Dagens lunchdate

Idag hade jag för övrigt en riktigt trevlig lunchträff med Svenska Dagbladets Hanna Dunér. Det var på jobbets vägnar och vi har försökt få till en lunch sedan långt innan jul.

Jag var lite nojjig innan att jag inte skulle få fram någonting intressant och säljande. Jag hade inte behövt oroa mig, allt gick super. Hanna var precis så trevlig som hon verkat på telefon. Dessutom så där snygg och framgångsrik.

I mina gråa kläder och med julens extra kilon runt kroppen som en evig badring kände jag mig ganska trist.

Andra bloggar om: Svenska Dagbladet, SvD, Hanna Dunér, intressant.se

Konsumera mera!

Jag vet, vi ska alla tänka på att konsumera mindre. Miljön och allt. Men ändå, jag har ju konsumerat as-lite hur länge som helst. Hela min kropp längtar efter att konsumera mera. Till mig själv.

Jag öppnar garderoben och jag lovar, det är helt tomt. Byrålådorna likaså. Ändå har jag kläder på mig, varje dag. Går aldrig helt naken. Ännu ett av livets mysterium.

Alltså, det är väl inte helt tomt kanske, men helt klart ropar mina galgar till mig: Bååååring! Så fort jag närmar mig. Inte bara lite båååring, alla kläder jag äger är svarta. Det som piggar upp färgmässigt är grått.

Så, med min minimalistiska ekonomi och mitt obefintliga köputrymme begav jag mig av till hm.se (jag vet, jag har spytt galla och lovat att aldrig handla där mer...) och beställde en gul blus. Åhh, vad den kommer att liva upp min garderob.

Imorgon bjuder min vän Polly på middag. Jag satsar allt jag äger på att mina kläder kommer att vara diskret svarta. Jag kommer att smälta in med det svenska mörkret och ingen kommer att se mig.

(Bilden är snodd från hm.se)

Andra bloggar om: HM, intressant.se

Snowboard-drömmar

Min familj består av två coola snowboardister och så jag, en medioker slalomåkare. Lillkillen blev upptvingad på skidor en gång för två år sedan (i snöstorm och med vattkoppor). Det traumat tror jag börjar blekna nu.
Hur som helst så planeras det för en liten fjälltripp om någon månad. Mina två coola snowboardåkare tycker att jag ska "byta läger" och bli en av dem. Visst, hur svårt kan det vara?
Jag kommer upp på wakeboard och det är ju nästan samma sak. Eller, nej förresten. Det finns bara en likhet egentligen och det är att båda fötterna sitter fast på en bräda. Sen finns det bara skillander. Klimatet, kläderna, underlagets lutning och form och inte minst skaderisken för personer i omgivningen. Risken med Enannan på snowboard är exempelvis att småliven i knappliften riskerar att bli manglade när jag tappar greppet och kontrollen. Men vad tusan, de har ju hjälm allihop.

Den stora frågan kvarstår. Ska man ha en diskret bräda för att kamouflera sig? Eller, ska man ha en färgglad en så att man syns, som en varningssignal liksom?

Andra bloggar om: Snowboard, Slalom, Wakeboard, intressant.se

Grubblerier från en sömnlös

Några kvällar i rad har jag haft stora svårigheter att somna. Ett problem jag hade under hela min uppväxt och fram till ungefär fem år sedan. Tidigare sov jag kanske fyra timmar per natt och hade inga större problem med det. De senaste åren har kroppen och hjärnan krävt åtminstone sex timmar för att fungera hyfsat.
När man ligger och snurrar och vrider sig under täcket timme efter timme så funderar man en massa. Mest över helt irrelevanta saker. Igår kväll funderade jag till exempel över det tillstånd man befinner sig i mellan vakenheten och sömnen. Man kan anstränga sig galen för att ligga i en viss position och tänka bara på att man ska ligga precis så ända tills man somnar. Ändå, när man vaknar har man ingen aning om exakt när man somnade eller hur man låg då. Ett av livets stora mysterium.

Andra bloggar om: Sömnlöshet, Livets mysterium, intressant.se

Kändisspotting!

Såg Amanda Jenssen idag, tvåan i Idol 2007 (enligt mig den solklara vinnaren näst efter Christofer när han åkt ut). Ut från Åhléns city kom hon med en vän och var lika snygg som i tv. Bilen är inte från idag, jag är inte så rapp med kameran. Den är lånad från Expressen nöje (Olle Sporrong).

Ähum, det var väl det då. Big happening today.

Andra bloggar om: Amanda Jenssen, Idol 2007, Åhléns city, intressant.se

Godiskriget

I min ICAbutik har de bytt godisleverantör. Det skedde nästan omärkligt. Den store kungen har fått lämna plats åt tronföljaren Godisprinsen. Jag trodde först att det var samma företag med ett nytt varumärke under samma paraply så att säga. De är ganska lika liksom... Nopp, det är en ny filur med nästan samma utbud, kanske lite bättre.

För övrigt har jag ett tips till samtliga leverantörer av plockgodis. Alla sorter som placeras i den nedersta raden bör finnas på ytterligare ett ställe högre upp. Jag, och jag antar fler med mig, handlar konsekvent aldrig godis från den understa raden. Små lortiga, snoriga barnafingrar som kör runt. Godisar som blir slickade på och sedan återförda till burken. Nej tack!

Andra bloggar om: Karamellkungen, Godisprinsen, ICA, intressant.se

Alvedonspeedad sjukling

Jag är hemma med sjukt barn. Det är märkligt hur en till synes dödssjuk liten gosse, med en ynklig liten kropp som sitter nedsjunken i soffan, med lite Alvedon kan leva upp och bli precis som vanligt. Det tar bara en kort stund sedan glimrar det till i de trötta ögonen, figuren far upp och iväg och kräver aktiv lek av sin ömma moder. Som självklart ställer upp på piratlekar, legobyggen, bilbansrally och superhjälteuppdrag. Dosen räcker i bästa fall ett par timmar, sedan återgår filuren till det förslappade tillståndet och sonen bönar och ber om att få ligga i sängen och titta på film.
När Toy Story rullar får modern en chans att gå igenom mailen, ringa några samtal, läsa morgonens tidning och kanske till och med hinna uträtta något arbete. Tills det är dags för nästa Alvedonladdning.

Det påminner faktiskt en del om fredagkvällarna i vårt hushåll. Veckans trötthet är som bortblåst när godisskålen kommer fram. Sockerkicken sätter in och förvandlar vår femåring till Stålmannen. Ofta har han inte tid att svida om helt utan nöjer sig med manteln. Den är viktigast. Sedan far han runt runt vår köksö med manteln som ett rött streck efter sig. Ungefär vart femte varv tar han en extra lov förbi soffbordet och godisskålen och fyller på reserverna. Pliktskyldigt står han stilla och tuggar upp innan han sticker iväg igen.

Kan man dra slutsatsen att Alvedon och godis innehåller samma substanser?

Andra bloggar om: Vård av sjukt barn, Alvedon, intressant.se

Värsta ljudet

Det värsta ljud jag vet är kundvagnar som körs utomhus. Speciellt ljudet av en tom kundvagn för det skallrar så fruktansvärt.
Förr i tiden fanns kundvagnarna inne i butiken och detta problem fanns inte. Nu står vagnarna i speciella kundvagns-carports utomhus och måste därför köras hela vägen in i butiken. Och ut igen. Och hela vägen försöker man konversera med sitt sällskap om inköpen som gjorts eller ska göras. Man ser att läpparna rör sig, men det hörs ingenting för vagnen skallrar och låter så huvudet håller på att explodera.

Alternativen då? Ja, det går ju att ta kundkorgar istället. Men ska man handla mycket blir det knepigt, fler än tre har jag inte lyckats bära. Samma sak med de nya vagn-korgarna. De är ju stora och fina och lätta att köra. Men, fler än två kan man knappast köra runt med.

Sen kan man ju alltid kolla bland barn-kundvagnarna, dessa står alltid inomhus. Om man inte ska handla så mycket så finns de små, små vagnarna med flagga. Inte mycket större än en kundkorg, så det gör ingen större skillnad. Det sista alternativet är kundvagnarna med en front som en racerbil. För att få tillgång till dessa måste man lämna körkortet som pant i informationen. Detta för att inte folk ska sno dessa otroligt coola vagnar... Nackdelen med dessa är att de är väldigt svårstyrda. Shoppingen går långsamt, man tar stor plats och dessutom blir man impopulär bland barnfamiljerna (eftersom de kanske anser sig ha förtur till vagnarna).

Det bästa alternativet är nog de vanliga kundvagnarna. Kanske skulle butikerna kunna utrusta vagnarna med hörselkåpor. Ett litet tips från mig.

Andra bloggar om: intressant.se

Öfverskottsbolaget

Ingen har väl missat att Överskottsbolaget just nu manglar reklam i tv? När jag var liten handlade man raggsockor, underställ, kängor och sovsäckar i militärens granna icke-färger. Det var länge sedan jag senast var på ÖB och shoppade, men sist bestod utbudet mest av konserver, storpack potatisskruvar och VHS-kasetter med tecknade filmer på japanska.
Men, vad heter de egentligen? ÖoB - Överskottsbolaget. Var kommer o in? Överskotts- o bolaget? Överskottsbolaget o B?
Såvitt jag minns kallades stället ÖB och inget annat. Någon som har koll?

Andra bloggar om: Överskottsbolaget, ÖB, ÖoB, intressant.se

Att inte lova för mycket

Nytt år, nya friska tag. Jag gav inga löften igår. Har aldrig gjort det tidigare och tänker inte börja nu. Jag hade ett år en idé om att man kunde bestämma löften åt varandra. Den gången var vi ett gäng på tio (fem par) och det höll på att urarta till något som kunde liknas vid en pjäs av Norén.
Istället för löften ska jag reflektera över mitt liv. Ägna en liten stund till att uppskatta det som finns i närheten. Och ägna lika lång tid till att kartlägga energitjuvar och se till att dessa försvinner. Det ska jag göra. Fast inte idag.