De ringde från dagis idag. Min son har varit delaktig i en "incident". Fyra grabbar leker, leken urartar och tre av pojkarna gaddar ihop sig mot den fjärde. Föremål kastas och träffar pojken i ögat. Ingen allvarlig fysisk skada, men illa på flera sätt ändå.
I vårt hem tillämpar vi anti-våld. Vi slåss inte och pratar ganska ofta om att man inte ska slå någon. Inte ens när någon är dum. Kompisar är inte dumma, de gör dumt. Det gör ont att veta att min lilla gosegubbe har tendenser att använda våld. I min värld handlar det om att vara svag inför grupptryck och det är väldigt illa.
På måndag är det krismöte, alla föräldrar till såväl offret som förövarna ska samlas och prata om vad som hänt och hur vi på bästa sätt ser till att det inte händer igen. Jag är glad att dagis tar händelsen seriöst.
En sak som förvånar mig, är att det verkar som om personalen endast har kontaktat mammorna. I vårt jämställda land. Jag förstod av fröken som ringde att hon varit i kontakt med de andra mammorna, inga pappor. I barnens kontaktuppgifter finns telefonnummer till båda föräldrar. Varför ringer de aldrig till papporna? Samma sak vid sjukdom när jag tänker efter, de ringer alltid mig först. Jag ska komma ihåg att fråga om det på mötet.
Andra bloggar om: Dagisvåld, Krismöte, Mobbing, Jämställdhet, intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar