Det är väl vad man brukar säga, att alla människor kommer att få femton minuter av kändisskap och strålkastarljus i sitt liv. Nu har jag haft mitt skojiga. Det var inte helt självvalt. Det började med att min fantastiska sambo bjöd ut mig på en date. Han tyckte nog att det var dags, det var en fem, sex år sedan sist. Hur som helst, han hade fått tag i biljetter till premiären av "Kvarteret Skatan" med komikerna David Batra och Johan Glans bland annat. Verkligen kul tyckte jag eftersom jag är ett stort fan av tv-serien.
Okej, vad är det värsta som kan hända när man går på teater och hamnar på andra raden? Japp, man blir inviterad (läs påhoppad) av ensemblen att vara med i slutscenen. Jag kände inte att det var läge att tacka nej till detta erbjudande utan stegade med säkra kliv upp på scenen tillsammans med en lika säker sambo (säker på att aldrig mer boka plats på rad två). Vad scenen handlade om minns jag inte riktigt, men det var någon parmiddag där någon föreslog partnerbyte och efter en kort stund försvann min enda trygghet (sambo) iväg med Cecilia Frode någonstans och de andra tackade för sig och gick åt ett annat håll. Kvar på scen är jag med Johan Glans. Undrar om han kände att jag höll på att svettas ihjäl och bara ville dö.
Vi verkade nog lite törstiga, jag och min sambo, för vi fick varsin drinkbiljett av en trevlig roddare i kulisserna. Jag är inte säker på att det verkligen var femton minuter i rampljuset, men ett är säkert - det räckte för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar