3 mars 2007

En obarmhärtig sanning

I fredags hade vi dukat upp den vanliga godisbuffén efter middagen. Det var två-tre skålar med godis (olika för olika typer av godis, jag blandar till exempel inte vanligt smågodis med naturgodis) och massor med läsk. Det var helt enkelt en för oss helt vanlig fredagskväll.
Uppkurad i soffan med min fyraåring brevid sitter jag förnöjt och mumsar godis ända tills följande händer. Min lilla älskling lägger sin lilla hand på min mage och säger förnöjt "mamma, det ser ut som att du har en bebis i magen". Den självklara repliken kommer som en raket; "Lilla gubben, ska inte du gå och sova nu?".

Bort med alla godisskålar, nu får det vara slut. Jag ska ALDRIG mer äta godis, jag lovar. Jag ska nog faktiskt bara äta gröna saker i fortsättningen, typ ärtor och broccoli (alltså inte gelégrodor eller liknande). För att bli den nya, slanka, välmående människa som är mitt mål ska jag dessutom göra minst 500 situps och armhävningar varje dag. Jag lovar på heder och samvete att detta nya liv ska implementeras snarast. Kanske redan nästa vecka...

Inga kommentarer: