Coola bågar eller många

Jag köper solglasögon varje år - på Statoil. Jag blir alltid lika överraskad när solen tittar fram, vare sig det är sommar eller vinter. Varje gång det händer upptäcker jag att de glasögon jag köpte sist är borta och måste därför införskaffa mig ett par nya direkt. Detta är mitt köpmönster och jag skulle aldrig köpa ett par märkesbågar, eftersom de skulle vara spårlöst borta innan säsongen är slut.
Idag läser jag i DN att den kvalitativa skillnaden mellan lågbudgetbågar och dyra märkesvarianter är högst överreklamerad. Tester visar till och med att de billigaste exemplaren i testet, från HM, fick högst betyg och slog därmed både Chanel och Polaroid. Till och med Prestige, som jag vanligtvis använder, slår dessa designbågar. Visst, jag fattar att man betalar för märket, men jag inbillade mig nog att även kvaliteten var en konkurrensfaktor. Vet inte om jag ska klappa mig själv på axeln för att jag inte går på märkeshysterin, eller om jag ska krypa in under en sten och skämmas för att jag erkänner mitt ointresse för solglasögon.

Andra bloggar om: Statoil, DN, HM, Chanel, Polaroid, Prestige, intressant.se

En promenad genom tiden

I mitt område bor en man som heter Bengt, han har nyss fyllt 80 år. Han har bott i Kolvik sedan början av 60-talet. Ibland har jag turen att få göra honom sällskap en bit när jag är ute med hunden och då berättar han om människor som kommit och gått, om husen och vem som har byggt dem och så förstås om sitt liv. Bengt bor ensam nuförtiden i ett jättestort hus på en straxt över 4000 kvadratmeter stor tomt. Tidigare var tomten mer än dubbelt så stor och då, på 30-talet, låg en handelsträdgård där. Bengt berättar för mig om hur hans fru tog vid och förvaltade trädgården väl med sina gröna fingrar. Nu finns hon inte kvar och istället kommer hennes son en eller ett par gånger i veckan och sköter om trädgården. Bengt har aldrig haft god hand med växter, han är en gammal säljare. Han har även bedrivit hunduppfödning - en man med många strängar på sin lyra.

Det är som att få en historielektion när jag promenerar med Bengt. Trots sin höga ålder minns han allting mycket klart. Han är välkänd och omtyckt i området och stannar alltid upp och pratar med folk han möter. Han har därför även full koll på vad som händer just nu. Han berättar för mig vilka som ska flytta och vad deras hus såldes för. Bengt är en fantastisk berättare och promenaderna med honom är en riktig ljusglimt. Jag inser att vi är lyckligt lottade i vårt område som har en alldeles egen historieberättare. Det kommer att bli väldigt tomt utan honom. Fast det lär nog dröja, han är pigg som en mört, klar i knoppen och alltid ute på sina små vandringar i området.

Andra bloggar om: Historia, Kolvik, Värmdö, intressant.se

Att sjunga eller låta bli

Jag sjunger så sällan det är möjligt. Det är av ren omtanke jag låter bli. Det blir Ja, må hon leva och en och annan Helan går per år och sedan är det bra med det.
Jag är av den åsikten att antingen kan man sjunga och då gör man det, eller så kan man det inte och då låter man bli. Jag förstår verkligen inte konceptet Allsång på Skansen, men uppenbart är det jag som är trög, med tanke på den anstormning som blir varje år.
Nästan 2,3 miljoner människor tittade på premiären på SVT, så också jag i mitt omtöcknade sjukdomstillstånd. Jag fascinerades över den enorma publiken som hängde med i sina sånghäften efter bästa förmåga. Vad vet jag, det kanske är kul.

Det roligaste var dock när Trazan och Banarne fick med sig publiken i sin PR-kupp för batteriåtervinning. Vilken grej! Helt fantastiskt, jag skulle gärna se statistik för hur många fler som nu kommer att kvista iväg till återvinningstunnorna med "allt som rör sig, lyser eller låter". Resumé skriver att uppträdandet var värt miljoner och Naturvårdsverket jublar. Jag undrar bara hur lång tid det tar innan låten hamnar på tio-i-topp bland mobilsignaler?

Frågan är om publiksuccén Allsång på Skansen inte längre är en folklig fest utan en enda stor PR tillställning?

Andra bloggar om: Allsång på Skansen, SVT, Trazan och Banarne, Resumé, Naturvårdsverket, intressant.se

Gammal bil kostar mest

Igår var vår bil d.ä på service. En knapp arbetsdag senare hade de duktiga bilkillarna skrivit en åtgärdslista med en omfattning som en forskningsrapport. Kostnadsestimatet slutade på blygsamma 25 000 kronor, vilket är vad vi i bästa fall hoppats få vid en eventuell försäljning. "Tack, men nej tack", sa vi. "Ni kan ställa undan verktygslådan, vi kommer och hämtar vraket".
När vi stod där för att lösa ut bilen smög sig tanken på att bara lämna den där och åka direkt till närmaste bilåterförsäljare och köpa en ny. Som tur var kopplades min hjärna på i tid. Den sa "nej du, tänk inte ens tanken. Sätt dig i din hoppande bil och åk raka vägen hem och skriv några arbetsansökningar. Vi tar upp diskussionen igen när en anställning är på tapeten".

Så nu är det besstämt, bilen körs tills den dör eller tills den inte går igenom besiktningen, vilket som nu kommer först.

Andra bloggar om: Gamla bilar, Bilservice, Besiktning, intressant.se

Som en käftsmäll

Jag har redan berättat om min ynkliga sjukdom, jag har hostat som tusan de senaste dagarna och det blir bara värre. Igår morse vaknade jag efter en natt helt befriad från min välbehövliga prinsessömn. Jag tog tjuren vid hornen och ringde min husläkare och förklarade med knackig stämma att apotekets receptfria mediciner var helt verkningslösa. Han bedömde snabbt att jag inte behövde komma och visa upp mig och därmed riskera att smitta ner andra, utan skickade med blixtens hastighet ett recept till apoteket som jag kunde åka och hämta. "Håll dig på ett par armlängders avstånd från folk" sa han. "Tack" sa jag och neg på min sida av telefonlinjen.

Eftersom medicinen är försedd med varningstrianglar kunde jag inte påbörja kuren förrän bilkörningen för dagen var avklarad, men sedan satte jag i mig tre maximala doser under kvällen.
Resultatet blev att jag sov som ett barn och drömde bisarra drömmar hela natten. Idag vaknade jag till en klarblå himmel, både bildligt och bokstavligt. Bara för att visa vem som bestämmer så kommer jag att bomba hostan med ytterligare max-doser i kväll.

Andra bloggar om: Husläkare, Apoteket, intressant.se

Bekännelser från trädgården

Idag har jag klippt gräsmattan. Jag var tvungen att pausa och hosta ett antal gånger, men efter någon timme eller så var det klart.
Det finns många fördelar med att klippa gräsmattan. Det blir fint, luktar gott, man får motion och sist men absolut inte minst, man får glädjen att på ett bestialiskt vis förgöra ett större antal mördarsniglar. Jag är en djurvän, det är jag, men det finns vissa arter som jag inte förstår nyttan av. Mördarsniglar är en sådan art. Det enda de gör är att vara äckliga och äta upp våra jordgubbar (för övrigt det enda jag försöker odla i min trädgård).
Jag är så mycket djurvän att jag lyfter ut spindlar och andra småkryp ur huset hellre än att trampa på dem. Det förvånar mig otroligt att jag finner sådan glädje i att köra över mördarsniglar så att de hackas sönder och försvinner bland gräs, brännässlor och tistlar. Om det är någon rackare som inte ser helt färdighackad ut, så backar jag och tar ett varv till. Mohahahaaa!

Andra bloggar om: Trädgårdsarbete, Mördarsniglar, intressant.se

En natt på museet

Tekniska museet bjuder in till en spännande nattvandring imorgon. En PR aktivitet i samband med att filmen "Natt på museet" släpps på DVD.
Roligt sätt att locka fler av de lite äldre barnen att besöka museet. I mörkret får barnen följa med på en rundtur tillsammans med museets nattvakt. Maskiner och föremål väcks till liv under vandringen berättar Roxane Pisarska, informatör på Tekniska Museet till City idag.

– Jag vill inte avslöja för mycket, men våra figurer och maskiner får liv den här natten. Vi tror att gruvfrun, som emellanåt dyker upp, kommer visa att hon finns.

Haha, jag önskar jag var lite yngre, då hade jag absolut gått dit.

Andra bloggar om: Tekniska Museet, Natt på museet, City, intressant.se

NCC - ett företag i framkant

Idag läser jag i DN´s papperstidning att NCC för fjärde året arrangerar en byggskola för barn. I det ökända Rosengård i Malmö samlas förväntansfulla barn för att under en vecka få lära sig lite om byggbranschen. Jag tycker att det är så stort, ur flera aspekter. Dels tänker byggföretaget på framtiden och dessutom arbetar de aktivt med att få fler invandrare till sin bransch.
Att NCC arbetar för att skapa intresse bland barn är kanske inte så lite egoistiskt, bristen på byggnadsarbetare är stor, medelåldern är 48 år och uppskattningsvis kommer 50 000 arbetare att gå i pension fram till år 2015. Men att vara klarsynta nog att sikta på barn som har många år kvar att fundera över sina yrkesval är riktigt smart. Att dessutom göra det under leksamma former är brilliant.

Just detta med att aktivt arbeta för att invandrare ska utbilda sig och få ett jobb i vårt land är så otroligt viktigt. Det är en väldig skillnad på att säga att man är öppen för att anställa en person med invandrarbakgrund och att faktiskt aktivt söka upp just dessa vid rekrytering. Detta får mig att tänka på Blatteförmedlingen som har funnits ett par år nu och har som mission att "verka för ökad synergi mellan invandrare och företag". När jag en dag ska rekrytera folk så kommer jag definitivt att vända mig till Blatteförmedlingen (och det har inte bara att göra med min inställning till arbetsförmedlingen).

Lars Tengvall är mannen bakom "Barnens byggskola" och projektledare på NCC. Han startade även upp en byggskola för vuxna invandrare för ett år sedan. Dessa två projekt resulterade i att han utsågs till "Årets mångfaldschef". Jag säger bara stort grattis till dig Lars, en verklig föregångare.

Artikel i DN skriven av Ole Rothenborg

Andra bloggar om: DN, NCC, Rosengård, Blatteförmedlingen, intressant.se

Ny plats - gamla vänner

Idag har jag gjort en upptäckt. Alla mina vänner från Berghs hänger på Facebook. Ett för mig nytt ställe och inte bara Berghsare är där, andra vänner från förr har hittat dit också. Jättekul tycker jag, men undrar hur jag ska hinna med att hålla koll på alla ställen man ska finnas på.

Vi ses!

Andra bloggar om: Berghs, Facebook, intressant.se

Reklam på havets botten

På Ingarö, närmare bestämt vid Björkviks brygga - alla dykares tillhåll - har en annonstavla sänkts ner på havets botten. Det är byrån King som står för detta otroligt roliga tilltag. En bra mix av PR och reklam som säkert kommer att generera publicitet. Kunden är Ving och syftet är att uppmärksamma dykare på trevligare vatten att dyka i.

- För att stå ut i mediebruset måste man antingen använda ett extremt okonventionellt reklambudskap, eller använda ett konventionellt reklambudskap på en okonventionell plats. Det här är ett exempel på det senare, säger Anna Magnusson, produktionsledare på King till Dagens Media.

Jätteroligt tycker jag, nästan så jag är sugen på att ta dykarcertifikat för att få se tavlan.

Andra bloggar om: King, Ingarö, Björkvik, Ving, intressant.se

Värmdö - en plats för möten

I mitt hostande, snoriga tillstånd bestämde jag mig för att åka till Värmdö köpcentrum idag. Främst för att handla på ICA, men som vanligt slutade det med att jag besökte samtliga inredningsbutiker i Mölnvik, vilket är ovanligt många. Som tur är duschade jag bort det värsta sjukdomslagret och satte på mig rena kläder innan jag åkte (man vet ju aldrig vem man träffar). I en av de många butikerna stötte jag ihop med min gamla klasskompis Nicklas Durling från Solna. Där gick han med sin bror Jakob och precis som jag, spanade runt. Jag kom på att det nästan är tjugo (!!!) år sedan jag slutade nian och nästan lika länge sedan jag träffade mina gamla klasskompisar.
De har landställe här ute i skärgården, så det var inte så långsökt att stöta på dem här, men visst är världen liten ibland.

Andra bloggar om: Värmdö Köpcentrum, Mölnvik, intressant.se

Projekt "Badrum 2007"

Nu är projekt "Badrum 2007" officiellt uppstartat. Ni som läste och förfasades över mitt inlägg tidigare i år om detta kan nu andas ut. Sambon har börjat lite smått med att riva upp golvet, vi har valt nytt klinker och på torsdag kommer ett proffs som ska se över det hela, göra en tidplan, lämna om inte en offert så åtminstone ett kostnadsestimat. Japp, sedan väntar ett kickoff party. Möbler har vi också i det närmaste valt, från Svedbergs, men inte beställt än. Åh, vad kul det ska bli.

Det ska bli så fruktansvärt skönt att bli av med den provisoriska duschkabin vi haft sedan i januari och verkligen fixa till det absolut sista som ska åtgärdas i huset. Sen är det "bara" finliret kvar. Det jag hoppas är att vi nu kan ställa in ett badkar, något vi inte har haft tidigare. Eftesom vi har egen brunn och vattnet här ute på landet är en lyxvara, så har det inte känts rätt tidigare. Men nu finns det en plan för kommunalt vatten och avlopp, kanske inte i år, men snart. När vattnet kommer vill jag vara redo, om än med ett litet badkar.

Andra bloggar om: Projekt, Badrum, Svedbergs, intressant.se

Mitt hem - en smitthärd

Jag är sjuk, minns inte när jag var det sist. Förmodligen ett par år sedan i alla fall. Jag har inte feber och så, men en asjobbig hosta och en rinnande näsa. Lillkillen är också risig och sambon likaså. Den enda som verkar skonad är tonåringen, men det är klart, hon umgås inte så mycket med oss övriga heller.

Det konstiga är den transformering som man genomgår rent kroppsligt, det går på nolltid. Huden över hela kroppen får en sorts högglans-ytfinish, hyn blir lite lätt mossig, ögonen rödblanka och ständigt tårfyllda och så håret, en katastrof, stripigt och flottigt. Och kläderna då, i samma stund inser jag att kläderna, om jag får kalla det så, består av några gamla mjukisbrallor från längst in i garderoben och en gammal trasa till överdel upptill. Varför blir det så? Det verkar ske rent automatiskt. Jag drabbas även av en enorm tvätt-och städmani. Jag drömmer till och med om att tvätta. Jag vill städa hela huset, men orkar inte. Jag vill sätta mig i en bastu och svettas ut alla vedervärdiga baciller tills jag själv är helt ren. Undrar hur en psykolog skulle diagnosera mig?

Egentligen skulle jag helst vilja ha lite feber också så att det är ok att bara ligga i sängen. Att bara snörvla, nysa och hosta är inte helt tillräckligt, framförallt inte när nästan hela familjen mår likadant. De är sjuka lite då och då och jag tycker faktiskt att jag kunde få vara lite ynklig i fred denna gång. Men icke, ytterligare en av livets orättvisor.

Andra bloggar om: intressant.se

Nummer hundra!

Ett helt onödigt inlägg kanske, men detta är mitt hundrade inlägg. Det trodde jag aldrig när jag började i januari.

Tack alla ni som besöker min sida, läser och kommenterar. Jag blir rörd till tårar.

Zlatan - för dyr för mig

Det kan vara värt att be någon värdera ens varumärke, kanske sitter man helt ovetandes på en guldgruva. Dock är jag övertygad om, vad familjen än säger, att jag inte skulle inbringa en halv miljard.
I Metro läser jag att Real Madrid är sugna på Zlatan och beredda att slanta upp inte mindre än 470 miljoner kronor för honom. De är dock lika intresserade av Milans stjärna Kaka och eftersom de inte verkar ha pengar för båda så gissar jag att de singlar slant.
Zlatan är idag den mest högavlönade fotbollsspelaren i Italien. Ett lagbyte skulle innebära ett lönelyft på ungefär 20 miljoner kronor om året.

Jag är så glad att jag har lill-Zlatan hemma på tomten. Han kostar inte så mycket, en och annan glass, lite lördagsgodis och så förstås - obegränsad tillgång till mammas nagellack.

Andra bloggar om: Zlatan, Inter, Real Madrid, Metro, intressant.se

Bländande PR

Patriksson Communication har gjort en intressant kampanj för Stockholmsbaren Inferno. Varje gäst som beställer en speciell drink får ett par solglasögon från Adidas på köpet. Jag tror dock att jag skulle sätta drinken i halsen om jag inte förstått det här med glasögonen eftersom drinken kostar 2500 kronor. Kul är det i alla fall, är man sugen på ett par pilotglasögon från Adidas så får man skynda sig, det finns bara ett fåtal kvar.

- Vi har just bytt meny och tyckte att det här var ett kul sätt att lansera vår nya sommardrinkar, säger Peter Högset, delägare i Inferno till Dagens Media

Andra bloggar om: Dagens Media, Patriksson Communication, Inferno, Adidas, intressant.se

Den sanna baksmällematen

I Resumé idag läser jag om DDB´s oneshot reklam för McDonalds. Kampanjen "Dagen efter sedan 1973" är så bra. Äntligen har de fattat att det inte är tallriksmodellen som säljer, det kan inte vara de små fruktpåsarna som får folk att strömma till McDonalds. Det är den fetaste menyn som vinner, och dagar som midsommardagen och nyårsdagen är McDonalds det enda folk vill ha. Sina morotspåsar kan de frysa ner tillsammans med sina trista sallader och fullkorns-McFeasts.

– Vi ville göra något med glimten i ögat och det här var en rolig vinkel som kommer nå fram till målgruppen. Dessutom är midsommarhelgen en av våra största helger och då är det bra att påminna kunderna om att vi har öppet, säger Staffan Ekstam, marknadschef på McDonalds Sverige till Resumé.

Annonsen är verkligen lysande, roligt att de törs sticka ut hakan så här. Om jag nu hade problem med baksmälla så skulle jag nappa direkt. Själv går jag upp tidigt, drar iväg på en liten joggingtur innan jag ordnar med en fiberrik havregrynsgröt.

Andra bloggar om: Resumé, DDB, McDonalds, intressant.se

Fel i föregående inlägg

Ett fel smög sig in i min text om "Att ta lagen i egna händer". Det var alltså inte föraren som belv misshandlad till döds, utan passageraren i bilen. Mannen gick ut för att stoppa misshandeln av föraren och blev själv ihälslagen. Artikeln kan läsas här.

Bland kobbar och skär

Eller, kanske mer sanningsenligt, bland motorbåtar och dieselångor. Idag bjöd min pappa med oss alla (mig och mina bröder med tillhörande familjer) ut på en tur med nya båten Mary. Det är inte en fabriksny båt, men väldigt fin. Den förra båten (en träsnipa med oräkneliga håligheter) gick ständigt med ett stort antal pumpar för jämnan för att hålla båten flytande. Den båten gick aldrig längre ut till havs än att kusten var inom simavstånd - för säkerhets skull. Jag är alltså väldigt glad fär detta nyförvärv. Nio personer var vi som kastade loss från Västermalms båtklubb och begav oss ut till sjöss. Vi åkte inte så långt, lagom för att lägga till vid en solig klippa för att där njuta av lite grillad kyckling.

Min pappa fyllde år i tisdags så han bjöd på tårta från Thelins där på klipporna och som tack för det skonade vi honom från sång. Istället fick han en ny loggbok till nya båten, en liten Bowmore (tror jag att det var) och två filtar med maritimt tema.

Det blev en jättetrevlig kväll. Stockholm är fantastiskt på sommaren.

Andra bloggar om: Båttur, Stockholm, Thelins, intressant.se

Att ta lagen i egna händer

I dag läser jag i DN att några personer tog på sig ansvaret att skipa rättvisa. En olycka i Texas där en fyraårig flicka blev påkörd på en parkeringsplats ledde till en dödsmisshandel av föraren. Flickan klarade sig utan skador, men egentligen har det ingen betydelse. Att det finns personer som anser sig "ha rätt" att utkräva hämnd på detta sätt är skrämmande och visar också på vilka ocivilicerade varelser vi egentligen är. Detta skedde i USA och dessutom i Texas som inte är känt för att vara milda vad gäller brottsbestraffning, trots det ansåg dessa män att de var i sin fulla rätt att utplåna en annan människa från jordelivet. Inga vapen användes, det var med sparkar och slag och inför ett tjugotal ögonvittnen som mannen mördades. Jag hoppas att förövarna döms till långa straff.

Lite optimistiskt hoppas jag också att denna typ av medborgargarden inte växer sig för stora. Risken finns ju, när rättsväsendet inte hinner med att ta hand om alla brottslingar. I Sverige borde vi satsa mer på förebyggande brottsbekämpning och även satsa mycket mer på den svenska psykvården. Genom att arbeta mer långsiktigt och se allvarligt på de senaste händelserna där psykiskt sjuka människor begått fruktansvärda handlingar, kan man förhoppningsvis minska riskerna för att folket tar lagen i egna händer.

Andra bloggar om: USA, Texas, DN, Medborgargarden, intressant.se

Arbetsförmedlingen - igen

Idag var det dags för rond tre, möte med handledare (eller heter det handläggare?). Han är faktiskt en ganska skön snubbe för att jobba på arbetsförmedlingen (japp, jag har fortfarande fördomar). Idag gjorde vi en handlingsplan, det tog ungefär en halvtimme. I den handlingsplanen står det att jag har som målsättning att skaffa ett jobb (?!). Jag fick också "skatta" mig själv på en skala mellan ett och tio, vad jag tror om mina chanser att få ett jobb. Jag sa tio och fick till svar att "det kan man inte välja, det är som att redan ha ett jobb. Jag skriver nio". Klockren logik! Det är alltså inte min skattning som står i deras register, utan min handläggares skattning av mig.

Nåväl, jag behöver inte träffa dem igen förren i slutet av sommaren (och förhoppningsvis inte då heller) vilket jag är tacksam för.

Andra bloggar om: Arbetsförmedlingen, intressant.se

En arbetssökandes vardag

Man skulle lätt kunna förväxla min tillvaro med en hemmafrus för tillfället. Jag scannar av annonsutbudet, skickar iväg någon ansökan eller ett par mail och kanske ringer några samtal. Men, jag gör faktiskt en massa annat också. Jag tar igen dyrbar tid med mina försummade vänner till exempel. Igår åt jag lunch i trevliga Saltsjö Duvnäs. Jag kommer inte ihåg vad stället hette, men serveringen var som en liten gård med små sittgrupper i en lummig miljö. Jättegod mat och himla trevligt sällskap.

Idag åt jag lunch med en tidigare arbetskollega och uppdaterade mig om läget på den ena fronten och den andra. Vi åt sushi, skvallrade och hade jättetrevligt.

Problemet är om jag börjar vänja mig vid den här tillvaron, vilket inte skulle vara ett dugg svårt.

Andra bloggar om: Hemmafruar, Saltsjö Duvnäs, Sushi, intressant.se

Bland tyskar i Vimmerby

Idag var jag och lillgrabben i Vimmerby med två vänner. Målet med resan var att besöka Astrid Lindgrens värld vilket vi också gjorde. För att förgylla dagen lite extra för våra barn åkte vi dessutom tåg dit. Det var roligt i ungefär tio minuter tills bullarna var uppätna och målarboken färdigklottrad.

Det var försäsong i Vimmerby, det regnade lätt i morse och det var måndag. I Astrid Lindgens värld var vi och tyskarna.

Jag kommer på mig själv med att inte riktigt gilla denna typ av utfärd. Jag skulle aldrig komma på tanken att åka till Astrid Lindgrens värld själv utan behöver någon som drar med mig. Det är kul när jag är där, men jag gillar inte att gå runt med ryggsäck fylld med mackor, festis och ett extra ombyte för man-vet-ju-aldrig. Jag gillar äventyr som detta om jag kan göra det med en obegränsad budget. Det vill säga köpa mat, godis och även ombyte om det behövs, vartefter hungern eller behovet uppstår. Ett annat bekymmer är att jag har en tendens att vilja äta hela tiden när jag går runt och bär på ätbara saker i en ryggsäck.

Trots att vädret var sådär, så blev dagen bra. Barnen var snälla mot varandra mesta delen av tiden. Jag blev också glatt överraskad av att hela stället kändes mer på riktigt än vad jag trott. I min fördomsfulla föreställning, trodde jag att det skulle kännas komersiellt och plastigt, men det tycker jag inte att det var. Det gick dock att göra av med pengar. Lillkillen åkte hem med en ny pilbåge som han blev mäkta stolt över. Bågen, fyra pilar och en kog (heter det så?) gick loss på en bit över trehundra spänn. Tillsammans med en sagoskiva, lite godis och mat blev dagen långt ifrån en lågbudgetutflykt, trots att jag hade mackor och festis i ryggsäcken och extra ombyte om-ifall-att.

Andra bloggar om: Vimmerby, Astrid Lindgrens värld, Astrid Lindgren, intressant.se

I´m a poor lonesome cowboy

Inte alls, vi var tolv glada, förväntansfulla amatörer och en ledare som gav oss ut i skogen i lördags på hästar av modellen Islands. Jag tilldelades ett exemplar som de döpt till Katla, men som inte alls var så skrämmande som namnet antydde. Hon var snäll som korna i hagen vilket passade mig väldigt bra. Islandshästar är inte jättestora och det går inte så fort framåt. Jag undrar om jag minns fel när jag tänker mig hästar som ganska stora och lite respektingivande. Eller så är det helt enkelt så att jag var så liten när jag red sist att till och med en S:t Bernhardshund hade upplevts som enorm.

Vädret var perfekt för dagens övning och det enda som saknades var lite svaga toner från en banjo i fjärran. Efter ett par timmars ridning, och med en begynnande träningsvärk, samlade vår trupp om nio personer ihop sig för en snabb tvagning. Vår vilda-västern-dag fortsatte sedan på The saddle and sabre, en resturang för riktiga cowboys. Verkligen god mat, och mycket. Jag åt en chili och resten av gruppen åt kött, och jag menar verkligen kött. De fick KÖTT på sina tallrikar och lite smått vid sidan om. Ingen åkte hem hungrig.

Hela dagen tillägnades två vänner som fyllt år tidigare under våren och jag tror att det blev en lyckad present. Jag är övertygad om att samtliga deltagare kommer att påminnas om ridturen varje gång de sätter sig ner under en tid framöver.

Andra bloggar om: Islandshästar, Turridning, The saddle and sabre, intressant.se

Filthy Few - inte bara Hells Angels

Läste i DN igår att Hells Angels medlemmar som har mördat får skylta med detta genom att sy på ett märke på sin klubbväst med texten "Filthy Few". Detta är en ganska tydlig markering att det finns människor som anser sig ha rätt att sätta sig över lagen och även stoltsera med det. Jag kommer osökt in på fler personer som skulle kunna dekorera sina kläder med texten, George Bush till exempel. Jag läser på Amnestys hemsida att år 2005 var det fortfarande 53 länder som tillämpade dödsstraff. I topp ligger Kina, följt av Iran, Saudiarabien och USA. Onekligen känns det som att det finns människor i världen, i ledande positioner och som anses begåvade nog att leda ett land men som har denna fullkomligt inhumana människosyn.

Som jag ser det är det inte Hells Angels det är fel på, de lever som de lär. Och mina tankar om deras IQ nivå är inte hög, däremot förfasas jag över kloka, belästa människor som till synes verkar leva kvar i forntiden.

Andra bloggar om: Hells Angels, Filthy Few, Amnesty, George Bush, intressant.se

Arbetsförmedlingen - rond två

Idag vaknade jag upp till min femte dag som arbetslös. Det är lite fler dagar än vad jag hade tänkt mig, men det är okej. Det mest irriterande var att jag inte kunde ringa och avboka mitt informationsmöte hos Arbetsförmedlingen. Så, jag åkte till Forum Nacka och besökte en andra arbetsförmedling inom loppet av en vecka. Jag satt och funderade över varför jag överhuvudtaget satt där. Jag blev upplyst av damen på Värmdö arbetsförmedling i måndags att jag inte är berättigad a-kassa och den enda anledningen till att man finner sig i förnedringen att idiotförklaras av dessa människor är ju just att man annars inte får några pengar. Idag har jag lärt mig följande; att internet är öppet dygnet runt och att jag själv måste ta ansvar för mitt arbetssökande. No shit! Kan någon upplysa mig om varför denna instans finns överhuvudtaget! SNÄLLA!
Om jag inte får några pengar från a-kassan nu så kommer mitt första agerande vara att gå ur. Jag är färdig med mitt "solidariserande" med alla andra i världen. Nu är det dags att jag börjar leva som jag lär. Jag tar ansvar för mitt liv och alla andra för sitt. Precis som det ska vara.

Andra bloggar om: Arbetsförmedlingen, Nacka Forum, A-kassa, intressant.se

Sådan mor - sådan son

Jag har en son som är tillräckligt macho för att måla tånaglarna klarröda. Om tvivel råder är det mina tår till vänster. Några av mina vänner har lite fobier när det gäller att visa upp fötter för andra. Jag, tvärtom, gillar mina fötter och visar gärna upp dem. Men, nu har det varit en lång vinter och fossingarna är ännu lite vinterbleka, jag tyckte att det var dags att piffa till naglarna för att kunna visa upp mig i peep-toes. Jag fuskade lite dock, borde ha börjat med ett fotbad, lite sandpapper och en rejäl nagelbandsomgång. Jag började så att säga i fel ände, men det ser bättre ut än innan. Dessutom så matchar vi varandra nu, jag och lillkillen.

Ja, det är ett exempel på hur man kan fördriva lite tid i eftermiddagssolen på verandan om man är arbetslös.

Och priset går till...

Min stora, lilla tjej som varit och är så duktig. Presenten, en moppe, blev succé. Det enda smolket i bägaren är att hon inte har tid förren om ett par veckor att ta sitt förarbevis, vilket innebär att hon inte får köra den ännu. Det hindrade inte från en liiiten tur fram och tillbaka längst vår gata. Förhoppningsvis är hon tillräckligt motiverad att sätta sig och plugga in teorin nu, så provet går galant sedan.

Andra bloggar om: Moped, Förarbevis, Vägverket, intressant.se

Den blomstertid nu kommer

Igår var det dags för tonåringen att lämna grundskolan. Nio år och tre skolor har passerat sedan den första skoldagen. Häftigt.

Som vanligt så regnade det under den traditionella ceremonin där rektorn ska hålla tal och ungdomarna ska sjunga. Regnet gjorde att högtalare och mikrofoner knastrade en aning, men det hör på något sätt till. Rektorn hade som vanligt inte funderat ut vilken målgrupp han vände sig till med sitt tal vilket innebar att varken eleverna eller deras föräldrar direkt lyssnade. Det var som sagt en helt vanlig avslutning. Men för min dotter och hennes jämnåriga vänner innebar det ändå någonting annat. Det var deras absolut sista dag tillsammans i skolan. Fyra tjejer i klassen hade gjort en film om deras tid i högstadiet. Jag blev mäkta imponerad. De hade verkligen samlat på sig bilder och material under fyra års tid och egenhändigt gjort en film, med musik och allt. Verkligen imponerande. Betyg utdelades och tårar fälldes, ungefär i den ordningen.

En helt vanlig avslutning, men ändå inte. Lycka till allihop!

Andra bloggar om: Skolavslutning, Den blomstertid nu kommer, Hemmesta skolan, intressant.se

Enannan i vimlet

Min vän från Sundsvall skickade mig detta pressklipp ur Sundsvalls Tidning. Det är jag och min sambo till vänster. Brevid mig i rött sitter min vän som driver Vindhem denna sommar. Intressant att man kommer i tidningen så fort man visar sig utanför stan, det är väl för få riktiga kändisar att skriva om... Eller så är det verkligen en stor händelse i Sundsvall när det kommer folk från Stockholm. Otroligt trevlig kväll hade vi i alla fall och jag kan avslöja att en av de inbjudna gästerna arbetar på just ST och är en vän till ägarna.

Andra bloggar om: Sundsvall, Sundsvalls tidning, Vindhem, slututställning, intressant.se

Hungrig på mer - redan!

Det tog tre dagar som icke-student att inse att jag längtar tillbaka. Jag vill lära mig så mycket mer och inser att jag brister på så många plan. Det blir tydligt när jag läser platsannonser för de intressantaste jobben. Så, idag bokade jag in mig på en kurs i augusti i "webpublicering". Jag frågade om de inte kunde köra kursen lite tidigare, men de skulle bomma igen hela juli. Så, jag måste vänta... Funderar på att hitta någon distanskurs i InDesign och Photoshop så länge. Det räcker inte med mina små knåpanden här hemma. Vet någon en bra utbildning som går på distans eller som kvällskurs i Stockholmstrakten så maila mig!

Andra bloggar om: Webpublicering, InDesign, Photoshop, intressant.se

Min stora, duktiga, lilla tjej

Imorgon är det dags för en stor milstolpe i tonåringens liv. Hon slutar nian! Helt ofattbart. Den här terminen har hon verkligen kämpat på för att öka chanserna att komma in på drömutbildningen. Hon har sökt till Mediaprogrammet på NTI gymnasiet vid Odenplan. Vid preliminärintagningen tidigare i våras låg hon precis på gränsen. Om ett par veckor kommer det slutgiltiga beskedet. Vi håller krampaktigt tummarna.

Igår hade niorna i hennes skola bal. De var så fina allihopa, några kom till och med i limousiner (vilket jag tycker var liiiite överdrivet). Min tonåring fick skjuts av mig i en gammal Ford av 95-års modell som dessutom har något vajsing som gör att den liksom "hoppar" fram. Det var inte ett alternativ att köra ända fram till Värmdö bygdegård (där festen var) utan jag fick köra in bakom en häck på andra sidan vägen. Sedan fick jag se min lilla tjej strutta över vägen i skor med alldeles för hög klack för att sedan försvinna i vimlet av galaklädda tonåringar.

Jag fick med mig inte mindre än tre ungdomar tillbaka hem när jag hämtade halv tolv. Jag är tacksam för det, ryktet gick att det var fest i en skogsdunge lite längre bort. Jag är glad att jag vet var min dotter höll hus i natt.

Min stora, lilla tjej har verkligen gjort sig förtjänt av den present hon ska få imorgon av sin pappa och mig. Men, det avslöjar jag först imorgon om det nu är så att hon får för sig att smygläsa lite här.

Andra bloggar om: Skolavslutning, NTI gymnasiet, Media programmet, Värmdö bygdegård, intressant.se

Förändringar eller förbättringar

Kände att det var på tiden att uppdatera bloggen med en ny bild. Den gamla, lätt filosofiska looken som den tidigare var är nu utbytt mot denna mer spanande bilden. Bildbytet får bli markeringen av mitt nya liv som börjar nu efter Berghs. Nu ska jag ut på jakt efter den perfekta arbetsplatsen. Alla tips mottages tacksamt, några önskemål;

Trevliga arbetskollegor
Flexibel arbetstid
Innerstan eller söder (ej norrförort)
Kompetenta chefer
Bra sushiställe inom gångavstånd
Träningslokal i närheten
Hög lön
Minst sex veckors semester
Gemensam fredagsöl minst en gång i månaden

Ja det var väl det viktigaste. Som sagt, hör av er om ni känner till denna arbetsplats.

Andra bloggar om: Berghs, Den perfekta arbetsplatsen, intressant.se

Livet och dess krumsprång

Ena dagen är man helt odödlig och plockar poäng efter poäng i livets lyckohjul och nästa dag drar man nitlotten. Det behövs ibland en träff med livets orättvisor för att man ska uppskatta det man har.

I lördags var ett par vänner och deras barn på middag. Kvinnan har i två år kämpat mot sin bröstcancer med flera operationer och cellgiftsbehandlingar. Nu mår hon bra, men helt friskförklarad blir hon inte förren efter fem år. Hon är trots allt miserabelt som hänt, en av de mest energiska och levnadsglada människor jag träffat.

I måndags fick jag reda på att en annan kär vän har fått diagnosen bröstcancer. Jag pratade med henne idag, hon vet inte så mycket än men hoppas på en operationstid så snart som möjligt. Sedan väntar månader av behandlingar och ovisshet och en lång väntan. Som vän känns det helt fruktansvärt, man känner sig helt maktlös och rådvill. Men, man får sig även en tankeställare. Livet är skört och det bästa man kan göra är att leva för dagen och verkligen ta tillvara på vad man har.

Andra bloggar om: bröstcancer, intressant.se

Korvgrillning i trädgården

En enormt trevlig sak med att ha egen trädgård är att det är så lätt att umgås. I söndags bjöd vi hem några dagiskompisar till lillgrabben och deras familjer (läs mammor, var håller papporna hus?) för lite lek och korvgrillning. Vi i vår familj är inte väldigt morgonpigga och framförallt är vi ganska långsamma på helgerna. Vi hade nätt och jämnt hunnit svälja morgonmackan när det var dags att grilla korv. Andra familjer verkar ha mycket mer strukturerade liv och spikade tider som gäller oavsett om det är vardag eller helg. Vädret var i alla fall kalas och barnen lekte och stojjade och sprang nakna i vattenspridaren. (På bilden; lillkillen i blå tröja och halsband och kompisen i orange. I bakgrunden skymtar brudarna)

Det är intressant med människor som man normalt sett inte umgås med, vad man pratar om. Det är förändringar bland personalen på dagis, vädret, matpriser och så kanske lite semesterplaner. Jag är likadan, trots att det finns massor med funderingar om hur dessa personer är på riktigt. Jag menar, de har väl också intressen och arbeten och mål med livet. Det finns alldeles säkert intressantare saker att diskutera än om fruktstunden på dagis ska vara klockan halv fyra eller fyra.

Jag har en tendens att bli lite provocerande när jag hamnar i samtal som dessa. Jag tror inte att jag framstår som en seriös och ansvarstagande mor. Jag har dålig koll på vad fröknarna heter, vem som arbetar på vilken avdelning eller vilka barn som är syskon med varandra.

Det blev en trevlig lunch i alla fall, jag tror att barnen hade kul.

Arbetsförmedlingen - till vilken nytta?

För tillfället har jag sommarlov, det är riktigt härligt. Jag kan inte säga att jag latar mig så mycket dock, jag jobbar heltid med att söka jobb. Igår var jag till exempel med om en upplevelse som inte var helt angenäm. Första vardagen som icke-studerande gick jag käckt iväg till arbetsförmedlingen för att registrera mig. Eftersom jag är en god medborgare som gör vad som krävs av mig menar jag. Jag tog en nummerlapp och började vänta. Jag insåg ganska snart att detta kommer att ta tid, fem nummer och en och en halv timme senare var det min tur (nej, jag överdriver inte!). Damen inledde med att ursäkta sig för den nya regeringen och de förändringar de har genomfört och som är sååååå hemska. Jag höll på att trilla av stolen. Detta med politik hann hon med att återkomma till ett antal gånger under mina minuter hos henne, detta trots att jag försökte med fina vinkar tala om att jag varit med att rösta fram förändringarna. Jag hann bli riktigt irriterad på ett antal saker innan jag ursäktade mig och drog. Bland annat blev min utbildning från Berghs klassad som "gymnasial" utbildning vilket jag störde mig på. När jag försynt påpekade att hon då borde ändra mina 3 år på gymnasiet till 4 blev hon nästan galen och sa att det kan man ju inte. Jag hajjar dock inte logiken. Det andra riktigt störande var att jag först fick sitta och klicka för de kommuner och områden jag vill arbeta i, för att sedan få höra att "Den nya regeringen kräver faktiskt att man söker jobb i HELA Sverige" och så, klick klick så var den rutan ifylld istället. Har de inte programmerare som kan ta bort funktionen att välja kommun då?

-Vad vill du med detta besök? frågade damen så småningom. -Ja, försökte jag, -jag trodde att jag behövde vara inskriven här för att storebror ska ha koll på mig och mina förehavanden och se till att jag inte missbrukar systemet eller nåt...

Slutligen fick jag tid för ett informationsmöte på fredag, det är viktigt att jag infinner mig. När jag frågade om det var nödvändigt fick jag till svar; -Vad har du att göra på dagarna som är så viktigt då? Du kan väl inte söka jobb hela tiden?

Jag var i och för sig inte välvilligt inställd innan jag ens satt min fot hos arbetsförmedlingen men nu är jag inte det heller.

Andra bloggar om: sommarlov, Arbetsförmedlingen, Den nya regeringen, intressant.se

Grand Final på Berghs

Dagen som alla har väntat på kom till slut. För en månad sedan kändes det som en evighet, kanske skulle dagen aldrig komma... Men nu var det äntligen dags, avslutning med diplomutdelning på Berghs.

Festen började klockan fyra i klassrummet där vi fick diplom i ett format som inte gör det möjligt att bära med sig det i plånboken direkt. Väldigt vackert var det dock. Skumpa och tal av Åsa Elm, som passar på att sluta som lärare nu för att på heltid ägna sig åt PR. Så, det var avslutning i dubbel bemärkelse. Sedan blev det mingel och prisutdelning i ateljen där jag milt sagt blev helt översvallande uppmärksammad. Följande priser/utmärkelser hamnade hos Enannan:

• Bronskoppen för tredje bästa kommunikationsprojekt - Svensk Cylkling


• Särskilt omnämnande - styrgruppsarbete 2007


• Hedersdiplom - bästa elev i PR klassen (min egen definition...)

Grattis också Fröken Look för Guldkoppen! Och Hibo och Bertith till silvret!


Andra bloggar om: Berghs, Svensk Cykling, slututställning, intressant.se

Livet är en fest!

Sedan i torsdags känns det som om festerna har avlöst varandra och jag känner mig som en tonåring igen. I torsdags eftermiddag hade vi ett avstämningsmöte med Manne, William och Åsa på skolan om vårt arbete med skolans utställning. Man kan säga att vi fick så översvallande fin kritik så att vi alla satt och rodnade... Samtliga "jurymedlemmar" hade bara gott att säga och publikrekordet under utställnignen talar kanske sitt tydliga språk. Dessutom hade många besökare lovordat utställningen direkt till ledningen. Tjohoooo!

På kvällen hade vi i styrgruppen en egen liten avslutning i Tessinparken där Caroline "Boogie" Boghammar bor. Alltså, hon bor inte I parken, men precis intill. Vädret var fenomenalt och vi fixade pastasallad, mängder med vin och tog med boulespelet och bredde ut oss i parken. Vi var ett tiotal glada styrgruppsmedlemmar som turnerade i boule. Det var inte jag som skötte protokollet i denna turnering, men jag lyckades av någon helt oförklarlig anledning ta mig till finalen. Jag har nog lite tävlingsinstinkter i alla fall, när det verkligen gäller så gillar jag verkligen inte att förlora (för att uttrycka mig milt).

Kvällen blev verkligen toppen och jag avrundade vid elvatiden och började min mödosamma hemresa som avslutades runt halv ett-tiden då jag trillade i säng.

Tack Boogie och alla andra för ett grymt arbete under våren som resulterade i skolans, genom tiderna, bästa utställning.

Andra bloggar om: Berghs, Slututställning, brandsofberghs, intressant.se

Ett grönt liv

Om det är någon som undrar hur det går med mitt nya, mer hälsosamma, liv så kan jag berätta att det ligger på is just nu. Var jätteduktig en månad eller så men insåg under den värsta stressen under läsårets slutspurt att det var lönlöst att försöka. Det var alltför nära ner till Seven eleven och snabba kolhydrater.

Nu har jag dock kommit på att det bara är två månader kvar tills vi drar till Italien. Om jag ska kunna shoppa loss där bland alla stora varumärken så vill det ju till att jag köper rätt storlek, vilket inte är helt säkert just i dagsläget. Så, snart måste jag återuppta mitt gröna, sköna liv igen. Idag är det ju onsdag, party på torsdag och fredag och sedan är det lördag... Det får nog bli nystart på måndag. Vilket passar bra eftersom jag ska till tandläkaren då, så den dagen är redan förstörd.

Andra bloggar om: Hälsa, Italien, intressant.se

Du gamla du fria

Då har man överlevt ännu en nationaldag. Jag har inte slagits på stan, inte heller hissat någon flagga. Vad jag har gjort är klippt gräsmattan, vilket inte var en dag för tidigt. På vissa ställen var växtligheten så tät att jag fick köra flera gånger för att liksom nöta bort gräs och annat. Förra året lyckades jag med konststycket att skära mig över ena stortån vilket var väldigt obehagligt. Själva skadan i sig var inte så farlig, men dels gick skorna sönder och dels kunde jag bara använda skor med öppen tå under en längre period. Nej, jag är inte den som till vardags rör mig i peep-toes och framförallt inte med en blodslamsig stortå som sticker fram. Det var helt enkelt sandaler som blev årets sko för mig förra året. Vad tänkte jag med denna lilla avstickare då? Jo, klippa gräset, det innebär, för mig i alla fall, en förhöjd skaderisk. Idag till exempel, när jag i skydd av min egen tomt vågade mig på att blotta mina vinterbleka ben i ett par shorts, slogs jag blodig av en elak kotte som studsade upp från gräsklipparen. Så lagom snyggt när jag hade hoppats på att kunna gå barbent efter några dagar i solen. Bara att glömma.

Nåväl, nationaldagen i all ära, någon högtid för mig och min familj är det inte. Sambon jobbade och sonen lekte med vattenspridaren. Vi firade dock att alla var hemma samtidigt under middagen och grillade hamburgare. Mums!

Andra bloggar om: Du gamla du fria, Sveriges Nationaldag, intressant.se

Sökandet efter Nosse-Possar

I helgen som var åkte jag och sambon upp till Sundsvall för att hälsa på våra vänner som öppnat en seglarkrog ute på Alnön utanför Sundsvall. Vi kom upp i lördags kväll och vädret kunde inte varit bättre. Efter en snabb dusch och inkvartering i den lilla stugan intill resturangen där vi skulle tillbringa de kommande två nätterna, blev vi väl omhändertagna av våra vänner på Vindhem.

Maten var verkligen fantastisk, så även omgivningen. Vårt sökande av Nosse-Posse-brats var dock fruktlöst. Inte för att vi är helt säkra på vad det egentligen är men några brats fanns inte att skåda så långt ögat nådde. Övriga gäster bestod av en brokig skara, vilket jag tycker är tilltalande. Dessvärre genomgick stället en fullkomlig förvandling vid elva-tiden och från att ha varit trevlig resturang blev det istället en krog med traktens fylltrattar som utmärkande inslag.

Söndagen blev lika trevlig vädermässigt som lördagen, utsikten från lillstugan kunde inte ha varit mer angenäm. Jag och sambon lämnade våra vänner på Alnön och begav oss in till stan för att äta lunch med min tidigare kollega Eva och hennes kille. Det är ju Eva som myntat begreppet Nosse-Posse-brats för mig, men jag fick inga tydligare förklaringar på var de håller hus eller hur man känner igen dem. Hur som helst hade vi en trevlig eftermiddag på stan innan vi återvände till Vindhem.

På söndagen stängdes resturangen för övriga gäster redan klockan sju för en privat liten tillställning med endast inbjudna gäster. Våra vänner bjöd på god mat och baren var bokstavligen öppen för oss alla. Samtalen rörde allt mellan himmel och jord, men mest citerade vi människorna från kvällen innan vilket bidrog till en munter stämning. Kvällen blev helt fantastisk och alldeles för sent gick jag och lade mig.

Med tanke på den otroliga start ni har fått så kan det aldrig gå illa. Ni kommer att få en bra sommar och ordentligt med klirr i kassan. Tack tjejer för en lyckad helg! Jag kommer tillbaka, Nosse-Possar eller inte!

Andra bloggar om: Alnö, Vindhem, Sundsvall, intressant.se

Nu är det slut!

Idag hade vi verkligen vår sista föreläsning. Det känns helt overkligt och jag har inte riktigt känt efter om det är bra eller inte. Riktigt bra final på året blev det med en föreläsning av Peter Callius (läs mer om detta i inlägget nedan).

Ikväll vankas det fest, vår första riktiga klassfest och jag tror att de flesta kommer. Det blir knytis hemma hos Lena och mitt bidrag blir Bacardi Razz, färska hallon och Sprite. Med dessa ingridienser ska jag bjuda på fördrinken. Ett bidrag som jag är väldigt nyfiken på är Kickis "igelkottar", det är någon form av snacks. Jag återkommer med mer information om detta.

På måndag börjar ett aktivt arbetssökande och nästa fredag blir det avslutningsfest med diplomutdelning. Det kommer att bli en bra vecka. Och dessutom har de lovat sol!

Baj

Andra bloggar om: Berghs, intressant.se

Bakåtsträvande svenskar

Läste idag i Metro att var fjärde svensk kan tänka sig att rösta på ett främlingsfientligt parti. Jag tycker att det är pinsamt för Sverige och dessutom högst olustigt. José Alberto Diaz, forskningsledare på Integrationsverket, skyller på hur media uppmärksammar Sverigedemokraterna;

"Sannolikt har den senaste mediedebatten om Sverigedemokraterna gjort det mer accepterat att ge uttryck för denna typ av partipreferenser"

Det är årets Integrationsbarometer som visar dessa tendenser, ungefär 2 400 människor har deltagit i undersökningen. Vidare har antalet människor som anser att infödda svenskar bör komma före invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag, ökat från 12 till 14 procent.

Det som är väldigt intressant, och som vittnar om vad det är för puckon som har denna inställning är en omfattande undersökning som SIFO gör om människors attyder och värderingar. Idag hade vi vår allra sista föreläsning på skolan och helt passande var Peter Callius från SIFO där. En mycket intressant föreläsning och en väldigt rolig människa. Peter visade oss hur man kan använda deras undersökningar för att ta reda på hur folk lever, tycker och tänker och även vilka politiska åsikter de har. Och det är nu det intressanta kommer...

Sverigedemokrater är i större utsträckning än icke-sverigedemokrater;
- arbetslösa
- långtidssjukskrivna
- bidragstagare
- negativa till nya idéer
- negativa till EMU
- inte villiga att betala lite extra för en miljövänlig produkt
- inte villiga att betala lite extra för en etiskt framställd produkt
- bosatta utanför storstäder

Ja, detta är bara en bråkdel av de intressanta fakta man kunde plocka fram för att få en bild av hur sverigedemokraten "ser ut". Det vill säga totalpuckon!

Andra bloggar om: Metro, SIFO, Peter Callius, intressant.se