Idag avslutades vår kurs i Projektledning. Det var verkligen tjugo deppiga elever som sammanfattade kursen med vår lärare Carina Höyheim. Hon har varit helt fantastisk och lyckats få hela klassen väldigt delaktig. Inte för att vår klass direkt är tystlåten, men denna kurs har sannerligen inspirerat och engagerat klassen. Alla har verkligen upplevt kursen som enormt givande och inspirerande. Jag tror att alla, utan undantag, anser att detta är både bästa kursen och bästa läraren hittills.
Det är sällan som superlativen haglat såsom de gjorde idag vid utvärderingen.
Kursen avslutades idag med en muntlig tenta, som alla klarade galant, samt en hemtenta som vi har ett par veckor på oss att jobba med. Jag som har haft sådan ångest inför dagens "förhör" hade inte behövt oroa mig. Jag behövde inte rabbla Maslows behovspyramid eller redogöra för ABC-kalkylering. Jag kom lindrigt undan med att beskriva hur man arbetar med en tidanalys. Jag tog exemplet med vårt badrumsprojekt (läs mer om det projektet längre ner).
Det var med sorg vi vinkade av Carina idag och det som väntar är kanske hennes största kontrast - Internkommunikation med Magnus Nelin. Nu tycker jag att Magnus är en väldigt bra lärare också, men inte riktigt på samma sätt. Bland annat är han väldigt oförutsägbar, en gång slängde han en penna på mig och min grupp vid ett redovisningstillfälle för att han tyckte att vi missat själva NYHETEN. Jag kommer aldrig att glömma detta någonsin igen, så länge jag lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar