Fram till klockan 15.30 idag så var jag full av sinnesro. Jag hade allt under kontroll. Intervju planerad till klockan 15.00. Styrgruppens presentation av årets tema, 16.30. Eftersom jag visste att jag inte skulle hinna hem innan dagis stängde så anlitade jag min tonåring. Efter skolan skulle hon gå hem, rasta hunden och sedan gå och hämta lillebror på dagis. Perfekt! Min för tillfället bostadslöse lillebror skulle komma ut till oss på landet och bo tills dess att han har någonstans att ta vägen och med min perfekta planering så lovade jag att plocka upp honom på vägen hem. Allt var planerat - in i minsta detalj.
Klockan 15.30 klev jag ut på Birger Jarlsgatan efter en lyckad intervju med Knut Leman på Vattenfall. Såg att jag hade tre missade samtal från tonåringen. Ringer självklart upp direkt. Tankspridd tonåring berättar att hennes nycklar befinner sig inne i huset och att själv står hon utanför och vet inte hur hon ska ta sig in. Förvirrad mamma ställer följande, mer eller mindre klyftiga fråga; Varför ligger nyckeln inne?
Plötsligt är mitt välplanerade schema som bortblåst och nu handlar det om att prioritera. Kissnödig hund, förfrusna barn eller styrgruppen i skolan? Efter en kort överläggning med mig själv resonerar jag att hunden är lika kissnödig och sur om en timme (vilket det tar för mig att komma hem) som hon kommer att vara om två timmar. Barnen kan gå till en trevlig granne vi har, som jag vet är hemma och som alldeles säkert kommer att se till att de inte fryser ihjäl. Styrgruppen är viktig, jag har lärt mig på projektledningskursen bland annat, att det är väldigt viktigt att framstå som en enad front.
Jag väljer alltså att stanna kvar, solidarisk med styrgruppen för att sedan skynda mig som attans så snart presentationen är över. Dålig mamma, dålig matte och dålig skolkamrat.
I slutändan löste sig allt, det brukar göra det.
PS. Vi åt pizza till middag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar