Önskar jag var vänstervriden

Tänk att få leva i Sherwoodskogen med Robin Hood. Denna romantiska rebell som drivs av en vision att alla har det lika bra. Eller en Che Guevara, denna revolutionär som slogs med alla tänkbara medel för att uppnå rättvisa. Det är en härlig tanke, att verkligen tro på någonting så självuppoffrande. Jag inbillar mig att det skulle vara lite rosaskimrande att vara vänsterpartist. Att få skylla hela världens orättvisor på höginkomsttagare. På samma sätt som det skulle vara skönt att vara troende och lägga över sina egna synder på Jesus. Jag är ingetdera, jag tror att jag själv får ta ansvar för såväl framgång som misslyckanden.

Kan man vara människokämpe, någon som vill hjälpa andra i nöd vare sig det handlar om engagemang, tid eller pengar och samtidigt vara en blåstrumpa? När jag pratar politik med andra (som inte tillhör samma färgskala) så känns det inte så. Har man valt att rösta blått så är man per definition emot utlandsbistånd och bidrag och man försöker dessutom lura staten på så mycket skatteintäkter som möjligt, gärna genom att anlita svart arbetskraft så ofta det går. Jag håller inte alls med. Människor med höga löner arbetar hårt och drar in snuskigt mycket pengar i skatt varje år. När förslag som skattereduktion på hushållsnära tjänster kommer på tal så blir det genast vinklat till nackdel för de lågavlönade i samhället. Kritiska rödtoppar har räknat ut att för väldigt många lönar det sig inte att anlita någon för att hjälpa till med städning, barnpassning eller veckohandling. Man tjänar någon hundring på att gå ner i arbetstid och göra det själv. Jaha, men om man inte vill gå ner i arbetstid då? Man kanske värderar sin arbetsinsats högre än så. Man kanske tycker att det är jättetrist att städa och putsa fönster och värderar sin fritid mycket högre än så. Allt handlar om val och prioriteringar. Alla människor har inte råd att åka utomlands varje år, eller köpa nya cyklar till sina barn varje säsong. Eller så har de råd, men prioriterar bort det till förmån för något annat.

Nej, det får vara en hur härlig tanke som helst att vara en romantisk rättvisekämpe, jag kommer aldrig att bli det. Jag är emot millimeterrättvisa, alla förtjänar inte rättvisa. Inte ens mina barn uppelver en total rättvisa i hemmet. Min sambo byter däck på min bil två gånger per år och jag tvättar hans lortiga kläder oftare än han tvättar mina, det är helt okej.


Andra bloggar om: robin hood, vänsterpartist, che guevara, hushållsnära tjänster, intressant.se