är att ett sådant stort projekt lyckades med konststycket att tänka utanför ramarna, utanför boxen. Problemet med långa köer på akutmottagningen skulle inte avhjälpas med fler mottagningar eller fler läkare per mottagning, det hade varit att angripa problemet utan att fundera över det verkliga problemet.

Problemet var nämligen att de som uppsökte akutmottagningen som regel var "friska" människor. Människor med halsont, stukningar, eller magknip som alldeles säkert var kapabla att kurera sig själva och lämna plats på akuten åt människor som var sjuka - på riktigt.
Att de lyckades identifiera det riktiga problemet, hitta en lösning och dessutom framgångsrikt kommunicera detta budskap är helt fantastiskt.

Jag har för egen räkning besökt en akutmottagning en gång, vad jag kan minnas. Den gången upplevde jag det som akut. Jag väntade på akutmottagningen från klockan tio på förmiddagen till närmare åtta på kvällen, då gav jag upp.

Vårdguiden är nog troligen det största som hänt Stockholm sedan Birger Jarl äntrade staden i tidernas begynnelse. Man behöver inte veta någonting mer än numret till guiden och sedan ledsagas man genom djungeln av läkare och sjukvårdsinstanser och hepp - så är det klart. Man får rådgivning om det är läge att uppsöka läkare och i så fall vart man ska vända sig.

Jag har utnyttjat Vårdguiden ett par tillfällen för min sons räkning och jösses vilket kanon-bemötande. Lite bättre än Astrid Lindgrens barnakut som jag uppsökt en gång under de senaste tio åren, kanske hade jag otur,men jag fick så otroligt uselt bemötande av en liten visp till människa att jag lämnade stället med tårarna rinnande.

Tack Vårdguiden och tack Birgitta som förklarade sjukvårds-djungeln för mig!