Inte alls, vi var tolv glada, förväntansfulla amatörer och en ledare som gav oss ut i skogen i lördags på hästar av modellen Islands. Jag tilldelades ett exemplar som de döpt till Katla, men som inte alls var så skrämmande som namnet antydde. Hon var snäll som korna i hagen vilket passade mig väldigt bra. Islandshästar är inte jättestora och det går inte så fort framåt. Jag undrar om jag minns fel när jag tänker mig hästar som ganska stora och lite respektingivande. Eller så är det helt enkelt så att jag var så liten när jag red sist att till och med en S:t Bernhardshund hade upplevts som enorm.Vädret var perfekt för dagens övning och det enda som saknades var lite svaga toner från en banjo i fjärran. Efter ett par timmars ridning, och med en begynnande träningsvärk, samlade vår trupp om nio personer ihop sig för en snabb tvagning. Vår vilda-västern-dag fortsatte sedan på The saddle and sabre, en resturang för riktiga cowboys. Verkligen god mat, och mycket. Jag åt en chili och resten av gruppen åt kött, och jag menar verkligen kött. De fick KÖTT på sina tallrikar och lite smått vid sidan om. Ingen åkte hem hungrig.
Hela dagen tillägnades två vänner som fyllt år tidigare under våren och jag tror att det blev en lyckad present. Jag är övertygad om att samtliga deltagare kommer att påminnas om ridturen varje gång de sätter sig ner under en tid framöver.
Andra bloggar om: Islandshästar, Turridning, The saddle and sabre, intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar