Jag är hemma med sjukt barn. Det är märkligt hur en till synes dödssjuk liten gosse, med en ynklig liten kropp som sitter nedsjunken i soffan, med lite Alvedon kan leva upp och bli precis som vanligt. Det tar bara en kort stund sedan glimrar det till i de trötta ögonen, figuren far upp och iväg och kräver aktiv lek av sin ömma moder. Som självklart ställer upp på piratlekar, legobyggen, bilbansrally och superhjälteuppdrag. Dosen räcker i bästa fall ett par timmar, sedan återgår filuren till det förslappade tillståndet och sonen bönar och ber om att få ligga i sängen och titta på film.
När Toy Story rullar får modern en chans att gå igenom mailen, ringa några samtal, läsa morgonens tidning och kanske till och med hinna uträtta något arbete. Tills det är dags för nästa Alvedonladdning.
Det påminner faktiskt en del om fredagkvällarna i vårt hushåll. Veckans trötthet är som bortblåst när godisskålen kommer fram. Sockerkicken sätter in och förvandlar vår femåring till Stålmannen. Ofta har han inte tid att svida om helt utan nöjer sig med manteln. Den är viktigast. Sedan far han runt runt vår köksö med manteln som ett rött streck efter sig. Ungefär vart femte varv tar han en extra lov förbi soffbordet och godisskålen och fyller på reserverna. Pliktskyldigt står han stilla och tuggar upp innan han sticker iväg igen.
Kan man dra slutsatsen att Alvedon och godis innehåller samma substanser?
Andra bloggar om: Vård av sjukt barn, Alvedon, intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar